Får man slå sjukgymnaster?

Jag har hamnat i sjukgymnastsvängen.
Och det för att jag var dum nog att tro att jag med mina stockar till ben skulle klara av att jogga 8 km varannan dag en hel sommar. Nu måste jag tillägga att jag inte hade sprungit regelbundet på …ett bra tag.

Våren 2003 får jag i alla fall ett infall - jag ska springa Tjejmilen igen!
"Varför då?" undrar maken och det kunde jag ju hålla med om. Varför då?
Jo, för att 1997 sprang jag loppet på 60 min och eftersom jag nu hade hittat tre gråa hårstrån vid höger tinning så tyckte jag att jag skulle visa att jag kan, ändå. Typ.

Så jag kutade som en dåre bland kottar och kohagar och hade jag inte skavsår på höger häl så hade jag skavsår på vänster häl och visst gjorde det väl lite ont i både benhinnor och rygg men va fan, det är bara att bita ihop!

Min plan höll i fyra veckor ungefär.
En morgon stod jag i duschen och såg att jag var väldigt svullen runt höger knä.
"Oj då, jag får nog GÅ istället…."
Och eftersom jag brukade springa 8 km så kändes det liksom bättre att gå 1 mil, vilket jag gjorde två dagar. Sedan kunde jag knappt gå överhuvudtaget.

Det blev ingen tjejmil den sommaren.
Det blev bara väldigt mycket ont och pust och stön och aj.
Ett år senare kommer jag till en sportskadeklinik där det konstateras "Pes anserinus bursit", vilket med min översättning betyder "inflammation i slemsäckarna ditt jävla pucko!"

"Jaha, har du gått med detta i ett år… risken är att det blivit kroniskt, vilket vi brukar säga redan efter tre månader… det enda du kan göra nu är att träna upp musklerna som fäster vid slemsäckarna för att avlasta. Kom tillbaka efter sommaren om det inte hjälper med sjukgymnastik. Vi sätter en cortisonspruta nu för att stoppa lite."

Sjukgymnasten lade upp ett träningsprogram och tyckte att jag skulle fixa skoinlägg, eftersom jag är lätt kobent.
Bara det var en chock att höra!
Jag - kobent, hur gick det till?
"Lilla gumman, du är född sån."
Skoinlägg för 1600 kronor och sjukgympa hela sommaren gav inget nämnvärt resultat varpå jag åter gick till doktorn.

"Du får fram till december på dig. Öka träningen, lägg på mer vikter. Blir det inte bättre får du komma tillbaka, då kanske vi får gå in och titta hur det ser ut."
Så jag har tränat på gym med maskiner och på cykel och med viktmanschetter hemma och det blir marginellt bättre möjligen lite fastare rumpa så nu gav sjukgymnasten mig ett förslag.
"Akupunktur för smärtlindring, blir det inte bättre så får du gå till farbror doktorn igen."

Idag var tredje gången.
Jag försökte slappna av, eftersom det gör så vansinnigt ont när han ska snurra på nålarna.
"För att uppnå de qi."
Han har satt sju nålar på höger ben och fot, som han ska snurra på tre gånger under 20 minuter.

"Så, första snurren på första nålen…"
"Ajjj…"
"Och så andra…"
"Ajajajajajajajaj!"
"Och en till…"
"AJJJJJ!"
"Det är det bästa ord jag vet från mina patienter - AJJJJJJ!" säger han och skrattar.

Jag som blundat hela tiden kikar surt på honom.
"Får man slå sjukgymnaster?"
"Nähä!"
"Jag vet varför du har lärt dig akupunktur, det är för att du ska kunna ta ut alla dina aggressioner på oss stackare!"
Han ler och nickar.
"Igår satte jag nålar på min gamla mamma och det kändes bra ska jag säga dig!"
"Jag förstår, du gick loss på henne och sa att den HÄR är för leverstuvningen och den HÄR är för ricinoljan…"

Det är tur att han har humor, annars hade jag gett upp!

Av Sandra Gustafsson 15 nov 2004 22:03