Livet rullar på utav bara farten och det händer lika mycket nu som det alltid har gjort. Trodde att det skulle sakta ner någon gång, men det bara fortsätter. Jag träffar nya människor i en ständig flod, vissa blir rikare av att ha träffat mig, andra känner sig fattigare då jag fått dem att inse att de inte är snälla, i alla fall just i den stund jag träffar dom, företag anställer mig inom allt mellan himmel och jord och jag blir alltid vad de förtjänar, ibland har jag träffat på människor som varit fantastiska utan att de vetat om det, varit rika men känt sig fattiga, varit otacksamma fast de haft allt, men genom andras ögon ser allt annorlunda ut, genom mina ögon ser de sanningen, ibland är den rolig att få, och ibland det motsatta, men när de frågar får de den, utan bedövning.
En tjej som jag känner sa idag att hon var förälskad, och det var på tiden. För ett halvår sen sa hon att det aldrig skulle hända henne, det var bara så. Jag lovade henne att det skulle ändra sig, jag sa som det var att jag ibland droppar ner i folks liv precis när dom behöver mig, sen går jag vidare. Hon skrattade, och höll fast vid att hon skulle leva ensam resten av livet, det var bara inte meningen att hon skulle träffa någon. Igår kom hon hem från Schweiz efter att ha haft helgen med sin nya pojkvän som bor där, hon förtjänar verkligen att få vara förälskad, med allt vad det innebär, det kommer att gå bra för henne nu, det vet jag, och det känns lättare för mig eftersom hon tillhör den sortens människor jag ibland råkar på, som man verkligen känner att man inte vill släppa förrän man vet att det ska gå bra, dom äkta och godhjärtade som förtjänar att få uppleva det goda, dom som kan uppskatta söta saker eftersom de redan smakat surt, ja, jag springer på dom här och där och jag tror att de gör lika stort intryck på mig som jag på dem.
I tusental har jag träffat människor, men fråga mig inte hur jag hunnit, jag har bara alltid följt min kroppsklocka som talar om för mig när det är dags att dra vidare och byta jobb, eller andra stora saker, jag känner det i kroppen liksom, precis som om det är dags att träffa nya människor där någon behöver hjälp, klockan ringer och jag följer med.
När jag sitter och berättar om några händelser på en lunchrast, så kan någon säga "Hur har du hunnit med allt? Talar du verkligen sanning?" och då har de inte ens hört en promille. Jag är rik på erfarenheter, även om det kostar ibland. Men vill man kunna måla eld måste man först bränna sig, så sa alltid min morfar, och han ljög aldrig.
Sov gott Sandra, imorgon fortsätter våra liv, och visst är det fantastiskt, eller som du sa innan idag, "Det är därför vi gillar våran Angus"
Av Angus Liddell 16 maj 2005 22:37 |
Författare:
Angus Liddell
Publicerad: 16 maj 2005 22:37
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå