Våld - den som sa det, han var det

Vad ser dom i varandra som frigör detta hat? Vad tror de att de uppnår genom allt detta hat? Är det inte så att vi alla ser världen som vi ser oss själva? Är det inte så att vi tolkar världen och vår omgivning efter vår egen självuppfattning. Så handlar det alltid då om "den andre"?

Om vi börjar med mordet i Sollentuna, så är det åter igen ett s.k. "rasist - dåd". Men "hallå!" skriker då säkert någon! "Det var ju en invandrare som dödade en svensk, då kan det ju inte vara rasism för rasism är ju alltid att en svensk skinnskalle skadar eller dödar en invandrare!". Nej, rasism går alltid åt båda hållen, men det är inte tillåtet och politiskt korrekt att säga. Vid rapporteringarna om dådet i Sollentuna har mycket tveksamheter yttrats om vad man ska kalla det hela. Rasism är alltid baserat på att förtrycka någon beroende på hudfärg och kultur, men är inte vitt lika mycket färg som svart, eller brunt eller rött? Problemet till separation är att politiker har valt att klassa människor efter hudfärg och då också orsakat en ensidig syn på problemet. Vi vill att enbart människan, oavsett hudfärg, religion, kultur, kön och ålder ska bedömas. För att lyckas med detta måste det som gäller för ena sidan också gälla för den andra sidan. Rättvisa handlar om att se både rättigheter och skyldigheter med samma ögon oavsett...

Rädsla är grunden till allt våld. Det finns ingen kärlek i detta, utan enbart rädsla, rädsla och åter rädsla. Fred byggs inte med rädsla. Trygghet byggs inte med rädsla. Kommunikation byggs inte med rädsla. Kärlek byggs inte med rädsla!

Att agera ifrån rädsla ökar bara rädslorna och därmed ökar reaktionerna, antingen i antal eller/och i våldsamhet. Det ser vi bl a i tillståndet i Irak efter befrielsen..., i manifestationer ifrån främlingsfientliga säger inte fientlig allt! falanger som "hedrar" den mördade pojken i Sollentuna. Är det någon som verkligen tror att den och de som har lidit konsekvenserna av våld blir tryggare och hedrade av mer meningslöst våld? Våld är våld och leder till mer våld oavsett vilket syfte som kidnappas i våldets namn. Våld är inte acceptabelt oavsett vem som utför det, oavsett i vilket syfte det utförs. Varifrån kommer villfarelsen att det är modigt, manligt och hedersamt att vara så osäker och rädd att man tillgriper våld? Den som är räddast är modigast? Den som använder våld, mördar, terroriserar är för fred? Varför är det så många som tror att den som kan utföra mest våld har rätt? Varför gäller det mobbaren i skolan, översittaren till chef, misshandlande föräldern, terrorister oavsett vad de kallar sig och oavsett om det är en nation eller en grupp? Varför accepteras detta?

När är det nog? Om du råkar utför alla föräldrars skräck, ett av dina barn mördas, blir du lyckligare av att eskalera våldet så att även ditt andra barn mördas? Om du har råkat ut för övergrepp som barn, blir du lyckligare av att ge igen på dina barn? När är det nog? Hur länge till ska det anses beundransvärt, starkt och gränssättande att tillgripa våld för att lösa våld? Står du däremot i den drabbades skor är det avskyvärt, fegt och oskyldiga som drabbas.

"Kan inte de som vill vara de drabbade anmäla sig frivilligt till att bli drabbade och sedan kan de drabba varandra?"

Det gäller även de som vill våldföra sig på andra, anmäl er frivilligt till att bli utsatta för våld. Ge postuma medaljer till de som dog ärofullast i våldets namn. Hur många vill vara med och spela på de villkoren? Hur många? Skall de få som dyker upp under dessa förutsättningar sätta agendan och reglerna för övriga? Är det demokrati, är det rättvisa? Är det humant? Är det så du vill ha det?

Vi är medvetna om att det inte är gjort på en handvändning, att det kan vara ovant och därmed svårt. Men om ingen börjar vem ska då börja? Den andre? Om ingen börjar, när påbörjas det då? När blir det klart om det inte startas? Hur många fler barn ska behöva offras innan de vuxna blir vuxna sitt ansvar? Hur många fler barn ska lära sig av vuxnas våldsideal och passivitet innan det är dags att agera? Du kan inte göra allt, men om du gör ditt där du står och många andra gör sitt där de står så räcker det långt.

Var en kärlekens krigare! Städa framför din egen dörr! Om alla gör detta kommer vi att få se en helt ny värld manifestera sig framför våra ögon. En värld som vi alla innerst inne vill ha. En värld som skapas ur en "win win situation" som det brukar heta i affärsuppgörelser. Alltså, en situation som alla vinner på.

Låt oss alla vara vinnare!

Av Total Justice 19 nov 2004 16:51