Till Aftonbladets försvar

Det är fantastiskt att vara människa! Varje dag är ett äventyr och man vet aldrig vad som väntar längs livets väg. Att leva är att vandra genom skogar och genom städer. Att leva är att välja vilken färg man vill ha på sina kläder.

Och att leva är att varje dag ställas inför nya utmaningar som prövar och frestar en och som i slutändan alltid leder till individuell utveckling - inte sant?

Jag ska ge er ett konkret exempel på hur en människa kan utvecklas och förändras genom vardagliga händelser i sitt liv, och jag ska göra det genom att använda mig av mitt mest pedagogiska redskap; nämligen mig själv:

För ett par månader sedan, steg jag i all min enkelhet ut genom ytterdörren för att möta lördagsmorgonens friska vintervind. Solen sken och dess ljuvliga strålar reflekterades i den nyfallna pudersnön, vari jag satte mina nyputsade kängor, då jag med raska och hurtiga steg spankulerade fram längs Birger Jarlsgatans, i Stockholm, vintriga trottoar. En liten gumma mötte mig i sällskap med sin sockersöta lilla pudel och jag log artigt, samtidigt som jag vek åt sidan för sällskapet. Var det något jag lärt mig som barn, så var det att visa respekt för de äldre. Just som jag flyttat min morgonpigga blick från det söta lilla kreaturet, fick jag syn på något fantastiskt. Endast ett par meter ifrån mig, fångade något alldeles lysande gult och färggrant min uppmärksamhet. Dess estetiska utformning var på något sätt tilltalande. Jag kan inte påstå att det var ljuvligheten eller skönheten i dess form, som väckte min entusiasm, nej snarare fanns i denna skapelse något annat, något djupare, vars inre kraft, likt masken på en fiskares dolda krok, slet mig till sig. Och jag nappade. Som jag nappade! Men till skillnad från den olycklige abborren, vars ivriga hunger och längtan snabbt övergår i ånger och frustration då den inser sitt ödesdigra misstag, skulle jag aldrig behöva ångra att jag låtit mig frestas - å nej, tvärtom. Ty här uppenbarade sig en unik möjlighet. Vad som fångat mitt intresse var inte vilket obetydligt ting som helst. Plötsligt hade slumpen bjudit in mig till en upplevelse av stora mått.

Till saken hör nu att jag har ett stort intresse för det svenska språket. Jag endast nämner detta lite kort, då ni för att kunna förstå hur anmärkningsvärd den händelse som jag just håller på att berätta om, framstod för mig, i den stund då jag befann mig i dess nav.

Nåväl. Detta färggranna exemplar i kontrastrik prakt, var inget mindre än något så exalterande, som ett ungefär halvmetern högt och trettiofem centimeter brett blad, i gult, svart och rött papper. Nu var detta alls inte första gången i mitt växelrika liv som jag såg något liknande. Dock måste jag erkänna att jag tidigare aldrig lagt någon större vikt vid dess, så att säga, existenser. Men denna dag var inte som andra dagar, för nu såg jag vad jag i min enfald inte sett förut. Nu öppnade sig mina ögon! Nu vidgade sig mina vyer! Nu växte min värld! Mitt framför mig stod att läsa i stora, svarta bokstäver, jag citerar: "Porrchock i direktsänd TV-gala." Fantastiskt på min ära! Nog för att jag sedan länge visste vad orden porr och chock betyder, men detta? Här krävdes en ordentlig fördjupning i ordets betydelse. Det vet ju varje människa att sammansättningar av två vitt skilda ord ofta kan få en helt annan betydelse än dess två grundformer. Ta bara ordet bajskorv tillexempel. Jag menar, korv med mos är ju en delikatess, men vilken sund och vettig människa med ett uns av bildning i kroppen, skulle beställa in en bajskorv i bröd? Som ni förstår var jag ju helt enkelt tvungen att ta reda på vad det var frågan om. Det visade sig att det färggranna "Porrchocksbladet" var en så kallad löpsedel för en av mitt hemlands största och mest sålda dagstidningar, och för att ta reda på mer om det, för mig, hittills okända begreppet, äntrade jag den tobaksaffär av mindre mått, vars ägare var den man som satt upp löpsedeln utanför sin butik. Väl inne hittade jag genast vad jag sökte och då affären var tom på folk, bortsett från mig själv, samt dess expedit - tillika ägare - gick mitt handlande relativt fort och smärtfritt till. Väl ute på Birger Jarlsgatans snöiga trottoar, bläddrade jag så ivrigt fram till den angivna sidan i avisan, där sanningen om "Porrchocken" med stort P utlovats. Och jag blev inte besviken. Här stod utförligt och gripande om den händelse som, hädanefter för mig, skulle bli synonymt med innebörden av ordet "porrchock". Min vokabulär hade fyllts på med ännu en ovärderlig ingrediens, och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag även denna dag fått lära mig något nytt.

Och med denna lilla anekdot ur min alltid så händelserika vardag, vill jag alltså visa er hur fantastiskt det kan te sig att vara människa, i det tjugoförsta århundradets Sverige. Varje dag är som sagt ett äventyr och vi utvecklas hela tiden. Om jag bara får ge ett gott råd så måste det vara: Gå framåt, framåt - och se aldrig tillbaka. Livet är fullt av möjligheter!

Ps.
Jag ska inte vara långrandig, men jag önskar bara säga ett par ord till innan jag slutar för den här gången. Efter denna omvälvande händelse, så har jag gjort till en vana, att dagligen se till att komma i kontakt med liknande löpsedlar. Och tro det eller ej, men om inte varje dag, så åtminstone ett par gånger i veckan, finns nya fantastiska sammanflätningar av ord att läsa och lära av. Jag har verkligen fått en ny favorittidning, och jag köper den allt oftare, helt enkelt för att utveckla mitt språk. Bara de senaste veckorna har jag lärt mig flera nya ord, såsom "Sexterror", "Homoattack" och "Nakenchock".

Slutligen kan jag meddela, att jag till min stora glädje inte är ensam om att ha gjort denna upptäckt. Enligt undersökningar blir vi allt fler som läser och lär oss av nämnda tidsskrift. Och detta kan väl endast anses vara till gagn för den allmänna språkbildningen i landet?

Av Christian de Vilson 25 feb 2005 13:10