Arbetsmoral Lönsamhet Trivsel

Hur ska detta lilla land som har ungefär samma invånarantal som Paris, i fortsättningen kunna konkurera, intressera och attrahera omvärlden till att köpa våra produkter och tjänster. Är svenskarna så fantastiska att endast en liten del av befolkningen ska kunna dra runt detta jättelika maskineri där alla ska kunna få ett drägligt liv. Jag tvivlar starkt. Genom att ha arbetat på många olika arbetsplatser har jag kunnat se hur många människor inom olika branscher resonerar. Jag brukar investera ca två år inom ett yrke innan jag bestämmer mig för om det fortfarande ger mig något eller om jag vill vidare till andra prövningar. Det låter kanske som om det alltid varit lätt att få jobb, och faktiskt har det för mig varit det. Bara man inte är rädd för att bocka ryggen eller bli smutsig.

Ett av de senaste arbeten jag haft lärde mig att anställda tror att anställningstrygghet ligger i att vara med i en fackförening. Inget illa om fackföreningar men vad ska de göra när företagen måste lägga ned p g a olönsamhet. Raster hölls mycket längre än de skulle, att "sjuka" sig var ett begrepp och närvaro innebar mer att bida av 8 timmar än att prestera lite extra. Man talar stort och brett om de många som fuskar och de sjuka som "skulle" kunna jobba, om vi överlåter det till experterna och alla går till jobbet med förståelsen att om vi gör ett fantastiskt jobb så kanske, bara kanske blir vi lite mer fantastiska än konkurenterna och får därigenom en anställningstrygghet och en bättre relation till arbetsgivarna, vårt ansvar ligger inte bara i att behålla ett jobb utan också att överlämna ett fungerande samhälle till nästa generation. På tidiga 70-talet när jag bodde i Montreal var det finaste man kunde få något som var tillverkat i Sverige. Landet förknippades med kvalitet och detta berodde mycket på att Sverige hade ett försprång efter kriget, allt var igång och gick för full maskin, inget var sönderbombat och alla ville ha produkter och råvaror. Vi befinner oss idag i en annan situation, och måste alla tänka på att vi i första hand är ansvariga själva för hur framtiden kommer att se ut.

Vid ett tillfälle i livet hoppade jag in och städade flygbåtarna som gick mellan Malmö och Köpenhamn. Lönen var 85 kr i timmen på natten. När sommaren kom skulle min chef på semester och eftersom hon visste att jag alltid var på jobbet förklarade hon hur allt var upplagt ifall folk skulle bli sjuka. Det fanns inga frågetecken, om nån blev sjuk hade jag tre personer att ringa som till 100 skulle ställa upp. Så fort chefen rest började sjukdomarna i en rasande fart. Jag ringde alla tre på listan men de hade fått annat arbete. Vad göra ? Jag städade på natten och använde dagen till att forsla runt städerskor till olika arbetsplatser så att alla kunderna fick ett utfört arbete och sov c a 3 timmar om dygnet. När chefen kom hem såg hon och direktören vad som pågått och direktören ringde upp mig och sa att jag hädanefter hade 110 kr i timmen, högsta lönenivån och en säkrad framtid inom företaget. Man kan själv påverka väldigt mycket. När jobbet inte gav mig mer på utvecklingsnivån gick jag vidare i livet men minns detta med ett varmt hjärta.

Just nu sitter jag och skriver på ett föredrag som jag har tänkt mig hålla på alla de största företagen i Sverige och den som ska betala mitt arvode är Fackföreningarna när jag övertygat dem om att de gör sina medlemmar en tjänst om jag kan få dem att stanna upp i vardagen och komma ihåg vad vi egentligen jobbar för, inte enbart lön utan även framtid. Det finns bara en liten chans att detta ska bli verklighet men jag tänker i alla fall försöka. Det som fick mig att sätta igång med detta var bl a en anställd som sa till en annan " Facket har snart fått igenom att vi inte ska behöva utföra jobb på stegar över en viss höjd, det ska vi ha som extra krut mot dom jävlarna !" Dom jävlarna som då skulle vara arbetsgivaren. Jag såg mig själv åka till Polen på sommaren och plocka bär för att överhuvudtaget få ekonomin att gå ihop.

Isället för att klaga och hitta syndabockar kan vi som är arbetsföra bita ihop och axla bördan samt lite till, sen kan vi se fram emot en framtid med somrar som förr där man kunde vara ledig istället för att jobba extra.
Jag är mycket orolig för framtiden och det borde vi alla vara.

Av Angus Liddell 16 feb 2005 22:41