Världen om 25 år

I en artikel i Svenska Dagbladet den 15 juni 2005 skriver Richard Swartz följande:”Men om 25 år finns inte Volvo, vi kör indiska bilar och världens främsta experter på Bellman kommer att vara kineser. I framtiden måste vi jobba mer och inte mindre, det blir mer och inte mindre av konkurrens, mer av flyttning och uppbrott och mindre av förnöjsamt självförverkligande. Då finns jag inte längre. Dock blir det synd om dem som kommer att finnas och inte tror på vad jag har skrivit här."

Jag är överens med Swartz att det blir synd om dem som lever om 25 år om de inte har det bättre än vi som lever nu. Jag tror också att jag inte kommer att finnas då. Vi har nog slutat att producera svenska bilar. Det är min förhoppning att Afrika då har industrialiserats så mycket att vi har börjat köpa afrikanska bilar. Större delarna av befolkningen i Asien och Latinamerika har uppnått samma levnadsstandard som Europa och Nordamerika.

I EU:s konstitution står rätten till lättja inskrivet. Skolplikten och värnplikten är avskaffade. Individens självförverkligande står högt på dagordningen. Det ekonomiska systemet är en form av socialism där staten äger produktionsmedlen men där entreprenörer står för företagandet. När det gäller utgivandet av tidningar underlättas det av att staten äger tryckpressarna och allt vad journalisterna behöver göra är att sluta sig samman till en förening och börja utge en ny tidning. Konkurrensen är mycket mindre utvecklad eftersom alla erhåller en medborgarlön som går att leva på. Behovet att flytta är också begränsat. Om avindustrialiseringen av Europa har gått för långt kan det bli tal om återindustrialsering om man vill ge arbete åt dem som vill arbeta. Arbetstiden blir kanske 20 – 25 timmar i veckan och arbetstakten är inte högt uppdriven.

Om någon om 25 år läser denna artikel skulle det vara intressant att se hur mycket av vad jag har skrivit som överensstämmer med verkligheten.

Av Yngve Karlsson 21 jun 2005 14:40