Sunt att vara antiamerikan

Att historieundervisningen är satt på undantag i konungariket Sverige är allom bekant. Inför 60 års firandet av freden i Europa skrev i Svenska Dagbladet Tomas Idergard 9/5, en av den svenska bombhögerns främsta filosofer och tänkare, känd från många teve-soffor, att idag är en dag då vi ska hylla USA, "själva förutsättningen för Europas frihet och demokrati". Och så tänker tydligen många högertänkare också på Sourze.

Om man backar bandet något kan man vända på steken och säga att Europa är "själva förutsättningen" för USA:s frihet och demokrati. Det var i USA den europeiska upplysningstidens ideal först fick fäste. Man kanske också bör påpeka att dessa ideal numera är satta i karantän, kanske att de försvunnit för alltid, i USA.

När Bush första gången valdes till president under ytterst tveksamma former, inleddes något som kan vara den andra "demokratiska statskuppen" i västs historia. Den första ägde rum i Tyskland 1932 när Hitler valdes till makten.

De förändringar USA har genomgått de senaste fem åren är svårbegripliga. En del av de viktigaste frågorna har ännu inte ställts, och framtida historieforskare kommer att få ett svårt arbete. Hur kunde åtta eller nio nykonservativa, som ansåg att ett krig i Irak var lösningen på den internationella terrorismen, få sin vilja igenom? Hur kunde de med sådan lätthet samla statsförvaltningen makt i några fås händer? Hur kunde de ställa om gamla hederliga amerikanska principer och prioriteringar? Hur kunde de besegra byråkratin, skrämma pressen, ljuga för kongressen och hur kunde Rumsfeld ta befälet från generalerna och ge den militära makten åt sig själv? Hur kunde ett gäng miljardärer tillåtas att plundra landets bolag? Det är några frågor som återstår att besvara.

Den amerikanska ekonomin är numera otroligt skakig efter de högerkristnas fem år vid makten. Att GM och Ford är konkursfärdiga visar på allvaret i situationen. Att ekonomin inte längre följer några ekonomiska lagar kan tyda på en förestående krasch. Fastighetsbubblan är där som här sprickfärdig. Några ljusglimtar är svåra att hitta.

Men nu handlar det alltså om andra världskriget i Europa. Själv vet jag att många polacker, ungrare, tjecker och andra inte anser sig befriade av USA. Deras befrielse fick bli deras eget verk.

Det var ju trots allt USA som efter kriget "sålde" av Östeuropa till Stalin. Det var Churchill som fällde ner den så kallade järnridån mellan öst och väst. Det var USA som vägrade Sovjet det från Jaltakonferensen utlovade tyska krigsskadeståndet. Vilket fick Sovjet att härskna till.

Det var inte heller de allierade som vann andra världskriget på slagfältet. När trupperna landsteg i Normandie och Italien hade Hitler i princip redan övergett västfronten. Där fanns endast tre tyska divisioner. De allierade gjorde inga större ansträngningar att nå Berlin och störta Hitler före ryssarna. Man avvisade höga tyska militärer när dessa ville prata kapitulation. Moralen bland de allierades soldater var alls inte lika hög som hollywoodversionerna ger sken av. Varför offra sig i onödan, kriget var ju ändå redan vunnet?

Återstoden av tyska armén - 70 divisioner - slogs på östfronten. Och besegrades av ryssarna. Cirka trettio miljoner ryssar stupade i kriget mot nazityskland. De amerikanska förlusterna stannade vid cirka 250 000 man, varav överraskande många omkom i rena olyckor.

Det var USA:s och Sovjetunionens förenade produktionsinsatser av krigsmateriel som till sist besegrade Hitler. Den ryska planekonomin visade sig för övrigt ovanligt lyckosam i en krigsekonomi. På slagfältet var sovjeterna de verkliga hjältarna.

Folk i allmänhet hoppades att andra världskriget lärt oss läxan, aldrig mer krig! Istället fortsatte galenskaperna. USA blev ett problem. Sedan 1945 har man engagerat sig i över 250 krig och, i flertalet fall, stridit på diktatorers sida. När detta skrivs störtar folket i Bolivia presidenten, man är trött på utsugning av både fattiga och medelklass och att landets rikedomar hamnar i amerikanares fickor.

Talet om "demokrati" är därför inte särskilt trovärdigt längre. Vilket kan tyckas synd. Världen behöver föredömen, stater styrda av intelligenta, empatiska och altruistiska personer med höga visioner och ideal om en framtida värld i fred och frihet, jämlikhet och välfärd.

Få svenskar skickar ryssarna en tacksamhetens tanke för att de räddade oss från ett öde värre än döden. Vi vet ju alla, precis som Tomas Idergard, att det var USA och dess allierade som vann andra världskriget och befriade oss från Hitler

Problemet i en demokrati uppstår när press och politiker vilseleder ett folk med bristande allmänbildning. Då kan demokratin liknas vid diktatur, makten kommer inte längre från folket. Den viktigaste striden gäller makten över våra tankar. När eliten få folk att tänka som dom vill, eller ägna sig åt bingolotto och schlagerfestivaler, då är eliten snara att gratulera sig själva.

Men i Frankrike, Holland, England, där tänker folket plötsligt som folket vill. Och det ställer omedelbart till en förfärlig oreda.

Att vara antiamerikan idag är inget skamligt, det är bara att vara emot dagens USA. Inte att vara emot landets konstitution, som vilar på goda europeiska filosfers tankar. Och det är absolut inte att vara vän av terrorism, som Bush vill få oss att tro.

Av Roger Lord 09 jun 2005 16:31