Ted Gärdestads musik oförglömlig

...och man glömde att det var en kall februarikväll!

Det går inte att komma ifrån att musikalen Sol, Vind och Vatten är inspirerad av konceptet kring ABBA musikalen Mamma Mia. Konceptet är inne och superkommersiellt och går just nu i Londons West End och på New Yorks Broadway. Man tar kända hits av en känd artist/Låtskrivare och bygger en story kring musiken. Storyn behöver inte nödvändigtvis vara bra - folk kommer för att höra musiken som de redan känner till. I musikalen Sol, Vind och Vatten är storyn ingen höjdare, men den är bättre än storyn i Björn & Bennys "Mamma Mia". Den är en i högsta grad svensk story som utspelar sig i nutid, men egentligen handlar om en slags 50-tals samhörighet mellan svenskar som bor ute i skärgården och, som det verkar, ljusår från storstaden.

Unge Henrik Tobias Gustafsson är en slags vuxen mörkhårig Kalles Kaviar-Kalle som bor ute i skärgården hos sin mamma som är den lokala församlingens präst. Alla känner alla och alla tycker om alla i idyllen. Den enda som saknas är den snälla lanthandlaren som ger gratis godis till ungarna! Killen har en flickvän och tre kompisar. Vänskapen mellan dessa är stark. När Henriks morfar som spelas av en lysande Per Ragnar, berättar för honom att hans mamma Tina Leijonborg ljugit för Henrik under hela sitt liv om var hans pappa tog vägen rasar Henrik och lämnar sitt hem och sina kompisar för att sticka i väg till storstaden med en Revysångerska Lina Hedlund som presenterar honom för Stockholms mest kända artistmanager och producent som vill göra honom till stor popstjärna. Plötsligt befinner sig lantisen Henrik i en ny miljö och försöker ta till sig alla nya intryck av en värld som för honom är helt främmande, men ändå spännande. Han glömmer snabbt sina kompisar och sin flickvän ute i skärgården. Om ni vill veta vad som händer sen får ni gå och se musikalen.

Musiken, behöver jag knappast tala om, är fantastiskt men det saknas en grej, nämligen Ted Gärdestads röst! För första gången hörde man Ted Gärdestads låtar framförda av andra och det var svårt att smälta må ni tro! Det var ungefär som om man skulle höra Eva Dahlgrens eller Ulf Lundells låtar framförda av andra. Dock tycker jag att några av numren var mycket väl regisserade. "Satellit" var kanske musikalens bästa nummer med hela ensemblen dansande på scenen i rymdkostymer och en rymdraket som lyfte mot himlen och tog med sig Henrik ifrån landet till storstaden. "Helena", en av Teds första hits framfördes också under ett välregisserat dansnummer. Körsången var kanske det bästa i hela musikal och Teds sista inspelade låt "För Kärlekens skull" kom till sin rätt i denna blandning av Gärdestadslåtar när den framfördes i fyrstämmig kör. Tina Leijonborg överraskade med en klockren röst fylld av känsla och ett imponerande skådespeleri, och systrarna Lina och Hanna Hedlund som spelade rivalerna om Henriks uppmärksamhet sjöng och spelade på ett imponerande sätt. Men den som stack ut i musikalen var utan tvivel Micke Grahn, som med blonderat hår såg ut som en ung Lasse Flinckman, och som spelade den halvskumma artist managern "Silver". Micke var ju den som agerade rektor i den första Fame Factoryn och fick säkert en hel del tips om sin aktuella roll av sin förra chef Bert Karlsson - det märktes! Men huvudrollsinnehavaren Tobias Gustafsson var en besvikelse både röst- och skådespelerimässigt. Istället var det hans två kompisar i pjäsen som sjöng bättre.

Jag var utomlands under Ted Gärdestads storhetstid på 70-talet och kände inte av samma slags nostalgitripp som många på China Teatern i går kväll, men Ted bodde hemma hos mig i New York under några veckor efter att han spelade in sin amerikanska platta "Blue Virgin Isle". Året var 1980. En kväll satt han och spelade två nya låtar för mig på mitt piano. Den ena hette "It’s you" och den andra "The reason". När jag hörde dessa låtar i musikalen måste jag erkänna jag blev rörd av en privat nostalgi och minnen av en helt vanlig svensk grabb som jag lärde känna som människa och inte som pop stjärna.

Sol, Vind och Vatten är sevärd, men gör som jag gjorde - gå hem efteråt och lyssna på en riktigt Ted platta. Du kommer att glömma musikalen, men musiken och Kenneth Gärdestads texter kommer att leva kvar i dina tankar - för alltid!

Av William Butt 17 feb 2005 19:02