Skippa Florence-andan

"Mamma är lik sin mamma, ja kvinnans lott i livet är densamma" och så fortsätter den gamla klassiska schlagern med raderna "tvätta, städa, damma". Studerar man den svenska könssegregerade arbetsmarknaden,
fördelningen av hushållsarbete i familjen eller vanliga heterosexuella parrelationer skulle man kunna tro att kvinnor har en speciell "städa-tvätta-ta-hand-om-barn-gen". Men trots att vi vet att så inte är fallet utnyttjar staten friskt bilden av den självuppoffrande vårdande kvinnan a la Florence Nightingale. Värst är situationen när det gäller
kvinnojourerna.

"Varannan damernas" har ju länge varit en känd slogan i politiken. Varannan kvinnojour tycks däremot vara parollen bland Sveriges kommuner. Detta i ett Sverige där 22 000 fall av kvinnomisshandel anmäls varje år med ett massivt mörkertal därtill och att faktiskt 16 kvinnor mördas i
familjen årligen av en närstående man. Trots insikten om att våld mot kvinnor existerar i alla samhällsgrupper, alla åldrar och är geografiskt spritt saknar alltså hälften av landets kommuner en kvinnojour.

I teorin är alla politiker är överens om att statens huvuduppgift är att inneha våldsmonopol, skapa trygghet och säkerhet för sina medborgare; det vill säga nattväktarstaten i ett nötskal. Men denna nattväktarstat tycks nämligen gälla det mesta utom misshandlade kvinnor.

Staten och kvinnorna själva borde en gång för alla skippa Florence Nightingale-andan i synen på kvinnovåld. Visst kommer det alltid behövas frivillighet och solidariska medsystrar för att skapa förtroende och bygga upp trygghet att överleva och bryta sig ur misshandelshelvetet. Alla
kvinnor runt om i Sverige som arbetar oegennyttigt på landets kvinnojourer är samhällets verkliga hjältinnor.

Kvinnojourerna behövs och är unika i sin kompetens att erbjuda hjälp, rådgivning och vara en tillflyktsort. Men sensmoralen från samhällets sida får inte som i dag vara att just kvinnor ideellt på sin fritid ska ta hand om andra halvt i hjälpucklade kvinnor. Det är ohållbart att idealistiska
kvinnor ska ha på sitt ansvar att hålla telefonnattjour för våldtagna tjejer, spendera hela helger gratis som jourhavande psykolog eller ägna varje veckokväll åt ett samhällsansvar som staten och kommunen borde stå
för.

Staten utnyttjar cyniskt kvinnors solidaritet med sina medsystrar för annars lär ingen annan lär vara det.
*Börja ta betalt! Idealism är bra, men inte massivt gratisarbete åt staten.

*Kräv minst en kvinnojour i varje kommun.
*Begär regionala kvinnocentrum med bred kompetens.
Gör upp med Florence Nightingale en gång för alla!

Av Birgitta Ohlsson 15 dec 2004 13:26