Fel låt vann!

Ibland händer det konstiga saker i Melodifestivalen, som till exempel 1977 när svenska folket valde en så patetisk låt som "Beatles" av gruppen Forbes som skämde ut vår nation och kom sist i den internationella finalen. Men sedan Ted Gärdestads "Satellit" som trots att den blev en stor hit i Sverige kom sist i finalen i Jerusalem 1979, har vi alltid fått hyfsade resultat genom att ha skickat i väg ganska bra låtar till Eurovision Song Contest. Men i år har Sverige gjort bort sig totalt! Åh missförstå mig inte – Martin Stenmarck är en fantastiskt duktig artist, men vi skickar i väg honom att representera vårt land med en B-låt – eller rättare sagt en C-låt som knappast kommer att klara sig över kvalgränsen! Följaktligen kan jag bara konstatera att FEL LÅT VANN i Globen i går kväll!

Själv var jag inte på plats i Globen. Sist jag var där i schlagerfinalsammanhang tyckte jag att det kändes som om man var på en hockeymatch istället för på en schlagertävling på grund av allt skrik och viftande av flaggor m.m. Nej i går satt jag framför TVn jag hemma hos min kollega Håkan Almqvist som tillsammans med Bobby Ljunggren skrev Jan Johanssens "Se på Mig", Jill Johnssons "Kärleken är" och Lena Philipssons klassiker "Om Igen" Under programmet kommenterade vi låtarna ungefär så här:

Martin Stenmarck : kanonbra artist, men synd att han inte har en bättre låt

Linda Bengtzing : Superhäftig tjej. Bra låt. Borde hamna högt på listan.

Nordman : Kommer inte att vinna ,men det blir en stor sommarhit i Sverige.

Shirley Clamp: Bästa låt. Hon vinner. Sverige hamnar högt i Kiev.

Sanne Salomonsen : Sliten rockbrud med hyfsat låt men nja, ingen chans.

Carolina Wennergren : Kanonlåt. Kan överraska.

Alcazar: Mycket bra framträdande men kan de slå Shirley? Tveksamt.

Jimmy Jansson : Nej – det här var sådär. Ingen chans att vinna.

Sanna Nielsen/Fredrik Kempe: Bra artister, men låten hamnar i mitten.

Nanne Grönvall : Kan vinna , men kommer troligen 2:a efter Shirley Clamp.

Uppenbarligen hade vi helt fel! Men jag är ganska säker på att den här låten som vi ska skicka till Kiev kommer att orsaka en rätt stor kris inom schlagersverige. För första gången någonsin riskerar vi hamna under kvalgränsen vilket betyder att vi kanske får kämpa för att överhuvudtaget vara med i finalen 2006.

Varför är jag så negativ? Därför att resultatet av Eurovision Song Contest styrs mer eller mindre numera av öststaternas röster eftersom de är så många, och jag, som arbetar regelbundet i Öststaterna har fått gedigna kunskaper om vad Östeuropeer gillar och inte gillar för schlagermusik. Jag menar inte Martin Stenmarck något illa och jag önskar honom all lycka i världen, men jag fruktar att östeuropéerna inte kommer att rösta på vårt svensk bidrag och vi riskerar att hamna långt ner på listan i Kiev. Det skulle innebära en katastrof för schlagersverige, men på sätt och vis skulle det också vara bra för Sverige som ånjutit så mycket framgång i tävlingen under så många år, att uppleva ett fiasko. Resultatet skulle innebära att vi skulle tvingas skärpa oss och välja en bättre låt nästa år. Varje år brukar SVT-folket säga "I år har vi det bästa startfältet någonsin!". Det sade SVT när man avslöjade de 32 stycken låtarna som valdes till årets tävling. Men let’s face it - det var inget riktigt bra startfält alls. Årets låtar bestod av en riktigt röra av olika slags musik. Istället för att sikta in sig på att hitta en låt som skulle kunna vinna europafinalen valde den svenska uttagningsjuryn låtar som skulle spegla det mångkulturella svenska samhället. Problemet var att få av låtarna hade hit-kvalité förutom kanske Nordmans "Ödet var min väg" och Shirley Clamps "Att Älska Dig". Nanne Grönwalls låt var bara bra därför att det var en superb Nanne Grönwall som framförde den. Som låt var den sådär. Sen har vi den fantastiska låten "A different kind of love", som om den hade framförts av exempelvis Lisa Nilsson troligen hade kunnat vinna hela finalen i Kiev.

Strax efter att programmet tog slut åkte Håkan och jag i väg till efterfesten i Globens Annex där en stor partaj hade anordnats av Sveriges Television. Där uppträdde samtliga artister med sina låtar en gång till. Jag måste säga att jag verkligen försökte ge Martin Stenmarcks "Las Vegas" en chans till genom att vara 110 procent uppmärksam när han gjorde sitt framträdande på festen, men jag måste vara ärlig och säga att det helt enkelt var en medioker låt och hur jag än försökte övertala mig själv att karln har en chans i Kiev, kom jag ändå fram till samma slutsats: Artisten är bra men låten är inte lika bra. När jag då jämförde låten med de andra nio bidragen som framfördes på scenen i festen kom jag fram till att denna låt, enligt min åsikt, var en av de tre sämsta låtarna i tävlingen. Martin Stenmarcks enastående framträdande vid festen övertygade inte, och efter att ha talat med många journalister och branschfolk upptäckte jag att jag inte är ensam i min tes. Det är fler som tror att Sverige inte har en chans i Kiev med denna låt. Och varför är låten så dålig? Den är egentligen inte dålig utan snarare är det en s.k. "show låt", som platsar bra in i en krogshow, men på Eurovision - nej! Det är en Elvis Presley-inspirerad låt som om Elvis hade sjungit den i Las Vegas troligen hade jämförts med hans många B-filmer.

Nåväl - Martin Stenmarck ska till Kiev. Bobby Ljunggren som skrev Shirley Clamps låt behöver inte bekymra sig. Han har redan en biljett till Kiev tillsammans med mig i och med att vi står bakom det litauiska bidraget. Naturligtvis önskar jag Martin Stenmarck lycka till i Kiev, men en sak är klar: tack vare det faktum att jag inte har blont hår och blåa ögon kommer jag att kunna låtsas vara "turk" i Kiev i fall det blir ett svensk fiasko!

Av William Butt 13 mar 2005 10:33