19 karameller sista delen, 4

Jonas Lindman:
Har skrivit sitt enda bidrag "Åtrå" med dubbelt radavstånd, det känns lite ovanligt, men är absolut inget minus. Möjligtvis kan det ta upp onödigt mycket utrymme, i den händelse man skriver långa dikter, men Jonas håller sig ganska kort och då fungerar det bra och blir även lättläst. Tyvärr letar sig den här dikten förbi mina egna smaklökar och jag kan beklagligtvis inte hitta så mycket att säga om just den här dikten. Språkhanteringen känns aningen livlös och det bjuds inte på något som fångar upp mitt läsintresse. Texten förfaller mig ha ett affektionsvärde, det vill säga: en betydelse, angelägenhet och ett värde bara för skribenten själv. Dikten beskriver ett första möte i en affär, där tre meningar på raken i diktens senare del staplar begynnelseordet "Jag". I en dikt som består av bara 16 rader kan 6 stycken "Jag"-inledande meningar bli litet för mycket. Personligen får jag mycket svårt att känna någon inlevelse här. Men: övning ger färdighet, och än är inte sista ordet sagt! Jag läser hemskt gärna mer framöver.

Oskar Hanska:
"Nyanser i anagram, Förhör, Tre i ett/en, Pistol vad ska du med din pistol till?, och: Barnlek". Så heter Oskars bidrag. Han har ett livligt och medryckande språk, som hela tiden växlar tonläge och varierar, följsamt, allteftersom bilderna påbjuder det. Gott! "Pistol" uppfattar jag dock som om den istället skulle visa sin bästa sida i form av en kortnovell. Som dikt blir den i mina ögon alldeles för lång och mäktig. Personligen resonerar jag i dessa fall så här: när jag väljer att läsa dikter så gör jag det bl.a. ! för att slippa från den berättande tätheten /mångordigheten till innehåll och form, som ju en prosatext, novell, krönika eller ett romankapitel innebär. Ramlar man då över en text som "pistol", så känner man det som att valet av genre inte har gjort någon väsentlig skillnad. Det vill jag märka. Frågar man någon annan poesistolle kan kriterierna se helt annorlunda ut, smakinriktningarna skiftar vitt och brett - i synnerhet inom lyriken. Men så uppfattar alltså jag det och det kan vara av vikt att poängtera det med jämna mellanrum, för att ingen ska få för sig att jag utgör -, eller själv tror att jag utgör måttstocken på hur poesi ska vara.

Den dikt som faller mig helt i smaken, däremot, är "Tre i ett/en". Första stycket lyder: // Jag
är något spännande i en livsstil /utan förbehåll, där natten fångar och /söver hämningar./Svettig rymd /klövs av toner och lämnade kondens på /pilothjälmens visir.//
Här sugs man obönhörligen med i den språkliga vigheten, associerar friskt och lätt, utan att störas av några ifrågasättanden. Texten känns självklar och använder sig av ett välförsett ordförråd som aldrig blir tröttsamt. Det här tycker jag är bra! Bortsett att "fastsvettsatt galler" stavas "fastsvetsat galler"…det blev nog lite för många t av bara farten där. "Förhör" är också en dikt som känns fräsch och trovärdig, den är nämligen upprättad i repliker, som i en bandavskrift från en domstols huvudförhandling, eller ett förhörsprotokoll. Den texten känns riktigt kul Läs gärna dessa.

Margareth Osju:
Betrakterskan Margareth är tillbaka igen. Den här gången med dikterna "På uppsamlingsplatsen i det vågtagna landskapet och " Minns mina minnen där fönstren alltid står vidöppna.
Den förstnämna uppfattar jag som en skildring av tsunamikatastrofen. Många var de dikter som föddes ur svenska folkets hjärtan när denna olycksalighet inträffade, och det här är en av de bästa. Den inleds: // Det var den morgon då livet sprängdes till döds./Det liv som stått mitt i världens blomstrande paradis./Det liv som sökte skydd, men där vilan kom för sent.//

Det är en vacker, inlevelsefull och känslogenerös dikt som sprider lika mycket värme som vördnadsfull förtröstan. Varje mening är genomtänkt och har sin omistliga plats i skeendet. Dikten är realistiskt sorglig och det förgyller dess värde. "Minns mina minnen" följer härav som en frisk och ljus kontrast. Här lotsas man runt bland skoluppsatser, "pluttifikationstabeller", tidskrifter och bakverksrecept. Raskt förs man vidare in i världen av provisoriska madrasser, spruckna glas och avslitna klockkedjor. På skafferidörren finns en upptejpad trädgårdsalmanacka. Vi är tillbakaflyttade till kökens kök, där ansikten inte längre är undangömda i händerna, eller där skurhänder finns inristade i kakelplattorna. Dikten har mycket liv och många rörelser, här finns bilder som tilltalar gammalmodigheten i mitt hjärta, det som lapar likt en hemtrevlig katta från ett fat med mjölk. Suveränt.

Jan Högström:
Jan blir sist i tur, men definitivt inte minst. Han presenterar sig som "pärldykare" jämte sitt bidrag "Snöänglar". Det är en i min smak väldigt trevlig dikt, som jag därför väljer att citera i helhet:
// Änglalika mönster/I snön en vinternatt/Med vinden till mitt fönster/Kom hennes ljuva skratt // Vad fick henne så lycklig/Och hennes lyckliga är vem?/Att hon gjorde snöänglar/Hela vägen hem// Det lågmälda rimmet i diktens slut finner jag ytterst smakfullt. Det rundar av dikten på ett trivsamt sätt. Att ha vinden till sitt fönster, det låter lika intressant som välfunnet, och det ger jag "stilpoäng" för. _wink_


Med detta var vi framme vid den avgörande delen. Vilka av de här 19 stjärnskotten ska bli nominerade? Det här var faktiskt riktigt svårt. Jag har alltså bläddrat och läst bland alla bidrag än en gång, läst mina kommentarer och jämfört dem med vederbörandes dikter - också detta än en gång. Det är i stort sett inget jag känner att jag kunnat göra, tycka eller tänka annorlunda. Tre stycken känns nu helt självklara för mig. När jag övervägde ännu en kandidat, så upptäckte jag att jag fann flera som faktiskt var likvärdiga den platsen. Därför känns det mest rättvist att stanna vid de tre som jag funnit givna. Ni andra får kämpa vidare och skriva mera och igen, det är ju större delen av året kvar!

Nominerade i första omgången 2005 är:
- Medea Sandbadh
- Margareth Osju
- Johan Rydén

Mina varmaste lyckönskningar till er allihop och: Lev väl!

Av Isabella Mendrix 05 mar 2005 18:25