Häxjakter och hockeypuckar

Blotta tanken på att sitta där framför teven med en ölburk i handen och en massa brölande polare i soffan ger mig gåshud över hela kroppen.

Att människor överhuvudtaget lägger ned så mycket tid och resurser på att bevittna mästerskap i fotboll, hockey eller friidrott är för mig ett fullständigt oförklarligt mysterium. Därför har jag heller aldrig brytt mig om att bua och sjunga ramsor på någon läktare eller gå bärsärkagång på stan när mitt lag förlorar. Det vore ju idiotiskt att lägga en sådan vikt vid en simpel skinnboll eller gummitrissa, eller hur? Men dessa åsikter får dock stå för mig allena. Uppenbarligen tycker en himla massa människor helt annorlunda. Varför skulle den kommun jag arbetar i annars lägga en större vikt vid och mer resurser på att hålla fotbollsplanen snöfri hela vintern än att ge skolorna och dagisen tillräckligt med personal?

Att medierna så snabbt har nappat på den så kallade "hockeyskandalen" eller "sexskandalen" handlar inte om något annat än att det finns ett så massivt publikt intresse för idrott. Enbart tanken på att få kombinera orden "sex" och "idrott" eller kanske ännu hellre "våldtäkt" och "hockey" i olika bläckstinna löpsedelsrubriker måste ha fått det att forsa av saliv i munnen på kvällstidningarnas chefsredaktörer. Endast Knutbydramat kan väl ha gett dem en bättre mix av sex, droger och rock n´ roll att gotta sig i och parasitera på? Tabloidpressen har tyvärr i allt mer vandrat vidare från att vara samhällets vakthundar mot orättvisorna, den stolta fjärde statsmakten, till att degraderas till killen som förser pyromanen med bensin. Bara det säljer så!

Men att krönikörer och samhällsdebattörer hänger på dreven gång på gång ger en mycket större anledning till oro. Var finns det kritiska tänkandet? Köper man kvällstidningen i kiosken och lägger den i kopiatorn när man vill bidra med sin uppfattning? Hakar man på enbart för att det är bekvämare att inte ifrågasätta kvällspressens motiv?

Om nu de tre utpekade hockeyspelarna verkligen är skyldiga till våldtäkt eller sexuellt utnyttjande återstår att se, möjligtvis i en rättssal. Men man kan inte döma dem på basis av att det inom hockeykulturen finns en "machismo" och en "grabbighet" som borgar för övergrepp. Då är man ute på riktigt djupt vatten och simmar bland hajarna.

Om nu dessa tre killar har drogat, fört med sig och sedan våldtagit den kvinna som saken rör så ska de givetvis även dömas för detta. Är det å andra sidan så att kvinnan har supit sig så full att hon har glömt att hon hade sex med de tre utpekade så kan man fråga sig om det är gruppsex eller möjligtvis sex på fyllan som kvällspressen vill förbjuda? Vilken kille skulle väl våga ha sex med någon som han hade mött på krogen om det sedan resulterade i att han sattes i fängelse för våldtäkt? Kanske en dröm för vissa radikala feminister men möjligen en smula magstarkt i ett demokratiskt samhälle.

Det är lätt att sugas med i häxjakten men man glömmer då lätt bort möjligheten att den eller de utpekade faktiskt kan vara oskyldiga. Kvällspressen köper sig lätt fri efter att den kränkt och skadat människor i sin jakt på lösnummerköpare. Kanske finns det en fond där inne på redaktionerna som är helt ämnad åt att betala skadestånd till och köpa tystnad av dem som drabbats av framfarten? Men är redaktörerna och rubrikskrivarna helt fria sedan, sover de gott om nätterna? Jag hoppas inte det.

Lika lite som jag ser på idrott köper jag någonsin några kvällstidningar. Tanken på att göra det ger mig inte bara gåshud utan känns nästan makaber. Är det något som verkligen smutsar ned vår offentliga miljö så är det ju löpsedlarnas lynchningar av kända och okända människor. Döm brottslingarna, men gör det inte på förhand bara för att tabloidtidningarna kräver det. Nästa gång kanske det är ni själva som drabbas av drevet.

Av Martin Ekdahl 17 feb 2005 19:11