Politiker borde gå på strippklubb

Politiker bör gå kurs i att känna igen en strippklubb utifrån så att de slipper skämmas när de avslöjas med handen i kakburken eller smulor runt munnen.

Jag vill ha politiker med koll på situationen. 1998 gick
skolminister Ibrahim Baylan på strippklubb. När han idag konfronteras med detta gör han avbön. "Jag visste inte vad det var för ställe. Jag var inte där så länge", säger han. Han "har ingenting till övers för sådana här ställen", säger sig ha varit oförståndig och ångrar sig. Det låter orimligt att Baylan tillsammans med fem andra politiker omedvetet och mot sin vilja går in på en strippklubb. Människor som inte står för vad de gör och som inte är medvetna eller kan analysera sitt handlande är inga bra ledare. Vad är det för fel på svenska strippklubbar? De är inte olagliga och betalar skatt till staten. De har inga alkoholtillstånd och är därför ganska förskonade från fyllebråk. Kvinnor, ofta studerande och småbarnsmammor, ges en möjlighet att tjäna en ganska bra lön utan att vara borta från sina studier eller barn alltför mycket. Och gästerna erbjuds underhållning och en form av närhet och intimitet, om än inte sex. Dessutom visar man betydligt mindre nakenhet på en strippklubb än när man jobbar som konstmodell på ABF.

Nu är partisekreterare Marita Ulvskog rasande. "Vi gillar inte strippklubbar. Det är en viktig fråga för partiet att agera mot porrindustrin", säger hon. Enligt henne är Baylans besök dumt och omdömeslöst. Men att vara där är inte brottsligt. Inte någon skandal. Däremot är det skandalöst att toppolitiker så panikartat tar avstånd från sitt medvetna handlande. Är det av omsorg för tjejerna som Ulvskog agerar mot porrklubbar? Är tjejer som strippar förtryckta? Både Baylan och Ulvskog fördömer indirekt dem som av fri vilja arbetar där. Att strippa är säkert inget enkelt jobb. Det kräver mycket både psykiskt och fysiskt, och då menar jag inte D-kupa. I stället för att smita hem efter en timmes läppjande på sin lättöl kunde Baylan ha pratat med dem som arbetar där. Då hade han kanske fått en mer nyanserad bild av de människor vars liv han faktiskt har makt att styra. Tänk om han hade frågat varför de väljer strippandet framför ett mer traditionellt jobb i landstingets regi. Vilka spännande svar han kunde ha fått. Kanske skulle den vetskapen hjälpa honom att bedriva en bättre politik. En minister ska ju vara kapabel att möta verkligheten i vilken skepnad den än kommer, och bilda
sig en egen uppfattning. Att göra snabb avbön i media är motsatsen till att stå för sitt handlande. Ett inlärt sätt att få mediadrevet att stilla sig, inget annat.

Vill vi ha en minister som inte känner igen en strippklubb vare sig utifrån eller från insidan? Vilket är då nästa ställe han kommer att rusa in på utan att veta var han befinner sig? Kanske bör han alltid eskorteras av SÄPO för att inte hamna snett i tillvaron. Är det här vuxna människor? Om politiker är så förvirrade och opålitliga så förstår jag att de behöver hjälp, stöd och porrfria hotell för att kunna hålla sig i skinnet. Jag vill ha politiker som vet vad de gör och står för det. Inte sådana som i samråd med sin PR-guru omedelbart gör en pudel. Jag struntar om våra ministrar går på strippklubb för att de faktiskt gillar det eller för att göra praktik i verkliga livet. Det enda jag begär är att de ska vara ärliga. I Sverige finns det massor av människor som på eget bevåg både ser porr och går på strippklubb. Det är alltså någonting "folkvalt", precis som Marita Ulvskog och Ibrahim Baylan är folkvalda. De har accepterat att tillträda makten men samtidigt accepterar de inte vad medborgarna, eller vissa ministrar, vill i övrigt. Kanske skulle politiker faktiskt bli klokare om de besökte stället de säger sig ta avstånd ifrån. Vässa sina argument eller ändra ståndpunkt. Vi måste tro på den fria viljan och kunna lita på att de som styr vet vad de gör.

Av Anna Ekelund 29 mar 2005 09:23