Feminismens mål är jämställdhet!

Förra veckan diskuterade jag feminism med en skolkamrat. När jag pratade om att vi lever i ett manssamhälle patriarkat menade han att vi faktiskt i första hand är människor och inte kön. Samtidigt som jag höll med om att det är vad ett jämställt samhälle innebär, kände jag mig oerhört frustrerad. Vi är trots allt inte där än. Vi har inte uppnått visionen om ett jämställt samhälle, fritt från könsroller. Männen är de som har makten i dagens samhälle. För mig är det en plågsam sanning som inte går att bortse ifrån.

Vi måste utgå ifrån verkligheten för att uppnå våra visioner. Idag lever vi ett samhälle där mäns kompetens systematiskt övervärderas medan kvinnornas nedvärderas och osynliggörs. Om vi levde i ett jämställt samhälle tror jag knappast att 46 procent av alla kvinnor över 15 skulle ha utsatts för våld av en man, i många fall dessutom ett systematiskt våld i en nära relation. Jag tror knappast att en svensk gymnasieklass i allmänhet skulle anse att tjejerna och killarna tar lika mycket plats när killarna i klassen pratar 70 procent av tiden och tjejerna 30 procent, samtidigt som de tycker att samtalet domineras av tjejerna när de två könen de facto tar lika mycket plats. Jag tror heller inte att enbart 15 procent av ledamöterna i bolagsstyrelserna skulle vara kvinnor. Beviset för att kvinnor förtrycks finns svart på vitt: Patriarkatet innebär ett strukturellt förtryck med symptom som våld mot kvinnor, lönediskriminering och orättvis maktfördelning.

Begreppet feminism innebär en insikt om att kvinnor i dagens samhälle är diskriminerade och en vilja att förändra detta. Man kan tycka att det är en självklarhet, men ändå har feminismen fått utstå en enormt stereotyp och förlöjligande beskrivning i medierna. I och med att medierna har en stor makt över vår verklighetsuppfattning har feminism därmed tyvärr blivit synonymt med manshat i mångas ögon.

Jag deltog för en tid sedan på en föreläsning i genusvetenskap där läraren talade om problemen med den rådande könsmaktsordningen för att sedan ursäkta sig med orden, "men man behöver inte kalla sig feminist för det". Jag bedömer det osannolikt att någon skulle tala om den inhumana svenska flyktingpolitiken och diskrimineringen av invandrare för att sedan säga "men man behöver inte kalla sig antirasist för det". Detta scenario är ett direkt resultat av att begreppet feminism befläckats i så stor omfattning av de med problemformuleringsföreträdet. Trots det patriarkala samhällets vrångbilder av feminismen så handlar faktiskt begreppet fortfarande om viljan att uppnå jämställdhet och avskaffa könsförtrycket.

Tjejer som konsumerar mycket media får sämre självförtroende, medan killar som gör detsamma får bättre självförtroende. Detta är självklart ingen slump. Männen i reklam och media utmålas som aktiva, medan kvinnorna utmålas som passiva. Enligt Maria Edströms rapport om mediebilden av kvinnliga chefer är det vanligt förekommande att kvinnliga chefer som lyckas med att omorganisera ett företag av medierna kallas för "städgummor", medan det heter att manliga chefer som lyckas med detsamma "reder ut stormen." I SVT:s Aktuellt är cirka 75 procent av intervjuobjekten män. Lägger man dessutom till reklamens och mediernas ouppnåeliga, och kraftigt retuscherade, utseendeideal är det inte konstigt om mediekonsumerande tjejers dåliga självförtroende ibland rentav slår över i ätstörningar. Medierna skapar i hög grad vår verklighetsuppfattning och därför är det oacceptabelt att kvinnor osynliggörs, nedvärderas och objektifieras. Könsrollsbundna medier omöjliggör en könsrollsfri värld.

För oss gröna handlar det feministiska arbetet inte bara om att bryta ner den orättvisa könsmaktsordningen utan också om att avskaffa socialt konstruerade könsroller, som gör att vi behandlas olika utifrån vilket kön vi tillhör. Vi måste ta krafttag mot sexism i reklam och media, bryta mansdominansen i bolagsstyrelser och andra maktpositioner genom kvotering och positiv särbehandling, samt se till att jämställdhetsanalysen genomsyrar alla delar av skolan. Jämställdhetsarbetet måste börja redan på dagis, då det är i barndomen som könsrollerna skapas.

Den feministiska kampen är långt ifrån över. Även om lagstiftning kan göra mycket, behöver vi en grundläggande medvetandeförändring om samhället ska bli jämställt. Idag mår patriarkatet på tok för bra och har ett fortsatt stadigt grepp över samhället. Vi måste föra en radikal feministisk politik med förankring i verkligheten och med sikte på visionen om en könsrollsfri värld. Feminism handlar om jämställdhet och solidaritet, tankar som har en självklar plats i den gröna visionen.

Av Alexander Chamberland 08 mar 2005 08:19