Grattis alla flator!

Det finns en liten flicka som jag har träffat. Glad, älskad och sprallig tös på tre år full av energi, livslust och spring i benen. När jag ser henne med sina älskade föräldrar blir jag alldeles varm i hela kroppen. Men denna treåring är inte ett standardbarn av kärnfamiljens snitt. Hon blev till genom insemination på ett sjukhus i Danmark. Hon har två älskade mammor som dyrkar jorden hon går på och fler positiva förebilder av bägge könen än de flesta av oss vuxit upp med.

Idag fredagen den 3 juni 2005 tog riksdagen ett historiskt beslut. Vi erkände henne och hennes föräldrar som en äkta familj med samma trygghet, säkerhet och rätt att respekteras genom att göra insemination av lesbiska lagligt. Egentligen är frågan enkel. Barn behöver kärleksfulla föräldrar. Barn behöver föräldrar som ställer upp för dem i alla stunder. Barn behöver föräldrar som
vågar ta ansvar. Det sitter inte i en människas kön eller sexuella läggning om en individ blir en bra förälder eller inte. Det sitter inte i vilken typ av familj vi lever i som avgör om vi är lämpade att bli föräldrar. Det handlar om
individens förmåga att just ge kärlek, trygghet, omsorg och respekt.

Som jag ser det är inte frågan om lesbiska kommer att fortsätta att skaffa barn utan på vilket sätt. I framtiden kommer antalet homosexuella föräldrar att öka. Min längtan som heterosexuell efter barn är inte finare, ska inte ses som bättre och mer legitim i samhällets ögon bara för att jag råkar leva med en man. Frågan är om vi vill låta dessa lesbiska kvinnor få samma villkor till en säker assisterad befruktning som jag som heterosexuell kvinna. Barn till homo- och bisexuella föräldrar i samkönade förhållanden har dock redan från början en fördel. De kan aldrig komma till "av misstag". Med ett medvetet valt föräldraskap kommer ett ansvarstagande som inte alla barn till heterosexuella föräldrar får.

Det är dags en gång för alla att vi gör upp med sorteringspolitiken. Att vi slutar dela in oss i grupper utifrån vårt kön, sexuell läggning och ursprung. Att vi förstår att det inte går att prata om allas mänskliga rättigheter, men samtidigt förvägra vissa individer samma rättigheter. Att inse att principen om likhet inför lagen går inte längre att blunda för eller ignorera.

Att adoption, insemination och äktenskap traditionellt varit förbehållet oss heterosexuella par är inget skäl för att det också i framtiden ska vara så - lika litet som vissa amerikanska delstaters förbud i äldre tider mot äktenskap mellan svarta och vita kunde försvaras med att det alltid varit så. Kom ihåg en sak rädsla för homosexualitet kommer och går - men toleransen och kärleken både segrar och består. Stort grattis alla flator!

Av Birgitta Ohlsson 03 jun 2005 17:58