En bulle i ugnen!

73 kg
11 kg framåttyngd inklusive bröstmjölk
Cravings: fyra päron

Gravid i vecka 26. Jag känner mig som ett levande mumintroll. Det är söndag och vi har precis sett ännu ett avsnitt ur programserien 9 månader. Under en halvtimme får man följa ett par före och mitt i förlossningen. Jag har hitintills sett tre avsnitt. Kontentan är att det gör väldigt ont. Mamman skriker av smärta samtidigt som pappan står bredvid och ser mest förvirrad ut. Varför utsätter man sig frivilligt för det här? Är det verkligen bra att se sådana program när man själv är gravid? Jag vill hoppas det.

Middagen serverades framför teven i samma veva som den nyblivna modern skrek av smärta. Innan hade vi sett hur mannen hade haft uppsikt över apparaturen som mäter intervallerna mellan värkarna. Det är ju rena rama tortyren. Jag tänker mig in i situationen. Min pojkvän sitter och övervakar värkarna samtidigt som han tänker på allt gnäll och tjat som han fått utstå under de fem år vi varit tillsammans. - Så, älskling, då var det dags för en värk. Inombords ler han nöjt. Han minns missnöjet över den felvikta tvätten. - Gumman, nu kommer ännu en värk. Euforiskt tindrar han med ögonen. Erinran om jämrandet över fel tevekanal . - Ännu en värk, älskling. Nu mår han riktigt jäkla bra.

I slutet av programmet kommer bebisen med sitt tillbehör - moderkakan. Barnmorskan visar stolt upp "flintasteken" med båda händerna mot kameran och utbrister - se, så fin, den ser verkligen jättefin ut.

Jag tappade aptiten, bytte kanal och försökte tänka på något annat.

Läs mer på: www.angelicaheijdenberg.blogg.se

Av Angelica Heijdenberg 11 jul 2005 08:34