Denna eviga jakt på pengar

Vi krigar! Vi krigar mot allt snart, det finns inget som vi inte har någon synpunkt på. Allt är fel och fel och återigen fel. Missunsamheten gror som aldrig förr i Sverige. Vi kan inte längre glädjas med någon annan.

Vi är avundsjuka så det kryper i hela kroppen. Kvinnor är avundsjuka på män, män är avundsjuka på kvinnor, barn på vuxna, vuxna på barn. Och så får vi inte glömma politikerna, dokusåpakändisar, kungahuset och alla andra som vi inbillar har det så mycket bättre än just precis vi själva. Idag mäter vi varandra i titlar, vilken bil man har och i vilket område man bor. Det kvittar, för det säger ingeting om själva människan. Var tog rättspatosen och lojaliteten vägen? Glömde vi den i den eviga jakten på matriella statusprylar? Etik och moral är nu för tiden bara ord.

Det är konstigt tycker jag att alla dessa som säger sig läsa Dalai Lama, Dr Phil och alla andra som skriver visdomsord, att det inte är något av det dom läser som fastnar? Det är få människor idag som gör något för att det är roligt. Nu gör man saker för att man måste. Barn förväntas det att man ska ha. Därför skaffar man sig ett gäng barn, men har på grund av karriären inte tid att ta hand om dom. Det får andra göra.

Kvalitetstid skrivs det mycket om, man ska ha egen kvalitetstid. Ja, det är ju en god tanke men kan man inte dela den tiden med någon annan? Sin åldrige mor, sin nyskilda bror eller sin tonåring då? Vi ska gå iväg och träna oss. Samtidigt ska vi ha städhjälp hemma, vi ska åka iväg på spa för bada. Vårt eget badkar går ju inte för det är inte tillräckligt fint. Semester ska vi naturligtvis fara iväg på. Men inte en semester som hela familjen kan fara på, för grannen kanske ska fara till något flashigt, häftigt och coolt ställe och då får man ju inte vara sämre själv.

Våra gamla proppar vi in på ålderdomshem, våra barn stoppar vi in på dagis och själva ger vi oss iväg ut på den eviga jakten på pengar, status och titel. För fan vore om någon annan hade det bättre än vi, alltså hade fler saker, för det är i det vi mäter oss.

Slappna av kära svenskar, inget av det ni samlar på er kan man ta med till andra sidan. Små sår och vänner ska man vara rädd om, det är det som är viktigt.

Av Thea Gianneschi 30 maj 2005 06:44