Turister - inte som andra blattar

ONSDAG
Tre turister och tre blattesvenskar rör sig ned mot Stureplan för att göra stan. Kvällen är ljum och uteserveringen på East fullsatt. Blonda hårsvall, minutiöst fixade in absurdum. Man ler, man skålar, man blir tilltalad på "amerikanska" av mörkhyade män. De äkta två amerikanerna, fransyskan och de tre blattesvenskarna står fortfarande i kön utanför. Turisterna är alla 19-21 år, men i vårt hysteriskt amerikaniserade samhälle ska väl detta inte vara ett hinder för att träda in i den sena aftonens himmelrike.

- Prata högt och tydligt! uppmanas därmed amerikanerna av sina övriga vänner och det är precis vad de gör.

Den tidigare buttre gorillan vid dörren börjar le spasmiskt och låter hela gänget komma in utan problem, trots att hälften inte kan visa legitimation på 23. Han vill gärna öva på sin engelska - det märks - och menar att nästa gång får de allt ta med sig passen för att bekräfta åldern. Vi nickar och vandrar in. Och man kan ju fråga sig vilken annan partysugen invandrargrupp på sex personer med mörkt hår som skulle ha fått tillträde till East en sådan kväll.


TORSDAG
Samma gäng går mot The Lab, också det ett ställe i Stockholms citykärna. De två amerikanerna går längst fram och talar övertydligt till varandra, utan att låtsas ta notis av vakten. De ställer sedan, till synes halvt oberörda, frågor om haket; vad det är för musik, vilka öppettider som gäller, etcetera. Den småbiffiga typen framför bandet får glittriga ögon, manar fram entusiastiska svar. Han frågar om legitimation, men då de tonåriga turisterna med oss andra bakom sig mumlar att de har glömt passen på hotellet yeah right! är det ändå absolut inga problem.

- Det här är Sverige, säger han bara för att övermarkera, och vi är noggranna med att kontrollera åldern. Så ta med identifikationsbevis om ni kommer hit igen.

Så öppnar han upp och alla kan lugnt gå in.


FREDAG
Fortfarande samma sex personer vandrar denna gång mot Fredsgatan 12. Två terrasser, dånanade hip-hop-musik och en lång kö. Vi missar gratisinträdet före klockan 23 och väl framme vid entrévärden pushar vi diskret fram Robert och Natalia. Natalia kör sin bästa charmoffensiv. Vad heter detta ställe? Och vad heter det på svenska? Hon ler och tittar stint vakten i ögonen. Hur länge har det öppet? Är det populärt? Hon skrattar aningen finurligt och vakten glömmer till och med att fråga henne hur gammal hon är. Robert bredvid henne, 19 år gammal, ler även han, ger ifrån sig en kommentar - för engelska på amerikanskt manér går ju tydligen hem i Stockholm.

Och innan vi ens hinner tänka ut en Plan B, som skulle kunna behövas vid en eventuell krissituation, står vi plötsligt framför bandet istället för bakom. Ingen har kollat ålder på småttingarna utan istället välkomnas hela gänget med öppna armar. Tjejen i kassan frågar mig varifrån jag kommer och då jag väljer att fortsätta denna lek svarar jag Cypern på engelska och låtsas vara turist även jag. "WELCOME TO SWEDEN", säger hon då med sitt bästa, mest kritvita smajl.

Blattarna på besök tycker att Sverige är himmelriket, medan blattarna från Sverige se: jag, med flera vet att ett posse på fler än tre, varav hälften inte har åldern inne, inte har en chans att vare sig shejka rumporna på Fredsgatan 12 eller något annat ställe i vår vackra huvudstad. Möjligtvis på det närmaste kebabhaket efter att ha genomlidit det som i gringo-sammanhang kallas för Blatterundan: "Utekväll som vanligtvis börjar nära Stureplan eller något annat bratmecka. Efter att man blivit nekad över hela stan utom på typ Carmen blir slutstationen ett ställe som serverar hamburgare och läsk. Så när du hör ett festsuget gäng säga äow, det verkar bli blatterunda ikväll så har blattarna antagligen inte kommit in någonstans."
www.gringo.se - nya svenska ord.


Så, mina mörkhåriga vänner under 23 år, sugna efter äventyrligt gängfestande på de sköna stockholmsterrasserna och sommarclubbarna: slipa på amerikanskan!

Av Sofia Hadjipetri 25 jul 2005 11:49