Reinfeldt Dalai Lama

I sommar drar de borgerliga partiledarna ut på något så ovanligt som en rockcykelturné med bandet "De orangea tigrarna". Bandet består av Fredrik Reinfeldt sång, Lars Leijonborg bas, Maud Olofsson gitarr, kör och Göran Hägglund trummor.

När jag en tidig morgon kommer till deras replokal på Rosenbad hörs trummorna långt ute på gatan. Efter en stunds väntan öppnas den stora källardörren och Lars Leijonborg kliver kisande ut i försommarljuset. Jag följer honom nerför den gamla stentrappan och längst bort i korridoren. Inifrån hörs ett ordentligt bankande på trummorna. Lars ler stolt:
"Visst är Häggan bra på trummor! Till och med Persson var imponerad". Vi stiger in i replokalen.
"Nämen vad trevligt med lite besök" säger Maud glatt. "Vi skulle precis fika!" Hon hänger av sig gitarren och plockar fram en blommig korg med nybakade bullar och en stor kaffekanna.

Efter att ha avnjutit de goda bullarna och småpratat en stund frågar jag varför de valde namnet "De Orangea Tigrarna"?
"Vi är mitt uppe i en revolution i Sverige" svarar Fredrik högtidligt. "Arbetslösheten är hög och folk är låga. Den orangea färgen står för arbete till alla!"
Här avbryter Göran Hägglund:
"Och färgen röd var ju upptagen!" Han gör en trumvirvel på knäna. Fredrik fortsätter i allvarlig ton:
"Tigern står för att vi måste se världen med öppna ögon - tigerns ögon. Kina är en tiger, javisst, men det är Sverige också. Tigern är stark, tigern ser allt.". Maud fnissar förtjust och frågar om jag vill ha en påtår.

Om två veckor ska de uppträda på Gröna Lunds scen i programmet "Sommarkrysset". Lars säger att han har skrivit en alldeles egen låt som han vill att dom ska köra - "Om vi vill så vill vi". Han tar upp basen och nynnar lite.
"Det är ju alldeles för många ackord i den!" säger Maud på sin breda Västerbottendialekt.
"Den hinns jag aldrig sätta tills på Djurgårn!"
Hon låter bestämd. Hon vill hellre spela en låt som publiken kan vara med och sjunga i. Hon har föreslagit "Åh, Åh, Åh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras"! Fredrik och Göran skakar misstroget på huvudet. Maud ser irriterad ut:
"Men vad är det med er killar? Jag sa ju att vi byter ju ut tjejer’ mot ’glestadsmänskan’" fortsätter hon.
"Men då måste man ju ta bort ett ’Åh’", retas Häggan. "Annars hinner du ju inte säga ’glesstadsmänniskan’!"
"Jo, jo, men det är ju själva budskapet som räknas! " menar Maud medan hon stött packar ner kaffekopparna i sin korg igen.

Bandet ska strax framföra en av sina låtar för mig. Det är en coverlåt de med all säkerhet kommer att spela på Gröna Lund - nämligen Dolly Partons "Working 9 to 5". Det är en av Fredriks favoritlåtar alla kategorier. "Fast vi har ändrat i texten lite". Han ler blygt. "Vi har vänt lite på siffrorna."

När bandet tar plats kan jag inte låta bli att fråga Fredrik Reinfeldt om det är Dalai Lama som har inspirerat hans val av scenkläder ett kaftanliknande plagg i orange thaisiden. Han ler generat och får en klädsamt röd nyans i ansiktet: "Nej, det är faktiskt Di Leva som sytt den här" säger han och håller armarna rakt ut som en riktig frälsare: "A one, a two a one, two, three, four".

Av Anna Drangel 21 jun 2005 00:04