Mikael Damberg ensam om att försvara SSU-fusk

Jag lyssnar på Mikael Damberg, före detta ordförande i SSU, i en rapportsändning på fredagen. Det handlar om medlemsfusket i SSU. Mikael Damberg menar att en 16-åring som just blivit kassör i en SSU-klubb inte kan förväntas vara en utbildad revisor, och att hela härvan med luft i medlemsregistren handlar om okunskap och inte om medvetet fusk.

Tror Damberg själv på vad han säger? I så fall har den interna hjärntvätten tumlat sönder allt vad minne och moral heter.

Här står SSU-are på löpande band framför TV-kameror och journalister med spiralblock och berättar om hur fusket gått till, att det varit systematiskt och att det varit välkänt bland de aktiva medlemmarna. Alla utom Mikael Damberg, som menar att det handlar om att färska medlemmar gjort fel för att de inte är revisorer.

Den här skandalen handlar inte om att hänga ut nyvalda kassörer i lokala SSU-klubbar. Den här skandalen handlar om att personer som Mikael Damberg, Lena Hallengren, Ardalan Shekarabi och Ibrahim Baylan ska få stå till svars för den organisationskultur de själva varit med om att skapa. Ett SSU-distrikt som kollektivt betalar in medlemsavgiften för hundratals ungdomar har fått detta sanktionerat från förbundet. Det finns inbyggt i organisationen att det får gå till så, därför att "alla gör ju så och om inte vi gör så, då kanske högern vinner nästa val".

SSU har "anabolapumpat" sina medlemsregister. Samtidigt är Ungdomsstyrelsen och landstingens resurser inte obegränsade, utan alla får dela på samma kaka. Fusket gör således att SSU får mer pengar än de ska ha - och andra organisationer får mindre. Scouter, fritidsgårdar, invandrarföreningar, handikappföreningar, olika sorters ungdomsförbund och andra föreningar får betala för SSU:s fiffel.

Men man kanske ska hålla god min och vara tyst. Alla kan ju inte vara revisorer.

Av Fredrik Malm 18 mar 2005 12:54