Nu är det melodifestival på en avlägsen TV. Ljudet går igenom vägghelvetet som inte är tjockt nog. Dunk dunk, en överstämma, en hes kör som mumlar något jag inte kan höra, och säkert en käck och leende jävla människa med glitter i kostymen eller aftonklänningen som sjunger högt. Sjunger rakt in i det svenska folkhemmet så att pralinerna fastnar i halsen på landets själ. Och hur många helger till blir det så. 52 detta året eller är det bara jag som är bitter för att jag inte är med och sitter i redroom och dricker avslaget öl och slår mig för bröstet och säger: jag är här. jag är upphovsmannen till historiens sämsta låt. Det sämsta av bottenskrapet. Och så läppjar jag på det bubblande vattnet för att skölja ner det där äckliga ölhevetet.
Men ring och rösta. Hade jag haft telefon hade jag ringt. jag lovar. Och skickat det bästa bidraget till Kiev så att jag kunde se ännu mer glitter och röda rum. Fast den gången byts ölet säkerligen ut mot något starkare för att skölja ner beskheten. Jag hade ringt så att jag såg till att rätt låt vann. För mer än så handlar det inte om. Att rätt låt vinner. För skulle man välja den bästa låten så hade alla blivit diskade innan de ens hade varit påtänkta hos den flinande flintisen med mellanölet utspillt på kragen.
Jag önskar jag hade varit en del av den svenska folksjälen
jag önskar jag hade haft en telefon.
Av Jacob Zocherman 22 feb 2005 00:47 |
Författare:
Jacob Zocherman
Publicerad: 22 feb 2005 00:47
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå