Hets

Han/hon/den/det/tredje person singularis tänker vågar tänka aldrig säga:

Är mina ord något värda överhuvudtaget betygsätts de så fort de flyger ur min mun antecknas allt jag säger kommer de komma ut ur nästa dörr och säga att det får vara nog nu det duger inte längre det fungerar inte tänk om allt jag har sagt i hela mitt liv har varit totalt meningslöst tänk om inget ändå har spelat någon roll och de skrattar åt mig skrattar skrattar åt mig så att jag kan se bakom deras kalla tungor bakom deras snövita tänder isvita rader av pärltänder som skrattar åt mig och mina ord där jag står på piedestalen och försöker att hävda mig försöker få de att förstå att även mina ord spelar roll även mina tårar rinner inombords att jag vet hur det känns att stå i ett fullsatt rum och skrika utan att någon hör utan att någon ser att jag vet hur det känns att låta läpparna stängas kring en gnistrande sanning och bita den till lögn.

Av Julia Larsson 18 okt 2004 20:20