Hur tar vi reda på fallfrukten?

Jag minns äppelträdet i vår trädgård som bar så mycket frukt att vi inte hann plocka ner allt innan de tunga mogna frukterna dunsade i marken. Denna fallfrukt var utmärkt till kräm och paj om man tog vara på den innan den ruttnade eller angreps på annat sätt. Att den var lite kantstött gjorde ingenting bara man skalade bort defekterna.

Tanken slår mig att idag ramlar många individer i vårt samhälle som fallfrukt från den gren av samhällsträdet som kallas arbetsmarknaden. Innan man har hittat ett lämpligt arbete åt dem har de fallit ur systemet. Varför inte ta vara på dem innan de nedbrytande känslorna av knäckt självförtroende, utanförskap och misslyckande deformerar deras personlighet likt förruttnelse på frukt som blir liggande?

Jag har sett alltför många i min omgivning efter kort tid av arbetslöshet förvandlas till skuggor av sitt forna jag.
I tidningarna rapporteras det om mental ohälsa, ökad konsumtion av alkohol och lugnande preparat som en direkt följd av arbetslösheten.

Varför tappar vi självrespekten och känslan av leva meningsfullt när vi inte längre kan identifiera oss med en yrkesroll? Vårt verkliga människovärde måste ligga djupare än så annars är det skrämmande. Skulden är inte vår att det inte finns arbete åt alla just nu så varför ta på sig den?
Varje människa utgör på något sätt en resurskälla. Använd den ofrivilliga "ledighetskommitén" till något positivt. Skapa forum där folk kan komma tillsammans utan att betala dyra kursavgifter. Grupper av arbetslösa, långtidssjukskrivna och pensionärer borde träffas för att diskutera konstruktiva idéer till förändringar.

Tänk vilken värdefull tillgång det skulle vara om några
av dessa människor använde tiden till att skriva ner sitt livs historia. En del kanske skulle utveckla uppfinningar de haft i bakhuvudet men aldrig haft tid att förverkliga; miljöförbättrande förslag, trafiksäkerhetsbefrämjande m.m. Listan skulle kunna göras lång över vad dessa människor skulle kunna bidra med om de fick stimulans till att utveckla sin kreativitet.

Varje individs egenvärde kan inte nog betonas. Vi förvandlas inte till tärande parasiter bara för att vi inte har ett förvärvsarbete. Samhället borde ta till vara alöla sorters "frukter", även de som faller. Med ett bra skyddsnät hinner de inte bli kantstötta och förstörda.

Av Birgitta Nilsson 12 maj 2005 23:53