16 år och grupptryckets offer

När jag hade sovit över med min pojkvän för första gången var mina kompisars första kommentar:

"Va? Hade ni inte sex?" Jag undvek att berätta för dem fler gånger om mig och min pojkvän. Fast jag borde inte blivit förvånad över deras kommentar. Hur många gånger hade jag inte hört dem, en och en, prata om varandras sexliv? Inte bara prata om, utan fläka ut, döma och förnedra. Utan en tvekan skrek min bästis ut hur töntigt hon tyckte det var att X och hennes pojkvän bara hade haft sex TVÅ gånger när de sov över senast. Två gånger på en kväll, fatta, värsta pensionärsparet!

Men det är svårt att förstå hur man egentligen ska göra för att inte bli utdömd, pratad om och skrattad åt av sina vänner. Ibland ändrar kompisarna sig, nu var X plötsligt en "kåtbock".

Jag har över huvud taget väldigt svårt att förstå mig på hur man ska vara, tycka och tänka. Man är tvungen att anpassa sitt sexliv och sina förhållanden, sina åsikter och sina intressen, helt efter gruppens tycke och smak. För bara något år sedan var det inte ens tal om att någon av oss skulle ha kysst en kille, nu plötsligt ska man vara värsta sexmaskinen, avancerad och begeistrad... Det är svårt att bli det på några månader, väldigt svårt. Hur många gånger har jag inte gjort saker jag inte haft den minsta lust till, bara för att "få det gjort"? Bara för att jag hört kompisarnas röster som kritiska ekon i bakhuvudet?
Detta grupptryck gäller inte bara sexlivet. Man får inte ha några egna åsikter angående någonting, ta musik som exempel. Plötsligt tycker inte kompisen att favoritlåten är bra längre. Jag frågar varför. Svaret blir att den andra bästisen kommit på att hon hatar just den låten.

Fredagarnas uteliv har mer och mer tappat sin charm och rolighet. En av tjejerna i vårt lilla festgäng har bestämt sig för att inte tycka om mig. Vi har känt varandra i tio år. Nu, plötsligt, när vi började gå ut på fredagarna, skär sig allt oss emellan. Hon tycker att jag är mesig. Jag dricker inte lika mycket som de andra, jag tar inte med mig tillräckligt med sprit, jag dansar inte tillräckligt roligt. Jaa, det är sant, det är exakt vad hon har sagt till mig. Jag tyckte det var roligt att vara ute förut. Jag dansade och släppte loss, levde. Men mina tjejkompisar säger att jag inte släpper loss. De säger att man inte kan det om man inte dricker. Men även här gäller grupptryckets gyllene undantagsregel: ibland är det rätt att göra en sak, ibland fel. En tjej i vårt gäng brukar bli för full, då skrattar de andra åt henne. "Vad töntigt. Kan hon inte hålla igen lite?"

Att hångla, eller "strula" som det heter på ungdomsspråket, kan båda vara negativt och positivt i gruppens ögon. Om man gör det med för många får man skäll. Om man inte gör det alls eller med fel person kan man få töntstämpel i månader, eller år, efteråt. Det är ingen överdrift. Och allt detta gör mig så trött. Så förfärligt trött och ledsen. Jag får inte dansa som jag vill, jag får inte dricka hur lite eller mycket jag vill, jag får inte lyssna på vad jag vill, inte göra något som jag själv känner. Jag har känt mina vänner sedan jag var barn. Då var det inte så här. Vänskapens rosa sammetstäcke blev ett galler.

Men, jag vill inte romantisera barndomen heller. Visst känner jag igen det nuvarande mönstret från då. Även då kunde två vända sig mot en. Även då var det lag på att alla skulle tycka likadant. I alla fall bland oss tjejer.
Men då var det inte så mycket allvar i allt. Det känns som om vi snart är vuxna. Vilket också är fallet. Jag känner att det kanske ändå är bäst att göra som de andra vill. Annars kanske jag misslyckas i vuxenlivet och blir en tönt. Kanske bäst att förlita sig på de andras omdömen och viljor. Så kanske man blir lyckligare sen. Ja, så är det säkert.

Och ännu en gång lyckas jag trycka ner min brinnande frustration. Ännu en gång lyckas jag glömma att jag en gång hade egna åsikter. Lyckas med att göra gruppen nöjd för en liten stund. Men inte mer. Snart kommer de vara på mig igen. Jag har gjort fel, sagt fel, varit fel.

Och det slutar aldrig.

Av Isabelle Ståhl 23 nov 2004 11:59