Skjut inte på politikern

Av det nyhetsflöde som stänker upp i våra ansikten kan få undgå att notera de misslyckanden som stat och samhälle ständigt står inför. I försöken att lösa de olika sociala och ekonomiska problem som mer eller mindre regelbundet kryper upp till ytan famlar offentlig sektor oftast i mörkret.

Vi har fått information om en nedrustad vård med bl a en psykvård som ser ut att tillämpa gatan som bas för integrering av psykiskt sjuka. Den organiserade brottligheten kan operera fritt på en stabil marknad där polisen saknar medel för att itu med olika former av kriminalitet. Socialt utsatta bostadsområden har formligen exploderat i antal och omfång. Integrationen av de invandrare som vill komma till Sverige har nu blivit ett skällsord bland invandringsfientliga. Och så nu senast visar fakta att samhället misslyckats på ännu en front, nämligen det patriarkala våldet.

Det har formligen gödslats med skribenter bl a här på Sourze som fäller den ena domen efter den andra över de förtroendevalda vi satt i maktställning i stat, landsting och kommun. Och visst kan man klandra, döma och inkompetensförklara. Men jag tycker att all den retorik till slut hamnar i ett läge där man måste ställa sig frågan: Är det då verkligen rätt personer som vi har i maktställning? Dessa människor som så många gånger berättat för oss alla vad de vill skapa och vad de vill motverka. Ständigt har de presenterat en flora av åsikter och ställningstaganden. Och varje gång en ny varböld dyker upp någonstans så är de alla där och tycker och tänker. Men finns verkligen de idéer, visioner och viljor som krävs för att kunna lösa de problem som vi alla står inför? Finns det någon politisk person som egentligen kan presentera en hållbar lösning? Eller är dessa personer endast kompetenta nog att genomföra en fördelningspolitik och en årlig offentlig budget, där det ena departementet får en miljard extra på bekostnad av ett annat då folket/opinionen/media just vid det tillfället ville ha lite mer resurser åt det hållet. Kan de bara vara för eller emot ett fenomen utan egentlig förmåga att se lösningar på problem?

Jo, jag vill nog påstå det. Den politikerkår som vi, folket, opinionen och media skapat är representanter för olika intresseinriktningar där det viktigaste för varje enskild politiker är att kunna pejla en speciell målgrupp och sen försöka få denna grupp att identifiera sig med denne politikers åsikter. Och hur går det då för denne lobbyist, som jobbat de senaste 10 åren uteslutande med sin image, när han eller hon till exempel ska lösa ett sådant problem som patriarkalt och hedersrelaterat våld. Ja, de flesta vet redan svaret. Totalt rådlös tillsätter politikern utredningar. Skapar kommissioner, samlar ihop "expertpaneler", tar reda på vad de politiska motståndarna tycker så att man inte faller i fel "fack". Och när man inte med lagstiftning kan formulera något enkelt "du skall icke...", så sitter man där och kan inget annat än att pytsa in ett antal miljoner i någon informationskampanj. Till slut, när den stackars politikern sitter i någon TV-soffa och blir utfrågad över varför allting gått så galet, så kan hon/han i alla fall ståta med "att vi minsann gjort så mycket så".

Och visst, vi kan fasa över dessa åsiktsbroilers. Men, herrejesus, var det inte vi som valde dem?

Jag tror att våra politiker behöver hjälp.
Våra politiker måste få hjälp med idéer och lösningar. Och det är vi som ska hjälpa dem. Du och jag. Vi alla måste ta oss i kragen och kläcka hållbara och humana lösningar för att minska det berg av problem som nu tynger vårt samhälle och som ingen hittills brytt sig om att lösa. Politikerna kan inte. Och vi kan inte kräva det av dem. Det vi kan kräva är att de uppfyller de jobb som de blivit tillsatta för, nämligen att förverkliga de idéer och visioner som finns hos de som bor här i Sverige och i Europa.

Och snälla, begrav alla idéer som att kasta ut eller skjuta vissa typer av människor, eller sånt som egentligen bara handlar om fördelningspolitik - d v s "höj bidraget till alla som heter Folkesson och bor i Motala!" eller "öka anslagen till polisen!". Skippa också försvarstalen om att vi minsann internationellt står oss bra, för i stort sett alla i-länder sitter i samma båt med samma problem. Skrota generallösningarna som t ex att halvera den offentliga sektorn på en vecka. Den chockterapin har redan testats i Ryssland på 90-talet med förödande resultat.

Kom med lösningar på följande problem:

1. Hur hanterar vi försörjningen av alltfler pensionärer?
2. Hur får vi bukt med organiserad brottslighet?
3. Hur minskar vi utslagningen i skolan?
4. Hur ska vi lyckas med integreringen av invandrare?
5. Hur ska vi få en massa nya företag att bildas och växa?
6. Hur ska vi lyckas minska antalet brott som begås?
7. Hur ska vi få folk att må bättre?
8. Hur ska vi få utsatta barn och vuxna att få ett bättre liv?

Skicka det till till våra politiker, eller sätt upp det som en kommentar till denna artikel. Eller skicka den för all del till mig om du vill.

Av Johan Wedberg 08 dec 2004 12:47