Stora tänder räddar inte "House of D"

Året är 1973 och Tommy Warshaw växer upp utan pappa och med en pillermissbrukande mamma i New York. Hans bäste vän Pappass är en 41-årig efterbliven vaktmästare som arbetar vid Tommys skola. Tillsammans samlar de pengar till en ny cykel genom att arbeta som budpojkar på eftermiddagarna. Tommy ser lite av den far han inte har i Pappas trots att de inte kopplar på det intellektuella planet och då Tommy får upp ögonen för flickor och kliver in i puberteten glider de ifrån varandra. En ödesdiger sommar begås ett brott och en älskad försvinner in i evig sömn vilket leder till att Tommy bryter med sin barndom och tar sitt livs största beslut…

Detta är David Duchovnys agent Fox Mulder från tv-serien Arkiv X regidebut, som inte gick upp på svenska biografer utan nu letar sig direkt till video- och dvdhyllorna. Skådespeleriet är acceptabelt men det lätt pretentiösa manuset svajar då alltför många klicheér staplas på varandra. Svart och vit, ung och gammal, fattig och rik finner varandra, Robin Williams spelar utvecklingsstörd och i New York var till och med hallickarna trevliga mot alla på 70-talet. Trots detta finns rörande ögonblick då tonåringar taffligt och oskyldigt finner sin första kärlek i livet eller då gamla vänskapsband återknyts. Sämst är mamman Kathrine Warshaw David Duchovnys fru spelad av Téa Leoni och Robin Williams som Pappass med förstorade tänder. Bäst är flickan Melissa spelad av Zelda Williams Robin Williams dotter och fängelsekunden Lady Bernadette souldrottningen Erykah Badu.

Att mentalt handikappade alltid ska lära oss tittare att bli bättre människor är en tröttsam moralkaka. De sitter jämt inne med en konstlad livsvisdom, varför kan de inte bara få vara mentalt handikappade med alla de fel och brister som vi alla besitter? Skön 70-tals funk/rock-musik och feel-good-nostalgi räddar inte ett sjunkande skepp.

Betyg: 2 av 5.


Per Hånell
Frilansjournalist/lärare

Av Per Hånell 15 aug 2005 12:36