Arbetsdelningsåtervändsgränd!

... aktivt och gemensamt själva bygga upp strategier för att optimera valfrihet och flexibilitet.

Arbetsdelning in absurdum och utan valbara alternativ, har ju så småningom fört oss till den återvändsgränd som påtalas på webbsidan:
Länk: etc.se

Citat: "... man kan då säga att reklamen är anställd hos AMS... Det är ju inte reklamen, utan snarare övervärderingen av lönearbetet, som orsakar konsumtion...
...Politiker, industriledare, ekonomijournalister, börsanalytiker och fackliga företrädare gör via massmedia "reklam" för det arbete och de löner som utgör en förutsättning för konsumtion…//... vi kan ju inte ha någon produktion utan konsumtion. Konsumtion producerar produktion! En procents minskning av konsumtionen sägs innebära 25 000 arbetslösa..."
När det är helt uppenbart att mer och mer av de prylhanterande arbetsuppgifterna kan ersättas av digitaliserade recept som styr maskinella enheter PBB produktion med begränsad bemanning, så bör arbetsdelningens absurda "ekorrhjul" ersättas med att människorna mer och mer kan välja mellan en myllrande mångfald av meningsfulla och intressanta tjänsteutbyten; detta påtalas på webbsidan:
Länk: kreaprenor.se

Citat, Åke E Andersson: "... Människorna är drivna av en inre längtan efter ständigt nya upplevelser!! En tes som bekräftas av upplevelseindustrin, som växer snabbast i alla välståndsländer. Produktionen är endast ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Människorna söker först och främst mening i tillvaron genom ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de umgås med varandra och ha det trevligt…
… En riktig tjänst kräver ständig närvaro av både konsumenten och producenten. Patient och läkare/sjuksköterska i sjukvården. Gäst och kypare på krogen. Banktjänsteman och kund på var sin sida av disken. Publik i salongen och sångare på scenen. Visst bör man på alla sätt försöka göra tjänster till produkter och information men då bör de inte kallas för tjänster..."
Men det etablerade "skråväsendets" rigida fixeringen vid arbetsdelning inom de traditionella mansyrkena som den enda vägen leder i sin tur till:

Citat: "När de stora verkstadsföretagen flyttar så avstannar generellt automatiseringen av produktionen och samtidigt upphör införandet av ny teknik som rationaliserar tillverkningen".

Västländernas produktivitetsutveckling och strukturrationalisering läggs alltså mer och mer i malpåse!

Underleverantörernas kommentarer är:
"Fick vi bara tid på oss så skulle vi kunna se över produktionsstruktur och konstruktion" och "Det finns bara ett sätt för att möta flytten österut; förbättra produktiviteten och öka mekaniseringen".

IVF i Mölndal uppger att 90 av alla konsumentprodukter är sammansatta av flera delar, och att delarna tillverkas av åtskilliga 10 000-tals olika materialslag. IKEA-konceptet erbjuder, är bara den lilla utvald del av den totala mängden som var möjlig på 1950-talet. Detta var alltså långt före IT och Internet. Alternativet numera är att själva med enkla verktyg sätta ihop allt som kan levereras i platta paket med monterbara delar. Detta bör rimligen kunna omfatta det mesta av de mer än 20 000 föremål som omger var och en av oss och vars användning vi känner till och behärskar. Verkstadsprodukterna används - förutom av konsumenterna - i mycket stor omfattning av företagen och organisationerna. Alla dessa ofta mer och mer sällan använda prylar fyller mängder av förrådsutrymmen som bevakas till höga kostnader.

Om konsumenterna organiserar sig med miljontals medlemmar som exempelvis betalar 100 kr/månad, så bör valda representanter med hjälp av logistikkonsulter förhandla och samarbeta med de tidigare underleverantörerna till de utflyttade storföretagen. Gemensamt kan det då satsas på att bygga upp uthyrnings- och leasingföretag inom konsumenterna relativa närområden. Underleverantörerna är experter på att leverera monterbara delar och komponenter av olika slag. Därför kombineras uthyrnings- och leasingpoolerna med monteringshallar överallt inom områden med lämplig närhet till konsumenterna. Underleverantörerna levererar alltså enligt avropsavtal och beställning via Internet, de enkelt monterbara delarna till de olika monteringshallarna.

Det finns då olika strategier som förnuftiga och sansade medborgare kan använda för att alternativen till den totala satsningen på arbetsdelningen, så småningom skall kunna tvingas upp på den politiska dagordningen och inom den massmediala debatten.

I min ungdom på femtiotalet fanns det praktiskt taget alltid möjlighet för en arbetslös att gå ner till hamnen eller flyttningsbyrån tidigt på morgonen för att få arbete under dagen och pengar direkt i handen på kvällen. Man kunde antingen leva på dessa pengar några dagar eller samla ihop till längre ledigheter. Man kunde även jobba med ett tempoarbete på en fabrik under exempelvis två - tre veckor, och på så sätt ta dagen som den kommer.

Med en gryende hyr- och leasingstruktur med monteringshallar för att fortlöpande komplettering av alla de olika hyrobjekten, så bör exempelvis arbetslösa, förtidspensionerade, socialbidragstagare, hemlösa m.fl. kunna beställa delarna till det som de behövde via Internet jämförbart med IKEA-paket. Genom att till låg kostnad hyra plats i monteringshallen, så kan de till lågt pris skaffa sig alla möjliga sorts prylar.

Utan att momsmyndigheter och fackföreningar hittills kunnat lägga sig i, så har man sedan länge kunnat hyra plats i olika lokaler i Göteborg i varje fall för att själv sälja sina begagnade prylar. Därför bör det inte finnas några hinder för att gå tillbaka efter några dagar för att sälja den "begagnade" prylen, samtidigt som man beställer nya prylar som man monterar ihop osv. gör på samma sätt igen och igen. Samtidigt bör man provokativt försöka behålla arbetslöshetsbidrag och andra bidrag för att så småningom försöka driva fram debatt och förändringar. Man måste kanske då enbart sälja sina "begagnade" saker på lördagar och söndagar för att inte myndigheter och fack skall lägga sig i. Men om detta fortsätter i samma stil så att den som köpte den begagnade prylen säljer den i tredje hand så börjar det funktionellt att närma sig ett leasingförfarande som livscykelkostnadsmässigt visar sig övertrumfa stora delar av det privata ägandet. Bedrivs detta parallellt på många platser så måste det förr eller senare uppmärksammas av media och tvingas upp på den politiska dagordningen. Och det är ju i så fall dit man vill komma, därför att jag liksom underleverantörerna är övertygad om att:
"Det finns bara ett sätt för att möta flytten österut; förbättra produktiviteten och öka mekaniseringen"! Många av de traditionella mansyrkena bör sedan kunna ersättas med att vi byter privata upplevelsetjänster med varandra och betalar och tar betalt för detta!

Och här har kanske vi konsumenter möjlighet att genom strategiskt samarbete med kreativa "underleverantörer" tvinga "arbetsdelningskramarna" att börja tänka i radikalt nya banor.

Troligen är det svårt att direkt väcka de törnrosasovande konsumenterna och alla de andra som bör engageras för att komma någon vart. Jag tror däremot att det borde gå att göra någon sorts tv-serie på det här uppslaget. Det som krävs är att någon intresserad och kreativ manusförfattare som kan bygga upp någon intressant relations- och konfliktstory kring temat om hur olika sorts samhällsaktörer och tröga institutioner skulle kunna tänkas reagera. Jag står i så fall gärna till förfogande när det gäller kreativa "affärsidéer" och teknisk utformning av interiörer, exteriörer och rekvisita. En tv-serie bör kunna bli en långkörare med många avsnitt då det säker finns massor av "affärsidéer" lägsta möjliga pris istället för högsta möjliga vinst som äntligen skulle kunna få en chans att vädras offentligt.

Av Uno Hansson 07 apr 2005 16:39