Den globala Intifadan är här

Naturligtvis är det skrämmande att terrorister opererar på svensk mark. Särskilt efter att Usama bin Laden själv menade att det demokratiska Sverige är ett föregångsland i förhållningssättet till den globala kampen mot terrorismen. I praktiken betyder detta att Sverige inte gör något nämnvärt, eller snarare ingenting, för att stävja de antidemokratiska krafter som råder innanför och utanför landets gränser.

Den svenska neutralitetspolitiken är inte längre trovärdig, eftersom information idag i och genom Internet har uppnått en fruktansvärd hastighet. Neutralitetspolitiken byggde på att regeringen kunde förhålla sig dubbelt i konfliktsituationer och genom en eftergiftspolitik i och utanför landets gränser stundom också kunde skörda nödvändiga utrikespolitiska poäng inför kommande valsegrar. Neutralitetspolitiken förutsatte också någorlunda kontroll över information och propaganda.

I och med att samhället och kulturen förändras får lokala händelser också en global effekt. I längden innebär detta att den svenska regeringen inte längre kan sopa problemen under matten eller för den delen gömma tankeverksamheten i sanden. Den globala arenan omfattare därför numera svensk mark. En rimlig logisk slutsats är att Sverige är ofrivilligt med i denna kamp mot terrorism. Då eftersom terrorismens fiende är demokrati - och Sverige är en demokratisk nation.

När terroristnätverket Global Intifada låter en bensinbomb detonera utanför den danska ambassaden bevisar detta ett faktum: Utomparlamentariska krafter får styra utvecklingen även här i Sverige genom att sprida skräck.

Terroristnätverken och de antidemokratiska krafterna får sin näring från samhällets mest besvikna utposter. Där finns det människor som är beredda att betala med sitt eget blod i drömmen om en större mening. Idag finns det stora grupper av människor som går utan arbete och tvingas till frustration och vanmakt i den byråkratiska djungeln. Vem som helst förstår att besvikna människor odlar antipatier mot myndigheter. Denna utveckling är naturligtvis inte bra. När den lilla människan inte längre får sitt stöd av den stora institutionen finns det alltid undergrupper som förmår att utnyttja denna vanmakt. Den utomparlamentariska gruppen Folkmakt påstår sig organisera dessa människor som tappat tilltron till myndigheterna. De är också språkrör till den nätverksgruppen Global Intifada.

Tyvärr tror jag neutralitetspolitiken har spelat ut sin roll. Den har heller inte samma bärkraft som under Kalla Kriget eller under andra världskriget. Tigandet som politisk idé fungerar inte i ett samhälle där information finns att tillgå genom Google och andra sökverktyg. Om den internationella terrorismen når Sverige finns det potentiella risker att stora invandrargrupper provoceras till rörelse i sin fördolda frihetskamp som numera är en skrivbordsprodukt. Det är bra att veta att det numera inte finns några publicistiska skillnader mellan London, New York och Stockholm. Åtminstone inte över Internet. Därför vinner alltid terroristerna något. Och det är våra blickar. Och naturligtvis vår rädsla.

Av Peter Soilander 24 mar 2005 14:54