I min själs mörkaste gränder
har jag flytt rädslans hemska skepnad
jag irrade panikslaget
vänd dig inte om...
-Vänd Dig Inte Om!
vidare, vidare - utan mål
föll jag gång på gång
skrubbade mina drömmar
allt blodigare
mot tvivlets skrovliga stenar
offrade min självkänsla
när integriteten ville hindra mig
- för att vinna lite tid
kastade min medkänsla
i rädslans käftar
när de älskades röster försökte ropa mig tillbaka
- för att vinna lite tid
tills jag kom till den plats
där varje tanke är en återvändsgränd
där flykt inte längre är möjlig
hopkrupen Skrek och Förbannade jag Allt
jag slet och drog i mitt förstånd
för att få det av mig
Det fladdrade en kort stund i luften ovanför mitt huvud
föll sen ner och låg - helt stilla . . .
Då gav jag upp
Jag höjde min blick
och såg rakt in i
det jag fruktat mest
stod där naken, med mitt skrynkliga förstånd
vid mina fötter
Vad jag såg Var allt jag offrat i min flykt
Rädslan kunde inte hota mig längre
Långsamt ljusnade det
jag plockade sakta upp mitt förstånd
letade rätt på min medkänsla
Sökte länge i en Värld jag inte vågat se
efter min självkänsla
Jag fann till slut ett tilltufsat embryo - som jag göder varje dag
Nu ska jag bara läka drömmar ...
Jag är inte längre rädd.
Av Jeanette Åkerlund 07 jan 2005 10:16 |
Författare:
Jeanette Åkerlund
Publicerad: 07 jan 2005 10:16
Ingen faktatext angiven föreslå
Poesiskolan, Poesiskolan, inte, längre, rädd, där, varje, tanke, återvändsgränd | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå