Hemlös

ÅRETS FÖRSTA SNÖFLINGOR dansar i luften. De karga höst-vindarna känns i hela kroppen och människorna ökar sina steg. Framför konditoriets upplysta värld sitter en man. Hans ansikte anklagar livet och han har ingen returbiljett. På en smutsig wellpappskiva har han skrivit med darrande, röda bokstäver "Hemlös".
Hans ögon är matta och själen har redan lämnat hans kropp. Nu finns bara det yttre kvar, där det toviga skägget och det ystra håret förgäves försöker skydda hans kropp mot kylan.
Framför honom står en blodröd mugg och väntar. I muggen ligger några silvermynt och gråter. Mannens händer har förlorat sin friskhet och den tunna sommarjackan passar dåligt denna sena höstdag.
En höstdag som började med regn, men där de oskuldsfulla, vita flingorna nu härskar. Vi vet inte om mannen känner väderomslaget, men kanske minns han de vinterdagar då hans röda kinder varsamt smektes av en öm moders hand.
Inne i konditoriet trygga famn visar världens överflöd upp sig i bästa finkostym. Mannens ögon följer de som går in och ut. I hans ögon syns varken glädje eller sorg, men hans inre talar varsamt till honom. Visst tillhörde han en gång denna värld och det var en tid då solförmörkelse var ett okänt begrepp.
Inte många finner hans röda mugg. När de ser mannen ökar de ännu en gång sina steg och pustar ut framför bordets läckerheter och tänker:

"Sådana som han har sig själv att skylla. Det finns jobb till alla om man bara bjuder till. Det är en stor skam att sitta här framför entrén till vårt konditori som vi besök under snart tjugo år. Har han inget vett i kroppen? Om mannen fryser får han väl gå inomhus, och här i Sverige finns ingen matbrist eller ransonering.
Nu ska jag ha en räksmörgås och en kopp kaffe. Deras räksmörgåsar är klart bäst i stan - här får man rejält med räkor, ägg och inte minst en stor klick av den hemgjorda majonnäsen. Och jag tror att jag tar en påtår med en smaskig Sarah Bernard biskvi."


*

När hon svarar "Ja" på prästen fråga, vill han brista ut i ett glädjens födsloskrik. Vid hans sida står den kvinna han alltid älskat. En kvinna som får skratten att dansa och där natten aldrig fick fäste.
Hans frusna händer följer varsamt hennes kropp och värmen kommer åter. Den värme som samlats under alla år genomsyrar nu honom, och han målar av hammaren och mejseln med regnbågens palett.
En näktergal sjunger så vackert. Var den finns vet ingen, och ingen har sett den. Den sjunger varje dag, varje morgon, varje kväll…
De möter kärleksfullt solen i österfönstret, där den majestätiskt häver sig över grantopparna. Hans ögon vilar på henne och han vill inte ens blinka, då hon för bråkdelar av en sekund försvinner bort.
Håret, som glittrar i solen som nyputsad koppar, klättrar på hennes rygg och hon njuter i fulla drag när han sakta och varsamt borstar ut lockarna.

Skoldansen, för tio år sedan, minns han som kristallklart vatten. Han bjuder upp en tjej med solsken i håret. De två dansar dans på dans och efter sista dansen följer han henne hem till porten. Där i mörkret finner hans pulserande läppar sitt mål, och hennes ögon glittrar som stjärnorna på den mörka natthimlen.
Hon försvinner in i huset och efter en stund tänds ljuset i ett fönster på andra våningen. Han ser hennes leende ansikte och nu vet han att han har kommit till rätt hamn efter många, långa seglatser.
Han dansar och hoppar hela väggen hem. Hans kropp vill inte följa hjärnas signaler utan här styrs allt av de talrika hormonerna. Många nattvandrare stannar upp och tittar. Då stannar han också till för en kort stund och skriker ut:
- Jag har hittat kärleken.
En sommardag slutade den röda vallmon att vagga för vinden och sommarängen blev sig aldrig lik igen. En galopperande cancer släckte inte bara ett liv… utan tre…
Liv som skrattade, lekte, älskade, hoppades… liv som ej kom åter…

Han drömmer om natten att de två vandrar vid stranden. Hennes hår dansar i vinden och han känner att sanden bär hans fötter. Hans seniga hand vilar i trygg hamn, och bara det kalla vattnet får honom då och då att vakna upp.
Då bryts tystnaden av ett mullrande och mörkret sänker sig hastigt över de två. Hans fötter sjunker ner i sanden och det kalla vattnet sköljer gång på gång över honom…

*

På andra sidan gågatan står en man från frälsningsarmén. Han är väl påbyltad och ser mätt och belåten ut. Framför sig har han satt upp grytan som ropar högt till alla som går förbi:
"Håll grytan kokande."
Här ökar människorna inte stegen utan stannar till och lägger en sedel. Några talar med frälsningssoldaten som har kaptens grad, och de skrattar och kanske löser de världens problem. Några pekar på mannen vid konditoriets ingång och jag ser att kaptenen svarar. Ett svar som Vår Herre skriver upp!

Den röda muggen börjar bli trött och snöflingorna har bildat ett vitt täcke. Skriften på wellpappskivan börjar mattas, och då flickan stannar till framför mannen har han slutat hoppas.
Hon sträcker fram sin hand. En spröd hand med rosafärgade naglar. Han tvekar, så har ingen tidigare gjort och nu är han förbryllad. Han tar hennes hand och värmen får honom att minnas…
Hennes bruna ögon är milda och hon sätter sig ner på huk. De röda kinderna får honom att vakna till. Han kan inte minnas att någon talat så vackert till honom sedan…

Nu reser mannen och flickan sig. De två går mot konditoriets ingång och öppnar dörren. Vid disken beställer flickan två choklad med vispgrädde och två frallor med ost. I kön tittar många ögon, med is i blicken, på de två.
När de sätter sig vid den öppna spisen tystnar sorlet, och frågorna dansar kring den smyckade julgranen, där de röda kulorna förgäves kastar ut kärlekens budskap.
Han dricker med händer som darrar, men hans ögon har fått glans och spelar upp ett tjäderspel. På bordet står den röda muggen och då han vill betala sin del, skrattar flickan bara. Efter en timme reser de två sig och snart står de åter på gatan.
Hon ger honom en kram och önskar: "God jul."
När hon går fladdrar hennes hår till och nu ser han solskenet glittra och han skriker till henne. Flickan är försvunnen och han vet ej om detta var verklighet eller bara en dröm.
Vägen till kvällens härbärge känns lätt och när ljuset släcks kan han inte somna utan tänker på flickan, och känner att denna dag kommer att bli en vändpunkt i hans liv.


*

Av Kjell Ekborg 08 mar 2005 12:46