…och det snöade hela natten.

"Huuu", jag stänger dörren igen och går in och lägger mig på soffan. Kan inte riktigt somna. Ligger där och stirrar i mörkret. Tittar då och då ut genom altanfönstret. Snön flänger fram och tillbaka. Tujan, den stolta hörnpelaren till altanen, svänger runt med sina armar fullpackade av snö. Tung snö som får grenarna att hänga ända ner i marken.

Jag ser redan framför mig morgondagens rubriker. "Snökaos på landets vägar." "Många drabbade av elavbrott." "Förseningar i pendeltågstrafiken." "Indragna flygturer."

Tillslut somnar jag. Försvinner in i en mardröm.

06.07 Väckarklockan piper. Jag stiger resolut upp och går som i trans och sätter på tekokaren och slår på datorn. Jo, den fungerar fortfarande. På morgontidningarnas hemsida finns precis de rubriker man förväntar sig en sån här morgon. Sörplar på mitt kaffe och skriver några mail. Tittar ut genom fönstret - det är så vackert därute att det nästan gör ont. Skriver några rader till. Något utanför fönstret påkallar min uppmärksamhet. Jaha ja, det är talgoxen igen. Han som kommer varje morgon och ligger som en liten helikopter och hovrar utanför mitt fönster som för att påminna mig: "GLÖM INTE OSS - MAAAAAT!" Det är säkert hans talgoxmamma som skickat ut honom denna smällkalla morgon: "Flyg och väck den där snälla tanten som sitter i fönstret!"

Iförd chockrosa frottébadrock, dunjacka ovanpå det och några enorma scooterkängor jag köpt på macken, pulsar jag ut i den djupa snön mot fågelbordet. En talgboll, 2 dl fågelfrö och en handfull jordnötskärnor - och… ja, det var dagens ranson. Från alla hörn, från alla vinklar flyger nu traktens alla småfåglar emot mig. Alla har väl suttit där och väntat i gryningsljuset på att jag ska komma. De tar jordnötskärnorna först och viner sedan iväg som streck i luften. Alla åt olika håll. Det är ett kaos runt mitt huvud. Pulsar tillbaka in igen.

Duschar varmt. Får sedan för mig att gå ut och skotta trappen utanför. Samma chockrosa frottérock på men nu bara barfota i ett par hala plasttofflor. "Ihhh!" Den kalla snön mot tårna isar. I min fantasi är jag plötsligt en stark hårig stenålderskvinna som skottar bort snön utanför grottan... Tanken funkar... jag skottar trappen på några sekunder och kastar mig sedan andfådd in i värmen igen.

Är på väg till jobbet. På radion pratar dom om uteliggarna. En man med en trött, raspig röst förklarar: "Dom som inte får plats på härbärgena sover i trappuppgångar - där det går vill säga, där de inte blir utsjasade." En annan kvinna på härbärget berättar om mannen som kommit dit med sina fötter inlindade i klädtrasor. Han var genomblöt från topp till tå.

Drar på fläkten på trean och varm luft sprutar ut och värmer mina fingrar på ratten. Visst är det lätt att säga att vintern är sagolikt vacker - om man har något varmt att komma hem till vill säga…

Av Anna Drangel 30 nov 2004 10:20