Gud, förlåt mig

Jag dödade mitt eget barn
I sömnen
Dödade jag mitt eget barn
Skapat av min egen hud, av mina egna andetag och önskningar
Naken, späd låg hon framför mig på det vita lakanet
Jag drog min lans av stålkallt hat
Högg och slet sönder alla vener och artärer i den bleka lilla
Innan hon föll fångade jag henne i mina armar och grät mot hennes kind
Men hon gled igenom, jag kunde inte hålla henne kvar
Drogad av sömn släppte jag taget
Äcklad vände jag lansen mot mig själv
Ville hugga hennes blod genom mig
Men som vanligt
Var jag för feg.

Av Julia Larsson 07 nov 2004 22:07