Helt utan kvinnor det inte går

Rubriker i Expressen: "Är Lennart Johansson gubbsjuk?", "Feministernas idiotiska påhopp". I samma tidning står: "Feministerna rasar i opinionsmätning". Så kan det gå. Jag tror inte, det hör samman, de flesta kvinnor är klokare än så. Lennart svarar dumt. "När jag var yngre, kunde det kanske stämt in."

Vad är då gubbsjuka? Prostataförstoring. Det får vi alla äldre män. Förr kunde man tävla i vem, som hade den längsta strålen. Idag får man vara rädd om skorna. Nästa steg är sexuell dragning till unga flickor. Har detta något med sponsorjakt att göra? Själv är jag kär, ja platoniskt förälskad i många yngre danska flickor. I spetsen står världens bästa handbollsspelare Anja Andersen. Hon är nu tränare för Slagelse. Hennes lag, blev Danmarksmästere i år.

Tre spännande matcher innan guldet bärgades. Flickorna är fulla av reklam på tröjor och byxor. Stämningen år hög i hallen. Alltid fullsatt. En ny grej är att vid mål meddelar speakern vem som avlossade skottet. Han ropar förnamnet. Alla i publiken ropar efternamnet. Detta var ett exempel, på hur den danska publiken lever med i spelet. Många har klappträd, därför är det en öronbedövande stämning runt planen. En av våra favoriter är Josephine, liten, snabb, lämnar alltid rassel i nätet, efter sin contrarusning.
Anja har vunnit, allt som går att vinna. Något mindervärdighetskomplex lider inte Anja av:
"Vad skall man med silver, när man är guld värd?", tycker hon.
Ingen har fått så många röda kort, som Anja. Vid ett sådant tillfälle yttrades: "Kvinnor är ofta rädda för att göra bort sig - män älskar det. Därför är det mest manliga domare." Hennes inställning: "Att man skall vinna och förlora med samma sind. Vem fan har sagt något så dumt?"
Ett annat citat: "När en kvinna blir förbannad är hon antingen hysterisk eller saknar mentala bromsklossar. När en man gör det, jublar publiken."
"Man vinner inte silver - man förlorar guld."
En kvinna med den inställningen kan man inte annat än hålla av. Anja. Vi är många på andra sidan bron, som hejar på dig.

I friidrott har Växjöflickan Klüft fått oss att jubla.
Guld värd - hennes dräkt är perfekt. Var någonstädes skulle, många av de andra kvinnorna placera sin reklam.
Deras minimala bikinitrosor, tycker jag ser löjliga ut.


Tennisflickorna har utvecklat dräkter, i takt med tiden.
Så skall det vara. Tyvärr är det bara jag som följer med i finalerna. Sporten är inte TV-mässig för synskadade. Maria Sjarapova är en stjärna, hon lyser, som en fyrbåk, vilken alla tennisintresserade flickor borde följa. "Ordet omöjligt finns inte i mitt lexikon.", sa Nepoleon. Han fick ju sitt Waterloo - det fick ABBA också.

Utan anknytning till sport. Varför skall alla småflickor gå med våtvarmt omslag tyglapp, föreställande BH , runt bröstet vid badstränder och runt pooler. Några år senare är det modernt, att vara topples. Trots att man ibland tycker, det vore av behovet påkallat, med en rejält tilltagen BH.
Se på simmarflickornas kläder, de är oslagbara.

Våra duktiga fotbollsflickor, gör reklam för sig själva, men mer mynt behövs. Tyvärr, kanske sporten inte är så publikdragande, som sponsorerna önskar.

I handboll 50 mål på 60 minuter. I fotboll 1 ev. några fler på 90 minuter. Hela vintern tittar jag på sportkanalen. Alla fotbollsligors mål och tabeller visas. Ett snyggt mål i minuten, med repris. Det fascinerar.

Golfen har så stora prispengar, nästan i stil med Lottovinster. Dagens 7 rätt 8 millioner. Rena rama vansinnet, tycker jag. Så vår Sörenstam och hennes vänner klarar sig nog.

Bettina Palle liksom sin pappa Mogens, har tagit Frida Wallberg under sina vingars skugga, vilket garanterar henne framgång. Boxning är det nog lätt att få pengar till. Dambrottning är nog mera tveksamt. Förlåt på förhand - har endast sett i gyttja - utan brösthållare. Det drog fullt hus.

Nu fortsätter jakten på Lennart Johansson. Journalisterna på Aftonbladet och Expressens sportsidor har en extra julafton. Men låt dem bara gå på, Du klarar dig nog ändå.

Vid en kort resa till Turkiet, åkte vi ett par km. från hotellet. Avsikten var, en promenad utmed stranden tillbaks.
Plötsligt såg vi tre kvinnor, med barn , klädda enligt sin tro och sed. Tjocka, svarta fotsida klänningar, huvuddukar.
De gick ut till midjehöjd i vattnet, med kläder, satte sig ner. Nakna, plaskade barnen runt dem. De satt kvar när vi senare lämnade stranden. Vi har inte lagt detta på minnet, förrän i en reklamfilm från Turkiet,visar en yngre kvinna, hänga fast om halsen, på sin badklädde kille. Fullt påklädd, med huvudduk och det hela. Olika äro Herrens vägar, eller vem vi nu tror på.

Av Lennart Ekman 25 jun 2005 17:08