sourze.se
Artikelbild

Allt har en ände - så även min tid på Irland

"Tänk att kunna slinka in på en pub och få en härlig pint Guinness till överkomligt pris. Det blir nog en resa tillbaka så småningom och turistsäsong på Irland är det året runt."

För drygt två månader sedan gjorde jag min sista arbetsdag i Dublin. Har man levt och arbetat på ett ställe i fjorton månader känns ett "Tack och hej" innan man sticker lite torftigt. Alltså blev det fest på en av de lokala pubarna efter jobbet. Lite hann jag anpassa mig till traditionerna i mitt tillfälliga hemland och därför kändes det rätt att hålla till där.

Jag hade rest dit på villkoren tre månader med möjlighet till förlängning upp till sex månader, men var fortfarande kvar. Dublin började nu kännas nästan lika mycket hemma för mig som Stockholm, men kanske är trots allt det bästa att åka hem medan det är som roligast. Sista tiden blev det också flera resor in till stan med kameran i högsta hugg för att så att säga få med mig lite av stan hem.

Staden har ungefär 1,5 miljoner invånare vilket är ungefär lika med Stockholms invånarantal. Besökare från Göteborg skulle nog känna sig väldigt hemma, för mitt igenom staden går visserligen inte Göta älv, men väl River Liffey som utgör "skiljedike" mellan södra och norra Dublin och ger gatubilden kring de forna kajerna en särpräglad karaktär. Broarna över floden ligger tätt i city och många är avsedda endast för fotgängare. Vägtullar är förresten inget nytt påfund. För att ta sig över Ha’penny halfpenny Bridge, byggd 1816, fick man förr slanta just en halv penny. Nu är det stadiet passé och det är gratis att gå över bron.

Stadens broar kan ge andra bekymmer. I december läste jag en upprörd artikel om mystiska skador på The Millennium Bridge. Som namnet antyder har den bara några år på nacken, men dess fina gångbana av räfflad lättmetall hade nu fått mystiska bucklor. Vad berodde nu detta på? Det var den ridande polisen som tagit sig över bron varvid hästskorna hade lämnat bestående märken efter sig. Andra bekymmer broarna kan ge är långdragna debatter mellan folk från södra respektive norra sidan om vilken sida som är bäst. Själv tycker jag att den norra sidan bitvis ger ett mer slitet, fattigt och ruffigt intryck. Staden är dock lika mysig oavsett väderstreck.

Naturligtvis har staden inte bara en sliten charm att visa upp. Det finns givetvis gott om vackra byggnader att beundra och ställen där kända personer som till exempel Oscar Wilde bott. Andra kända Dublinprofiler är till exempel författaren James Joyce och landet kan för övrigt stoltsera med flera Nobelpristagare i litteratur.

Bästa sättet att få grepp om stan är att ta Dublin Bus egna turistbussar. Chauffören både kör och ger dig oftast en rolig och personlig guidning genom stan. Biljettsystemet på dessa är "Hop on, hop off" så du kan alltså stiga av bussen där du vill och fortsätta med en senare buss på samma biljett. Turistbussens biljett gäller för övrigt i 24 timmar på samtliga busslinjer med ordinarie taxa. På köpet får du även rabattkuponger till några av stans sevärdheter som till exempel Jamesons gamla whiskeydestilleri. Den guidade turen där avslutas naturligtvis med ett "Complimentary glass of whiskey" samt möjlighet att inhandla mer av varan i deras souvenirbutik.

Tänker du köpa whiskey med dig hem föreslår jag att du istället gör ett besök hos The Celtic Whiskey Shop på Dawson Street. Butiken är inte stor till ytan, men de har ett stort sortiment och några av sorterna kan du få provsmutta på innan du bestämmer dig för vilken du vill köpa. De sorter som inte är till provsmakning kan du och den kunniga personalen diskutera ingående innan du bestämmer dig, så chansen att du köper grisen i säcken är liten.

Vid strövtåg i stan på egen hand kan man inte undgå att se att det byggs och fixas för glatta livet. Dublin har därför även kallats för "Kranarnas stad". Ett annat ofta förekommande inslag i stadsbilden är blå skyltar med gula stjärnor på samt text som upplyser dig om att projektet finansieras med hjälp av EU. Den nya spårvägen är delvis finansierad med EU-bidrag, liksom den motorvägsring man håller på att bygga runt staden. Ett annat exempel på vad EU-pengar kan användas till är konverteringen av St Andrew’s Church från kyrka till turistbyrå. Greppet är inte nytt - redan på sextiotalet stängdes en kyrka i staden varvid en del av tornspiran försvann för att markera dess nya status. Idag är den affär där det säljs elektriska armaturer.

Å andra sidan finns det gott om kyrkor i Dublin. St Patrick’s Cathedral och Christchurch Cathedral hör till de mer kända. Kompositören G F Händel bodde en period i Dublin och det var där han komponerade och uruppförde Messiasoratoriet med hjälp av nyss nämnda katedralers samlade kyrkokörer. I St Michans Church finns orgeln han lär ha använt sig av vid kompositionen av verket om han gick ner och besåg mumierna i kryptan förtäljer inte historien. Den irländska körstandarden var av den internationella musikaliska samtiden ansedd som av högsta klass, vilket kan ha haft en viss inverkan på val av plats för uruppförandet.

Jag levde, som sagt, där i 14 månader som tillfällig gästarbetare. Det var ingen svår eller jobbig omställning och jag kände mig välkommen där hela tiden. Visst finns det skillnader mellan våra länder, men inte så stora att de utgör någon stötesten. Samma alkoholtraditioner och samma förskräckta artiklar över dryckesvanorna där som här plus en dynamik och atmosfär som jag inte hittar i Sverige. Samma hetsiga tempo i trafiken som i Stockholm. Förresten, tänk på att det är vänstertrafik där, så se upp - de lömska bilarna kommer från fel håll!

Stockholm sägs ju vara hårt och kallt, men Dublin kan vara tuffare och mer aggressivt än Stockholm på vissa ställen. Som i alla storstäder är det, med andra ord, lämpligt att vara street smart även där. Lite slitet och ruffigt kan se charmigt ut, men det behöver inte nödvändigtvis innebära att det också är charmigt. Detta hindrar förstås inte att jag längtar dit igen, även om det då blir som turist. Tänk att kunna slinka in på en pub och få en härlig pint Guinness till överkomligt pris. Det blir nog en resa tillbaka så småningom och turistsäsong på Irland är det året runt. Det iriska uttrycket "Céad Míle Fáilte" hundratusen välkommen gäller alla som vill lära känna en trevlig stad. Känn dig därför välkommen dit du också.



Om författaren

Författare:
Staffan Huss

Om artikeln

Publicerad: 22 feb 2005 21:42

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: