Annika Östberg - fast i det paranoida USA

Fallet Annika Östberg har väckt mycket starka känslor hos svenska journalister. Den svenska tredje statsmakten har nu under ett flertal år förgäves försökt att påverka svenska folket att sympatisera med Annika Deasey som hon numera heter i efternamn. Och de har lyckats. Men min uppfattning om fallet har en annan bakgrund. Utan att veta för mycket om fallet tycker jag att straffet hon fick var åt helsike för hårt med tanke på att det inte var hon som utförde mordet samtidigt som jag anser att hon bör förflyttas till Sverige. Till skillnad från många svenskar, inklusive journalister och andra "förstår-sig-påare", som till exempel advokat Leif Silbersky, har jag levt i USA under en ganska lång tid drygt 7 år fr mitten av 70 talet till början av 80 talet och med anledning av att jag har engelska som modersmål och har vuxit upp på Irland varifrån 20 av det amerikanska folket härstammar, lyckades jag smälta in i det amerikanska samhället ganska väl så att jag i dag begriper hur amerikaner tycker och tänker när det gäller brott och straff.

Innan jag åkte till USA blev jag, som många andra, påverkade av Hollywood att tro att det var världens bästa land, men redan efter ett par år där upptäckte jag att amerikanska folket, särskilt i stora städer som New York och Los Angeles består av ett självgott, något arrogant och ofta ganska paranoid folk som tror att de vet bäst och att allting utanför USA är en lilleputtevärld! En sak är klar - i USA är det endast de starka som överlever. De svaga går under och ingen hjälper dem. Följaktligen skapas stora klyftor mellan socialagrupper. Jag vill inte svartmåla alla amerikaner. Givetvis finns miljontals amerikaner, särskilt i sydstaterna, som är religiösa och som begriper vad ordet "förlåt" betyder, men i de stora städerna existerar varken begreppen "jag förlåter dig" eller "du får en ny chans". Därför, när jag såg på TV hur ordföranden i Kaliforniens Kriminalvårdsnämnd, anklagade Annika Östberg för att "inte tala sanning" förstod jag lite mer än dem som aldrig bott i USA.

I ordförandens röst och ordval märktes det att det inte fanns ett uns av förståelse för det faktum att en människa faktiskt kan förändras efter två decennier bakom lås och bom. Här borde jag nämna att den svenska kriminalvårdsnämnden inte är särskilt annorlunda. I Sverige finns en standardtext som används när KVN avslår tidigarelagd frigivning. Man hänvisar till Rättegångsbalkens paragraf 26 och gör gällande att "risk för fortsatt brottslighet av samma typ föreligger". Detta även om det framstår som glasklart för ledamöterna att personen i fråga har förändrats under sin tid på anstalt. Men skillnaden mellan de amerikanska och de svenska nämnderna är att svenskarna lever i ett samhälle där man tror på rehabilitering och KVN brukar till sist lyssna på experterna som uttalar sig om vederbörande, medan amerikaner lever i en värld där man tror att alla som begått brott kommer att fortsätta begå brott. Denna hårda inställning påverkas av att i delstater som Kalifornien, där kapitalismens filosofi orsakar de största klyftorna mellan de rika och de fattiga, har en brottslighet som är särskilt brutal av tradition. Det kaliforniska folket har fått nog och de anser att folk som begår brott ska ruttna i fängelse och man ska slänga bort nyckeln!

Denna paranoida inställning speglades av en av döttrarna till den för 24 år sedan mördade polismannen i fallet Östberg. Hon skrek observera att hon SKREK åt Annika Östberg under förhandlingen "Jag hatar dig och jag hoppas du sitter inne resten av ditt liv!". Man kan undra vad det är för människa som 24 år efter dådet fortfarande tycks ha så hatiska känslor? Hur har människan vuxit upp och vad är det för samhälle som hon lärt sig så mycket hat av? Uppenbarligen har hon inte lärt sig någonting om en av mänsklighetens starkaste egenskaper nämligen förmågan att förlåta? Jag vet inte om svenskarna som har engelska som andra språk förstår detta, men för den engelsktalande framstod det klart att ordförandens sätt att tala och hennes ordval speglade hela den amerikanska paranoian som finns särskilt i Kalifornien. Istället för att visa förståelse för fakta om Östbergs nuvarande liv, fanns det endast en sak i ordförandens röst, nämligen ett hämndbegär, som hon troligen uppfostrats med i sitt paranoida rättssamhälle.

Jag vill inte bagatalisera Annika Östbergs brott, men ärligt talat så undrar jag vad det var för brott som hon egentligen begick? Det var inte hon som avfyrade skotten som dödade. Hon låg där nedknarkad i baksätet i bilen. Hon fanns på fel plats vid fel tidpunkt som det heter. Den kaliforniska lagen säger att hon är medskyldig, men jag undrar om inte amerikanerna bör fundera lite över deras rätt så märkliga lag om medhjälp till mord? De amerikanska presidenterna Lyndon B. Johnston, och Richard M. Nixon avfyrade inte skotten i Vietnam och George W.Bush avfyrde inte skotten i Irak, men är dessa inte lika medskyldiga till att så många oskyldiga dödats i de länderna? Till skillnaden från dem var det inte Annika Östberg som fattade beslutet "to pull the trigger"! Den paranoian, som låg bakom de nämnda presidenternas beslut att gå i krig som kostade så många liv, är densamma som i dag styr Kaliforniens fängelsemyndigheternas beslut att inte släppa Annika Östberg. Det är en paranoia som ligger djup i den amerikanska kulturen.

Jag lade särskilt märke till hur Ordföranden i Kaliforniens Kriminalvårdsnämnd säger till Annika Östberg "Du har inte varit helt ärlig mot oss. Du måste ha mer terapi". Det gör att jag undrar vem det är som egentligen behöver mest terapi?

Av William Butt 01 jun 2005 12:05