Då innan

Solen bröt fram genom molnen där ute och sände en lekande stråle rakt på ditt leende porträtt på kistan. Det var som om porträttet fått liv. Vi såg på dig och på varandra och grät. Du såg ut precis som då innan.

Ingen av oss kunde egentligen tro att du låg där inne i kistan som var prydd med blommor o din nya motorcykelhjälm. Så hann du inte köra ihjäl dig.

Då innan.

En klen tröst. Mitt under ceremonien hörde dottern och jag samtidigt en tung motorcykel köra fram där utanför kapellet och jag kunde läsa samma ögonblickliga, vanvettiga hopp i hennes ögon: Nu kommer du. Detta var ett skämt som du denna gång drivit lite för långt.

Men döden är inget skämt. Kistan med din hjälm sänktes ner i det svarta hålet på kyrkogården. I bakgrunden stod redan den lilla traktor som skulle skotta igen graven. Din unga änka verkade halvt medvetslös och hölls på benen av den vänligt mjuka damen från begravningsbyrån och min dotter vaggade otympligt fram med sin stora mage och lade klumpigt ner sina blommor. Du hade väntat så på hennes baby som ni kallade lilla Maja.

Då innan.

Du hade väntat hela vintern på att kunna köra ut din stora motorcykel igen i vår och i sommar. En enda gång hann du köra i år.

Då innan.

Det blev min tur att ta farväl. Jag undrade vid din kista:
- Ifall du hade kunnat se alla som gråter nu. Hade du ångrat dig då?
- Varför sade du ingenting den sista dagen?
- Hade någonting kunnat hindra dig? Hade jag?
Då innan?

Meningslösa frågor. Efteråt är ju allting för sent
Ett beslut och ett kort ögonblicksverk men så grymt oåterkalleligt.

Någon minut då innan du fyllde sprutan med den dödliga dosen var allting i princip möjligt. Ett långt liv kunde ha väntat på dig. Du borde ha fått uppleva din lille son växa upp. Genast ditt hjärta slutade att slå blev varje uns av framtidshopp lika dött som du själv. Livet går inte i repris och hade du vänta några år till så hade du själv märkt hur kort det är. En sekunds paus i den eviga döden bara. Alla hinner vi dit. Det hade du också gjort...

Jag är ändå en av de som vet vad du gått igenom. Jag har sett hur du har kämpat. Du gjorde vad du måste. Jag klandrar dig inte men jag saknar dig så. Vi blir många som håller ett öga på lillkillen men det visste du ju redan

Då innan.

Av Sunny Börjesson 08 maj 2005 17:29