Utsatta måste motprestera för trygghet enligt fp

Förslaget kommer från ett parti som brukar påstå sig sätta individen i fokus. Nu ser de istället människor i klump och lägger fram ett förslag som bygger på grupptänkande. Det är ett steg bort från den liberala tradition de tidigare värnat. Det får mig att undra vad de egentligen är ute efter.

Socialdemokratins mål är full sysselsättning. Alla som vill och kan arbeta ska få ett jobb. Vår övertygelse är att ett jobb och en egen inkomst är grunden för frihet. Dessutom är människors vilja till arbete och egen försörjning grunden för välfärden och för det rättvisa samhället. Kort sagt: jobben kommer främst. Efter några tuffa år ser vi nu också de första tecknen på att arbetslösheten är på väg ner. Det är resultatet av vår politik. Men vi är inte nöjda - tvärtom är vi beredda att göra ytterligare insatser för att öka antalet jobb och då inte minst bland invandrade svenskar.

Vi står också upp för de bryggor som skapar trygghet när en människa blir sjuk eller arbetslös. De bryggor som finns i sjukförsäkring och a-kassa ger den som drabbas trygghet i förändringen, och det ger människor mod att bidra i de tillväxtsprång som just nu pågår i Sverige. För oss socialdemokrater är det viktigt att trygghet inte missbrukas och inte låser in människor i utanförskap. Därför pågår det ett kontinuerligt arbete med att stävja fusk, nu senast med förslag om samkörning av register, och med att vässa det stöd som människor behöver för att kunna komma tillbaka till jobb.

Är det den linjen folkpartiet vill stödja så välkomnar jag det. Men Leijonborgs och Rojas avsikter är svårtolkade. De vill samarbeta med moderaterna som vill riva de trygghetsbroar som finns i a-kassan och sjukförsäkringen. Dessutom vill de på något sätt straffa de som inget hellre vill än att få ett jobb.

Bland dem som uppbär försörjningsstöd finns det människor som enbart räknas som arbetslösa. De kan arbeta men får helt enkelt inte jobb. Därför har många kommuner tagit initiativ för att arbeta särskilt med dessa människor. Skärholmen i Stockholm är ett exempel. Malmös Arbete- och utvecklingscenter AUC är ett annat. Det finns många fler.

När det gäller nyanlända invandrare är introduktionsersättningen oftast kopplad till svenskundervisning, introduktion, praktik, validering och en rad andra insatser. Inte sällan är det fråga om insatser på heltid. Med andra ord visar de redan i dag att de inget hellre vill än att arbeta och försörja sig själva så snart de får ett jobb.

Vad är det då folkpartiet vill? Är det att spä på myten om invandrare som en grupp passiva bidragstagare? Eller är det så att folkpartiet har tänkt sig att andra grupper som i dag uppbär försörjningsstöd i framtiden ska motprestera för att få ta del av denna grundläggande trygghet? Gäller det också hemlösa, missbrukare, psykiskt sjuka och andra människor som är i behov av vår solidaritet. Gäller det också de cancersjuka som Reinfeldt har talat om som ska få sänkt sjukersättning för att de har restarbetsförmåga? Gäller det arbetsskadade förtidspensionärer som i ett moderatstyrt Sverige ska få kraftigt sänkt pension. Eller vilka handlar det om?

Avslutningsvis är det anmärkningsvärt att jag tvingas konstatera att folkpartiets förslag är detsamma som lanserades av moderaterna då Mauricio Rojas ledde deras arbetsgrupp mot segregation och utanförskap. Det är i för sig inte överraskande; sedan en tid har vi sett utspel efter utspel där partiledningen med Lars Leijonborg i spetsen konsekvent styrt partiet mot högerdiket.

Av Luciano Astudillo 16 feb 2005 22:22