Guillous skröna om Arn direkt ohederlig

Själv orkade jag igenom två av Guillous böcker i serien, men kroknade till slut över denna skröna med icke trovärdiga 1900-talsmänniskor, fast i medeltidsdräkt. Inte för att just Guillous böcker är särskilt befolkade med orealistiska människor, för som historiker - särskilt rörande moralfrågor - inser man, att det knappast finns någon enda historisk roman som har tidsrealistiska "rollfigurer". Däremot kan man fråga sig hur så pass mediokra romaner kan få sådant genomslag att det satsas stora pengar på en så osaklig TV-serie som "Arns rike".

Jag klandrar inte Guillou för att han tar tillfället i akt att tjäna mer pengar, sprida sina tokiga idéer och förvrida fakta. Det är mänskligt. Men rent principiellt borde ju inte ett medieföretag så ensidigt låta en idé komma till tals. Fast å andra sidan är det ju en chimär att TV och tidningar skulle förfäkta någon sorts objektivitetstänkande, speciellt reklamkanalernas profitinriktade. Så egentligen borde man inte bli upprörd, men det blir man ändå. Särskilt när man vet hur manipulerad serien är, och hur Guillou utan att blinka slår blå dunster i ögonen på folk.

Vad är där då att anmärka på undrar någon som inte vet bättre? Ja, jag orkade bara se ett helt program, det om "Svearikets vagga" som ju är grunden för förutsättningen att Sverige ska ha uppstått i Götalanden. För det första använder Guillou där samma luddiga metoder som den av honom hyllade Dag Ståhlsjö gjorde. I ena andetaget ifrågasätter han en källa som inte passar honom, som t ex Adam av Bremen som faktiskt var samtida med Uppsalatemplet, i andra väljer han att tro på en uppgift som ligger över 200 år efter en inträffad händelse. Som äldre Västgötalagens uppgift från strax före 1250, att Olof Skötkonung skulle ha döpts i Husaby strax efter år 1000. Den enda plats som Olof Skötkonung faktiskt med säkerhet kan knytas till är Sigtuna och Uppland, eftersom hans mynt är samtida med honom själv. Även hans fader, Erik Segersäll som försvarade riket mot Styr-Björn vid Uppsala, är knuten till Uppland. Så också Anund Jacob som också på sina mynt kallas kung i Sigtuna och hans halvbror Emund, som vid gränsläggningen omkring 1050 kallas "kung i Uppsala". Men lämpligt nog nämner inte Guillou kungarna Erik, Anund eller Emund alls. Det skulle ju kunna vara störande för bilden av att "rikets vagga" låg i Götalandskapen. Angående Olof Skötkonungs gravplats är det också intressant, att den äldsta källan som har något att säga om hans död, Lilla rimkrönikan, säger att han dog i Uppsala! Uppgifterna om hans grav i Husaby är faktiskt helt okända före 1700-talet.

Självklart nämner inte heller Guillou, att Äldre Västgötalagen säger att det var svearna - inte götarna - som valde konungen. Då är den ett samtida dokument, eftersom lagen vittnar om vad som gällde på 1200-talet. Det är ju märkligt att götarna stod utanför kungavalet om nu riksbildningen skett därifrån. Men det stämmer också med vad Snorre utgår från, när han låter lagman Torgny på Olof Skötkonungs tid säga, att uppsvearna var de som rådde och att de inte behövde bry sig om vad västgötarna tyckte. Då är Snorre också en samtida källa, som utgår från hur det var på hans tid.

Direkt ohederligt är det att påstå, att Västgötaskolan skulle ha "vunnit" och antyda att etablerade historiker anser att Sveriges vagga låg i Götalanden. Faktiskt är det så, att frågan bara har varit viktig för Götalandspatrioterna, men för att ge sken av att det ändå stämmer plockar Guillou in Birgit Sawyer som någon sorts bekräftelse. Men jag hörde då inte alls att hon eller någon historiker uttalade stöd för Guillous/Ståhlsjös teser. Hon antydde bara, att stämningen efter Ståhlsjös serie delvis var irriterad, beroende på en del faktorer som inte framgick då. Om nu så många historiker anammat västgötaskolan, varför går de då inte ut och talar om det? Faktiskt påstod redan Ståhlsjö i sin serie om "Mälardalens historia" där vi bl a skulle fås att tro att folket i Uppland varit perser att etablerade historiker hade godtagit västgötaskolan. Men, det finns ju de i historien som utgått från mottot, att upprepar man bara en lögn tillräckligt många gånger så tror folk till slut att den är sann.

Det är också ohederligt med den "metodik" som Guillou, och före honom Ståhlsjö, använder. Istället för att framföra underbyggda fakta görs en massa påståenden, som folk ska tro på bara för att det är Jan Guillou som säger det. Och för att göra det än mer troligt måste han, liksom förut hans lärofader, förlöjliga och förringa den äldre tidens historieskrivare. Vad tjänar det till? Inbillar sig verkligen Jan Guillou att historieforskning bygger på 1600-talshistoriker? Då är han mer okunnig än jag någonsin kunde ana!

Guillou visar tydligt, att han inte förstår vad historia handlar om. Han tror tydligen att det är fråga om att politisk ideologi, eller lokalpatriotism ska styra den och att historieforskningen fortfarande utgår från 1600-talets principer. Men det må vara honom förlåtet, han är trots allt bara en amatör. Han visar ju också ganska väl vad för "objektivitet" som styr honom. När det gäller slaget vid Herrvadsbro 1251 väljer han att ifrågasätta Erikskrönikans uppgift från 1400-talet och istället framföra en amatörforskares ur Ståhlsjös gäng från 1900-talet, vilken är "helt säker" på att det var i Västergötland. Och det ska vi tro på, bara för att TV-bilden utgörs av en å och för att Guillou själv tror det. Där framgår verkligen vad för sanningskrav han ställer på sig själv; nämligen att han "tror" att Herrvadsbroslaget utkämpades i Västergötland. Det är alltså mer tillförlitligt med gissningar 750 år efter slaget än en historisk krönika från 1400-talet. Det är en kritisk saklighet som t o m män som Erich von Däniken skulle kunna avundas honom.

Den nya trenden i Sverige är uppenbarligen, att journalisterna ska skriva historia istället för de som kan den. Men att döma av serier som t ex "Arns rike" och "Svearikets vagga" så är journalistkåren verkligen illa ute i sin profession! Det kanske är därför som alla större svenska tidningar - inklusive alla sex Stockholmstidningarna - vägrade att ta in dessa kritiska påpekanden då serien sändes första gången. Men, det är klart, man kan ju inte släppa fram kritik av en helig journalistkollega. Särskilt inte om den framförs av en "vanlig dödlig".

Av Dick Wase 04 jul 2005 09:25