Det görs ständigt "reklam" för att så många som möjligt bör vara fullt sysselsatta med att förse andra med ett myller av olika prylar, istället för att de använder tiden till sådant som de själva är mest intresserade av.
Politikerna, ekonomerna, journalisterna m.fl. tycks helt vara fixerade vid tanken att alla utom de som tillhör eliten, bör vara fullt sysselsatta med välfärdssystemets penning-tillväxt i lagom små steg.
Citat: Länk: etc.se
"...Det är ju inte reklamen, utan arbete, som orsakar konsumtion... snarare övervärderingen av lönearbetet... Möjligen kan man då säga att reklamen är anställd hos AMS... Politiker, industriledare, ekonomijournalister, börsanalytiker och fackliga företrädare gör "reklam" för det arbete och de löner som utgör en förutsättning för konsumtion… vi kan ju inte ha någon produktion utan konsumtion. Konsumtion producerar produktion! En procents minskning av konsumtionen sägs innebära 25 000 arbetslösa..."
Människorna är sedan länge bofasta inom städer och tätorter. Då cirka 6 mdr människor numera måste samsas på 9 mdr hektar ekologiskt produktiv yta hela planetens yta är cirka 13 mdr hektar så är detta i stort sett nödvändigt. Därför blir det en myllrande mångfald av olika saker som måste flyttas från och till städernas försörjningsomland; och ofta ännu längre och även härs och tvärs över kontinenterna.
För att överleva och må så bra som möjligt så är människorna beroende av att det "flyttas på saker", så att varje människa har enklast möjliga direkta tillgänglighet, till rätt saker på rätt plats vid rätt tid. De elementära behoven är mat, kläder och skydd mot kyla, värme osv. Varje individ har även olika önskemål när det gäller optimal hälsa, välbefinnande, aktiviteter och upplevelser. Mänskliga individer är alltså först och främst konsumenter och brukare, och rollen som arbetare är därför egentligen perifer och sekundär. För många är arbetet mer eller mindre påtvingat av deras behov av överlevnad och konsumtion.
För att ha en enkel access så behövs det närbelägna "hämtställen" f.n. varuhus, närbutiker m.fl., där allt finns att köpa till så låga priser som möjligt. Men inbakat i priserna finns ju alla de arbetskostnader, som ackumuleras hela vägen från prylarnas resursursprung och till vars och ens närbelägna "hämtställen". Vidare blir det arbetskostnader när grejerna har tjänat ut och skall återvinnas, brännas eller deponeras på soptipp. I priserna finns det även inbakade andelar av det investeringskapital som utgörs av alla de tidigare betalda arbetskostnaderna för de berörda företagens investeringar i byggnader, anläggningar och allahanda verktyg, maskiner, utrustningar osv.
Sker det ingen prisdumpning så är priserna alltid högre än snittet på de sammanlagda arbetskostnaderna som alla de på något sätt inblandade företagen betalat ut innan varan betalas i varuhuskassan. Hälften av arbetskostnaderna är dessutom arbetsskatter. Konsumenterna och brukarna måste alltså betala mer än alla arbetskostnaderna för alla dem som på något sätt deltar i produktionen och distributionen av det som köps. För att kunna betala alla arbetskostnader som alla de andra genom sitt arbete bidragit till så måste konsumenterna själva arbeta för att få inkomster så att de kan betala de priser som begärs.
Måste det vara så... egentligen?!?
Alla borde istället göras medvetna om - som komplement till elitens ensidiga och krystade "reklam" för full sysselsättning - att vars och ens arbetsinsatser för försörjningen faktiskt kan begränsas och minimeras med optimalt utvecklad teknisk effektivitet.
I essän "Till lättjans lov" 1932, så skriver Bertrand Russell "Arbete innebär att flytta på saker, eller att säga åt andra att flytta på saker". Förutom att flytta med handkraft, transportband, truckar, lastbilar, tåg, båtar osv., så gäller det ju att via bearbetning, ytbehandling osv., mekaniskt, kemiskt och termiskt förflytta materialdelar, fragment, spånor, molekyler och atomer. Dessutom att t.ex. med muspilen på skärmen, tangentbordet mm., flytta bokstäver, text, ikoner, bilder mm., och att kommunicera via nätet interaktivt.
Ökad teknisk effektivitet - och en del andra åtgärder - innebär alltså att människor konsekvent ersätts med enkla maskiner för att "flytta på saker". Detta medför rimligen att var och en betalar allt färre och färre av andra människors arbetsinsatser och arbetskostnader för att de skall bli försörjda med allt vad de behöver. Ökad teknisk effektivitet innebär alltså att levnadskostnaderna blir allt lägre och lägre. Blir levnadskostnaderna lägre så bör även skatterna kunna bli lägre därför att alla transfereringar, bidrag och subventioner därmed kan bli lägre. För närvarande så betalar en arbetare med medelinkomst med mer än fyra timmars eget arbete - plus restid från och till arbetsplatsen mm. - för att betala priset för något som i snitt och totalt kräver cirka en timme av andra människors arbete! Detsamma gäller om någon anlitar och betalar någon annan för en privat tjänst!
Fortsättning följer...
Av Uno Hansson 28 feb 2005 22:54 |
Författare:
Uno Hansson
Publicerad: 28 feb 2005 22:54
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå