Socialnämnden röjde min skyddade identitet

En landsortstidning onsdagen 9 mars 2005

"En tvåbarnsmamma, som har skyddade personuppgifter, har fått sin identitet avslöjad. Det är socialnämnden i __ som kritiseras av länsstyrelsen för att ha slarvat med handlingar där kvinnans namn förekommer.
- Vi har skött det här dåligt och brustit i hanteringen,
säger socialnämndens ordförande, Irja Gustavsson s.
Kvinnan har på fem punkter framfört klagomål mot socialnämnden. Det handlar om hur hon har blivit bemött av nämnden, den långa handläggningstiden, för kort kommuniceringstid det vill säga den tid hon har fått på sig att läsa igenom utredningen, avsaknad av umgängesplanering samt utlämnande av sekretessbelagda
uppgifter. Länsstyrelsens uppgift i det här fallet är att granska hur socialnämnden har uppfyllt de formella kraven enligt förvaltningslagen och socialtjänstlagen.

Ingen uppfattning
I frågan om hur kvinnan har bemötts av nämnden har länsstyrelsen ingen uppfattning. Den delen måste socialnämnden själv hantera. Kvinnans önskemål om att få byta handläggare är ett ärende för nämnden att besluta om.
Vad beträffar punkterna två, tre och fyra har länsstyrelsen
ingen kritik att rikta mot nämnden. Det är framförallt på den sista punkten om sekretesskyddade uppgifter som
socialnämnden kritiseras. I det här fallet har kvinnan
ansetts vara i behov av skyddad identitet. Därför är det av största vikt att en annan myndighet inte röjer hennes namn. Det försvårar för henne att leva i säkerhet, konstateras i länsstyrelsens utlåtande.
Även om nämnden inte avsiktligt råkade nämna namnet, så förväntas en myndighet ha rutiner försådana här omständigheter.

Ovanligt ärende
- Jag har inte varit med om ett liknande ärende tidigare, säger Irja Gustavsson. Det är inte ofta vi behandlar ärenden med skyddad identitet. Just i det här ärendet har vi däremot brustit vid tre tillfällen. Nu har förvaltningen fått i uppdrag att utreda hur våra rutiner kan förbättras.
Vad är anledningen till att det gick fel i just det här
ärendet?
- Det var flera som läste handlingarna och alla missade
att det fanns med ett namn. Nej, jag har ingen förklaring.
Det är bara att erkänna att vi har gjort fel. Det är den mänskliga faktorn.

LENNART ARLMARK"

Det är mig det handlar om. De får inget straff. Åklagarna skiter i det, polisen med. Jag har inte fått ersättning för flyttkostnader, sveda och värk. Jag fruktar för mitt liv och eftersom personen som jag skyddas från nu vet var jag finns och att jag inte kan få skydd någonstanns ifrån så skulle jag lika gärna kunna träda fram nu. Det känns som att jag vet att jag skall dö. Myndigheterna gör inget och jag får inte fingerade personuppgifter så jag har insett att mitt liv är förbi och att jag aldrig kommer få se mina barn igen, som tagits ifrån mig enligt den sk LVU-lagen Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Jag har inget att leva för när jag inte får vara med mina barn och min familj. Jag kämpar för mitt och mina barns liv. Lagarna måste ändras så att misshandel och mordförsök aldrig preskriberas. Socialen tycker att det har gått sju år och att det är ok nu.

Mannen, mitt ex, försökte döda mig och mitt barn. Socialtjänsten har givit ut journalanteckningar om min dotter till mitt honom som jag har skyddade personuppgifter för och även min dotter. Allt om mig och min dotter skickas ner till mitt ex fast det är lagbrott. Socialnämden lovade att inte göra det men dom gjorde det flera gånger. Jag får inte träffa mina barn mer än tre timmar med fyra kontaktpersoner närvarande i familjehemmet där mina barn är placerade. Jag får prata med mina barn max en timma per telefon med två familjehemsföräldrar närvarande som lyssnar av telefonen. Jag har inte gjort mina barn illa. Jag har inget kriminellt förflutet. Jag har bevis på att jag är en bra mamma.

Det spelar ingen roll vad jag gör. Jag har varken fått reda på vad som krävs för att få mina barn tillbaka eller fått någon vårdplan. Domstolarna har gått på en felaktig utredning baserad på lögner och förutfattade meningar. Är inte detta diskriminering, kränkande särbehandling och maktmissruk så vet inte jag.

Läs på den andra artikeln som jag publicerade på Sourze för en tid sedan "Maktmissbruk förekommer i Sverige". Det finns mer info under kommentarer till den artikeln. Jag har inte gjort mina barn illa - bara försökt skydda de från myndigheter och en psykopat. Jag har aldrig fått någon hjälp av socialkontoret trots att jag har vädjat för mig och mina barns liv. Istället för att skydda oss så tog de kontakt med den psykopat som har slagit och våldtagit mig och försökt döda mig och barnen.

Jag skriver här som ett SOS för jag vet att jag inte har en chans mot mitt ex. Han har rignt till min 8-årige son i familjehemmet och pumpat honom på var jag finns och bor. Jag får ingen hjälp av kommunen där jag bor trots att det är fel utan de skyller på en annan kommun som de tycker skall stå för ersättning och skyddet eftersom det är de som har givit ut mina personuppgifter.

Jag har ringt Riksdagen, Regeringskansliet, Barnombudsmannen, Rikskriminalen och ansvariga åklagare.
Ingen respons. Mitt liv har inget värde och inte mina barns liv heller. Barnen kommer att förlora sin mamma. En 4-årig liten tjej kommer bli utan mamma och en 8-årig pojke med. Det enda de vill är att komma hem till mig och min man så vi får ett värdigt liv.

Kallafakta, Uppdrag Granskning, Insider - ingen har reagerat. Dom vill ta upp detta men det är allderles för känsligt. Självklart när staten betalar så vågar de inte för då får de själva inga pengar.

Lagändring tack. Vart tog de männskliga rättigheterna vägen?
Vad tänker Länsrätt, Kammarrätt och varför finns Högsta Domstolen när de inte tar upp det här fallet?

När socialtjänsten vägrar inse att de gör fel finns ingen domstol. Då skall du vänta sex månader. Sedan tar den 8-12 månader innan du kommer upp i rätten och sedan inte nog med det så hinner barnen fara ännu mer illa som dom gör i detta familjehem. Man skall inte ta barn från sina föräldrar och framförallt inte på detta vis. Detta är fel. Tillsätt en domstol och nämdemänn som granskar LVU-ärenden och som har hand om sekretess och skyddade personuppgifter. Det behövs.

En stilla vädjan för mitt och mina barns liv mot myndigheter som begår övergrepp, maktmissbruk, tjänstefel och kommer undan med det här när de brytit mot männskliga rättigheter, barnkonventionen och lagar och paragrafer och de kommer inte undan!

Detta är det underbara Sverige! Min verklighet. Ett sos som tystnar bort i natten. Vem bryr sig?

Författaren heter egentligen något annat

Av Kristina Andersson 24 mar 2005 00:41