Fl!cka provocerar, men imponerar ej

PRE S. Motsats till P.S.
Varje gång jag publicerar något så får jag veta hur dålig jag är på att stava och hur många andra små korrekturfel jag gör.
Jag har nu tröttnat rejält på detta eviga tjat.
Jag är dyslektiker jag föddes sån här.
Ber ni synskadade att se sig för på gatan också?
Ber ni stammare att tala tydligare?
Skriver ni till Kung Karl Gustav och ber honom att stava bättre också?
Tycker ni att Einstein skall berövas sitt Nobelpris för att han heller inte kunde stava?

Klarar ni inte av att läsa min artikel så ring sourze och be att få jobba som korrekturläsare dom behöver säkert gratis arbetskraft. Annars låt bli att läsa den överhuvudtaget.
Jag vill inte ha en enda kommentar om korrektur eller liknade i kommentatorforumet. Har ni en viktig synpunkt så maila... marcusinthesourzeyahoo.se
D.S



ARTIKELN
Jag har träffat Sara, i Studio Ett P1 med Staffan Dopping och Gabriella Ahlström den gången gällde det mobbing
Sara var där som representant för Utbildningsdepartementet, där var också en kvinna från Skolverket och en kvinna från Lärarförbundet och två elever, jag och den ena eleven dom enda av manlig kön.

Jag fick då en bra uppfattning om Sara och jag presenterade för lyssnarna min förslag om upplåsta lärarrum att elever och lärare möts på lika villkår och fikar tillsammans varje rast istället för att att skiljas isär. Möte istället för åtskildhet.
Efter debatten skickade jag min idé till Sara Damberg och dom andra kvinnorna. Men jag fick inte svar från någon av dom.


Sen startar projektet Flicka för att stärka flickors självbild och lära dom mediakritik, projektet är också till för att pojkar skall få en bättre syn på tjejer.

Vi börjar med:
Media kritiskt tänkande.
I ett normalt fungerande land så har man en bra skola med bra samhällskunskapslärare som lär ungdommar mediakritik.
Dom tre samhällskunskapslärare jag hade själv i skolan var mycket bra på detta.

Att lära ungdommar media kritik i ett ett sånt här projekt är ungefär som när Göran Persson först tar bort delar av historieundervisningen från skolan och sen skapar ett projekt för att lära ungdommar om judeutrotningen. Personligen känner jag till hela judeutrotningen och för det lärde jag mig av en kompetent historielärare i skolan, innan besparingarna tog bort den undervisningen.


Vad är mediakritiskt.
Ni säger att ni lär ut media kritik efterssom flicka figurerar mycket i media då måste man ju kunna vara kritkisk till Flicka. Därför undrar jag:

1. Varför är ni bara vita medelålders kvinnliga chefer? Ni är tre kvinnor i toppen och bara en man, varför har ni ingen jämställdhet? Har ni gjort en jämställdhetsplan för att få bukt med detta problem? Hela skolvärlden är för övrigt otroligt kvinnodominerad, förutom några kvinnliga hemspråkslärare så är det bara vita medelålders kvinnor. Nu ökar ni på kvinnotätheten ytterligare genom det kvinnodominerade projektet Flicka.

2. Ni lägger enorma pengar på reklamkampanjer. Reklam är svinaktigt dyrt, jag känner många Copy Writers och AD och hos dom räknas 37.000kr som en låg månadslön, min ex flickvän Copywriter på en känd byrå åkte taxi till jobbet varje dag, hon berättade att hon sen lät kunderna betala detta, hon lämnade bara in kvittorna. Sen festade dom på Stureplan flera kvällar i veckan. Ni köper dessa människors otroligt dyra reklam medans ungdommar inte har råd att köpa SL kort, skolorna har tio år gamla samhällskunskapsböcker och ungdomsdiskoteket i Bredäng måste stänga på grund av brist på pengar.
Om flicka provocerar? Ja ni provocerar verkligen.

Dessa reklammänniskor har trotts sin enorma månadslön ofta en finfin frukostbuffé uppdukat på morgonen när dom kommer till jobbet medans många av dagens ungdomar inte får i sig någon frukost.
Varför inte satsa dessa pengar på en bra samhällskunpaksundervisning istället? Eller är ni bara lika kåta som alla andra på att synas i media? Du börjar bli rätt känd själv Sara, du börjar få mediastatus. Det är bra för din karriär.

Ungdomar behöver knappast mer reklam eller människor som ni, som tänker åt dom. Dom behöver vanliga människor som har tid att lyssna på dom och dom behöver lära sig vanlig mediakritik i samhällskunskapen, inte er mediakritik - light. Och en reklamfilm är en mycket dålig lyssnare när man mår dåligt, en reklamfilm skiter i om du har problem reklamfilmen är bara till för att pracka på dig sitt budskap.

3. Jag är kritisk till att ni kallar er Flicka och inte också har en organsiation som heter Pojke, men det har ni redan svarat på så här skriver Lisa Bratt i ett mail till mig.

"Det är intressant men beklagligt att du avfärdar hela projektet pga dess titel. Det visar bara hur ovana vi är att normen utgår från tjejer."

"I projektet FLICKA utgår vi ifrån just tjejer eftersom merparten av alla budskap och bilder vänder sig till dem. Därmed inte sagt att vi bara riktar oss till tjejer. Det här är ju frågor som berör båda könen. Vad får man egentligen för skev uppfattning, som kille, av hur tjejer ska vara, om man utgår från reklam, dokusåpor, vidos etc? "


Detta bevisar att ni redan har bestämt er för en analys av hur samhället ser ut. Äkta mediakritik bygger på att ungdommarna själva, helt själva, analyserar verkligheten och diskuterar den, nu kommer ni istället med en färdig analys. Ungdommarna har inte fått arbeta fram sin egen analys, ni har gjort tankearbetet åt dom. Detta är inte mediakritik detta är propaganda och ni har tagit hjälp av en reklambyrå för att föra fram detta budskap på effektivast sätt.

4. Dessutom sätter ni det kvinnliga könet som norm inte jämställdheten som norm.




Längre ner i artikeln så skryter du med att flicka har träffat 50.000 ungdommar. Det luktar kvantitét för mig inte kvalité.

Du bygger inte upp unga människors självbild genom att åka ut och träffa dom en eftermiddag. Unga människors känsla av inre säkerhet trygghet och bygger man upp i daglig kontakt under lång tid och det har du knappast tid med Sara, inte om du skall hinna med 50.000. Men ute i landet finns tiotusentals lärare som gärna ger eleverna den tiden om ni politiker bestämmer er för att bryta sönder en gammal och dålig tradition. Se senare i artikeln.


Vidare säger du med en känsla av stolthet att ungdommar som ni har träffat är förvånade över att det finns vuxnani på Flicka som bryr sig.
Det är helt sant, jag har också träffat enormt många ungdommar som har sagt exakt samma sak till mig. Dom är förvånade att träffa vuxna som mig som bryr sig om dom. Men när du säger det ur din synvinkel som politiker blir det ett hån mot alla dom lärare som faktiskt bryr sig och det är 80-90 av lärarna. Jag höll ett brandtal i min skola idag om tätare vuxenkontakt mer elev lärarkontakt och jag trodde att jag skulle bli utskälld men i gensvar fick jag från 100 lärare en varm känsla och innerlighet av att finnas till för eleverna att bry sig att vara stöd. Ingen lärare vill inte inte bry sig. Man väljer inte läraryrket idag om man inte vill stödja och nå fram, varför tror du annars det är så många kvinnor som väljer yrket?
Men så som skolan ser ut idag, så är det omöjligt att bygga bättre relationer. Det finns inga pengar att anställa särskilt många fler lärare och kuratorer och lärarna är redan utbrända och fullkomligt överösta med arbete som det är.
Men det finns en annan lösning som fungerar.

Problemet är en gammal tradition att ha ett lärarrum för lärare och ett uppehållsrum för elever.
Jag har en vision om att skolan är som en enda arbetsplats med både lärare och elever, alla är där på lika villkår, precis som lärare har arbetsrum och ett skrivbord så har eleverna det också, där dom kan välja att göra klart läxorna innan dom går hem och slippa ta med dom hem för att dom inte har en egen arbetsplats eller för att skolan stänger.
Men viktigast av allt det är att man umgås tillsammans på lika villkår på raster och fika pauser. om lärare och elever möts i fikarummet så finns alla möjligheter att skapa trygga bra relationer småprat, stöd kärlek, en daglig kontakt varje rast med människor som har vigt sitt liv åt att hjälpa ungdommar.

Som det är nu så delar så skickar man ut eleverna att mobba varandra på rast medans man själv smiter in i fikarummet. Detta är en gammal tradition från industrialismen, den är omodern oeffektiv och förlegad.

Statusen på elverna måste höjas på alla möjliga plan, vi kan inte frysa ut dom från vuxenvärlden och inbilla oss att dom kommer att bli trygga elever; och sen tro att vi bygger upp bestående relationer genom att organisationen flicka besöker dom någon gång i bland och dom får se bra reklamfilmer på TV. Det fungerar inte så. Det finns bara en lösning. Elever och lärare måste mötas på lika villkår i fikarummet och i personalmöten som likvärdiga arbetskollegor.

Du kanske tycker att du gör något bra när du provocerar. Men du rör bara om i en gryta som redan kokar av illska och frustration. Vad vi behöver är inte någon kosmetik. Vi behöver bygga nära relationer mellan elever och lärare.
Det finns inget effektivare, och billigare sätt, att bygga upp elevers självbild än att bygga djupa relationer med dom.

Lägg ner projektet flicka och lägg dessa pengar på projekt "Mötas i fikarummet istället."

Du har själv sagt att du älskar att prata med ungdommar, det gör vi också, alla lärare älskar att prata med ungdommar, men vi har ingen rik organisation som ger oss möjlighet att åka ut med nyhetens behag och att göra det, vi har andra arbetsuppgifter också. Men framförallt så arbetar vi i en förlegad tradition där elever och lärare skall skiljas inte mötas. Jag önskar att det vore tvärtom. Vi kan lösa det, men då måste du läsa min idé igen.

Av Marcus Ottosson 02 dec 2004 00:10