Michael Lundahl: "En böld i arslet!"

Bert Karlsson berättade för mig en gång för flera år sedan om hur han, i egenskap av känd person, tyckte det var jobbigt att gå på köpcentrumet då det nästan alltid fanns en och annan "mediepåverkad korkskalle" som helt oprovocerade slängde ur sig banala förolämpningar. Sen fanns det vad Bert kallade för "bölder i arslet" - sådana som hängde efter honom och inte gav sig. De skulle tala om för honom att allt han gjorde var i eget syfte och att allt han sade i media var fel. Nu har jag drabbats av en liknande "böld i arslet" här på Sourze, nämligen min medskribent Michael Lundahl, vars annars ganska bra artiklar förstörs av hans oförskämda uttalanden på kommentarssidorna. Jag blir förvånad därför att jag tycker att Lundahl är en av de bättre skribenterna på Sourze, men uppenbarligen har karln en annan sida som jag inte kände till. Samtidigt som han idiotförklarar mig och allt jag skriver utövar Lundahl själv den värsta sortens besserwisser-fasoner. När den ogrundade kritiken inte biter på mig sänks Lundahls agerande till rena personangrepp som smittar av sig till andra lätt ledda kommentarsskribenter - och så svarar jag honom - och så svarar han mina svar - och så svarar jag hans svar till mina svar och det blir bara rundgång av saken. Kort sagt, debatten språrar ur.

Vad är det då som har upprört Michael Lundahl? Det är mina texter om sexualbrott och i synnerhet mina jämförelser av olika sexmål med mitt eget gamla mål. Karln anklagar mig för generaliseringar och han inbillar sig att jag bara tar argument ur luften eller ur Expressens och Aftonbladets sidor och gör grundlösa bedömningar av fakta. Vad Michael Lundahl uppenbarligen inte riktigt fattat trots att jag skrivit det flera gånger här på Sourze är att jag, sedan 1994 har granskat dussintals sexmål. Med "granska" menar jag att jag har inte bara läst om målen i pressen utan jag har haft någonting som varken Michael Lundahl eller någon annan här på Sourze har tillgång till, nämligen de sekretessbelagda handlingarna i dessa mål. Hur har jag då fått tag i dessa, särskilt när inte ens journalisterna får tag på dem? Det finns en förklaring. Många män som blivit feldömda i sexmål har hört talas om mitt mål och de har känt igen sina egna situationer genom att läsa mina artiklar, inte bara på Sourze, utan i andra medier också. Följaktligen har många av dessa tagit kontakt med mig. Sourzes redaktion kan bekräfta att det senaste fallet inträffade bara häromdagen då en man sökte mig genom Sourze.

Eftersom dessa män vet att jag är engagerad, överlämnar de gärna sina handlingar till mig för granskning. Kom ihåg att det är endast parterna i målet som kan få ut sekretessbelagda handlingar. Efter att ha granskat så många sexmål har ett mönster framträtt vad gäller polisens, åklagarnas och domstolarnas agerande. Det är det mönstret som är grunden till mina teser i mina artiklar. Det handlar inte alls om generaliseringar som Michael Lundahl påstår. Det handlar i högsta grad om FAKTA som jag läst i mål som Michael Lundahl inte läst! Jag kan ge ett exempel: Ni minns väl Tumbamålet. När varje journalist i Sverige förnekades intervju med de åtalade killarna i Tumbamålet tog jag kontakt med dem. Så fort deras familjer hörde mitt namn gick de med på att jag skulle få träffa killarna. Jag träffade dem, läste deras sekretessbelagda handlingar och filmade med DV videokamera ett tre timmar långt möte med dem. Jag skulle kunna tänka mig att låta Sourzes redaktion se på videon för att de ska kunna bekräfta att den existerar och att jag därmed var den enda i Sverige som fick en "intervju" med dessa killar. Självklart fick jag då en djupare insyn i målet än många andra. Det är intrycken som jag fått genom granskningar av så många sexmål som givit mig grunderna till att skriva mina artiklar. Och när det gäller jämförelserna med mitt eget mål - tacka fan för att jag jämför andra mål med mitt! Det är ju en naturlig sak eftersom jag själv är drabbad av fenomenet. Michael Lundahl har därför ingen som helst grund för sina oförskämda antydningar. Vilken idiot som helst kan ju räkna ut att jag, eftersom jag själv varit huvudpersonen i ett stort sexmål, kanske engagerat mig i andra liknande mål på ett djupare plan än att bara läsa om dem i pressen!

Om man nu bortser från Lundahls barnsliga personangrepp och tittar lite närmare på hans kritik om man kan kalla det för kritik framstår tanken att snubben har problem med att fatta var och hur jag får min information. Nu hoppas jag att han läser den här artikeln och uppfattar vad informationen kommer ifrån. Lundahl anklagar mig för att hämta min information ur pressen, men en genomläsning av några stycken av Michael Lundahls egna artiklar här på Sourze visar att karln hämtar 99 av sina debattämnen ur pressen. Sen lägger han till sina egna fantasier, särskilt i ämnet sexualbrott som han har skrivit mycket om. Han verkar vilja framstå som någon slags "know it all-snubbe" i detta ämne, men enligt hans profilsida är Michael Lundahl någon slags "programmerare av mobiltelefoner" som enligt honom själv skriver på Sourze därför att han fick "en månad gratis". När man läser hans artiklar undrar man vad karln har för direkt erfarenhet av sexualbrott? Har han någonsin medverkat i ett sexmål? Har han juridisk utbildning? Han är kanske tidigare feldömd våldtäktsman - vad vet jag? Hur många sexmål har killen läst egentligen? Jag tror snarare att Michael Lundahl är en besserwisser som vill att vi ska TRO att han vet allting om allting. Det framgår av hans egna texter. Jag har granskat några stycken av denne unge mannens egna artiklar för att få en uppfattning om vem han är. Jag finner tre saker: 1 Han är en jävligt duktig skribent med en massa bra men ibland kontroversiella åsikter vilket gör honom till en intressant skribent på Sourze; 2 Han är argsint - en besserwisser som ofta försöker tala om för alla andra att de har fel och att det är han som har rätt; 3 Han är inte cool - han har temperament och kastar ur sig en och annan dumhet då och då . Det intressantaste rubriker jag hittat på Lundahls artiklar är följande: "Bimbos får skylla sig själva" - "Caroline har helt fel om sexbrott" - "Du vill inte fatta!" Det är tydligen inte bara jag som har "fel" enligt Lundahl - många anda har också fel om man ska tro på hans egna artiklar. Jag undrar i fall det inte är Michael Lundahl själv som "inte vill fatta"

Av tonen i Michael Lundahls angrepp mot mig framgår tydligt att han inte gillar mig - troligen för att jag är känd och att det finns en medial bild av mig som han tagit del av i tidningarna. Att råka ut för sådana människor som Michael brukar vi som är kända i media kalla för baksidan av kändiskapet - priset som man får betala för att man hamnat i det offentliga livet. Alexander Bard brukar kalla dem för "jävla idioter". Jag väljer att istället kalla dem för dåligt upplysta individer som påverkas av massmedia. De flesta av oss har lärt oss leva med fenomenet, och jag för en har lärt mig att rycka på axlarna när man utsätts för de typer av personangrepp som Michael Lundahl nyligen demonstrerat. Men om man bortser från Lundahls oförskämdheter och koncentrerar sig på hans kritik vill jag säga en annan sak: De flesta reaktioner till mina artiklar här på Sourze, även om folk inte alltid håller med om det jag skriver, är av hyfsat och korrekt natur. Givetvis finns det en och annan korkskalle som dyker upp och förstör debatten. Med "korkskalle" menar jag en som blivit så påverkad av de kontroversiella bilderna av mig i massmedia att han utan en uns av genomtanke, bara vill ägna sig åt löjliga påhopp. En person som oavsett vad jag än skriver, vill bara för sakens skull, idiotförklara mig genom larviga slutsatsar om mina texter. Den som ägnat sig mest åt detta under min tid på Sourze är en viss "Per W" som jag misstänker är en "B-journalist" som härjar på Sourze under täckmantel av att vara vanlig snubbe! Om honom har jag tidigare sagt följande: "I fall jag skulle skriva att Carl XVI Gustaf är Sveriges kung skulle han hitta ett sätt att felförklara det!"

Om jag hade hetat Jan Svensson och inte var Billy Butt, känd genom massmedia, skulle Michael Lundahl troligen inte ha reagerat över några av mina artiklar. Hans kommentarers texter avslöjar en enda sak: Han vill vara häftig och slå till mot en kändis - så enkelt är det! Michael Lundahl är ung, intelligent och en bra skribent, men han är inte ett dugg häftig - Karln har dock förutsättningar att bli häftig, bara han fortsätter att skriva sina bra artiklar och slutar framstå som den bölden på arslet han varit de senaste dagarna på kommentars sidorna!

Av William Butt 16 jun 2005 12:23