ibland är hon alldeles

Ibland är det finaste i hela världen
det som ger mest tillfredsställelse av allt
att framkalla ett leende på just hennes läppar
för det är egentligen en omöjlighet
hon är tuff
egen
så mystisk och svår att man blir galen
för hon släpper ingen innanför grindarna
hon har sagt att det gjorde ont en gång
så jävla ont
och nu har hon istället uppdaterat sitt alarm till det senaste ogenomträngligaste
så att knappt ens en kram efter ”There is a light that never goes out” kommer igenom
när jag skulle vara som finast och gladast och hålla henne i armarna
blev hon som mest rädd för mig
och stannade bara i två sekunder
vettskrämd av min spontanitet

Hon är inlåst i besvikelsen
hon har en skugga över ansiktet som precis täcker hennes ögon
hon medger det inte, men jag ser
att hon är uppdämd som jag
därför så vacker när hon de få sekunder av leende lyser upp
och ansiktet gnistrar
hon kan, när hon för en hundradel glömmer, slå omkull mig med en blick
hon skrattade faktiskt när jag spelade stockholmsk
men ångrade och tog tillbaka
steg in i verkligheten
och kom på att hon nästan hade avslöjat ett av de märkligaste paradis jag någonsin skymtat

Jag ser på hennes ben att hon springer snabbt
igenom folkhav
för att hinna fram till någon sorts lycka
till konserter och sånt som inte sviker henne på slutet
hon har så brått
väntat länge
på pojkar som inte duger
nu springer hon ifrån dem
för det är säkrast så
hon stampar egna vägar
och jag vågar inte riktigt följa efter eller gå jämte
det gör ont i mig att se hennes fart, som rusar henne ifrån mig ständigt
hon ser så ensam ut mitt i folket
och trots att hon är hårdare än mig
spricker hon vid nästa stöt
istället står jag så nyfiken och ser henne bli mindre när hon avlägsnar sig
och hon växer i mina ögon

Ibland kan jag tro att jag har henne
när hon ler kanske två gånger på raken åt mina ord
då gör man ett genombrott
och jag flyttar närmare
mot hennes håll
hennes radar ger utslag och avslöjar
att nu jävlar är det activity i trädgården
och hon skickar ut sin antivibbar
som lamslår
ända till jag blir utburen av min medhjälpare
han som också tänkt ta sig in
för det vet vi
att själv är man chanslös
så vi försöker på nätterna
när det hänger whiskeyflaskor i trådar från stjärnorna
rent konkret
ta på henne utan att hon ska märka
men så blir vi tvingade till reträtt
och går hemåt
för att skissa på nya planer
skriver ord på lappar som vi mejlar till henne
som trojanska hästar
och hoppas att lapparna ska explodera i hennes nerver
en gång när jag var DJ smorde jag in ett mess med citat från hennes gud
då skrev hon långt tillbaka
och jag kände leendet mellan raderna som hon skickade
jag var full då
och det kittlade
but then a strange fear gripped me and I just couldn’t ask
jag är faktiskt modigare utan alkoholen som sköld

Ibland visar hon sin bräcklighet
och tar på sig stora vinterjackan mitt i sommaren
hon fryser
eftersom hon inte vågar känna värme
om den inte är vegetarisk
hon slår sig ner på marken jämte mig mellan miljoner tält
och berättar om en kompis som är löjlig
för att hon är kär
och lycklig i att vara det
jag håller med och vi svär ihop
så högt så högt
att lyckliga par hör hemma under giljotinen
sen ler vi

kanske just i den stunden
också hon och jag
förtjänade en sekunds halshuggning

Av Tobias Fasth 08 feb 2005 10:00