Ungdomar och fettskatter

En undersökning som offentliggjordes i somras slog fast att svenska ungdomar i mycket lägre utsträckning än andra inte kan tänka sig att engagera sig parlamentariskt genom att till exempel bli förtroendevald eller ens gå med i ett politiskt parti. Man har även kommit fram till att ungdomar sällan anmäler brott till polisen.

"Förmynderiet gemensam nämnare"
En annan nyhet i somras var förslaget om "fettskatter".
Tyvärr har få människor kommit fram till att dessa två nyheter är intimt sammankopplade. Skatteförslaget är tyvärr bara ett av många som ger politiker mer makt över våra liv och vår framtid. Systembolaget, varningstexter på cigarrettpaket, hjälmtvång för cyklister, och de höga skatterna är exempel på det förmynderi som gör att unga människor idag inte känner ett behov av att engagera sig. Det finns inget behov av det så länge som besluten förflyttas bort från den egna personen till maktgiriga politiker.

Dagens situation medför en utbredd misstro mot politiker, vilket även späs på genom brutna vallöften och nedskärningar i skolan, men även mot myndigheter såsom polisen, då även dessa representerar samhället. Den maktlöshet som unga känner är ett hot mot den parlamentariska demokratin då denna kräver engagemang från alla samhällsgrupper. Annars kan inte samtalet mellan människor och politiker fortsätta.

"Vi vill visst påverka"
Vi ungdomar är särskilt utsatta eftersom att vi befinner oss i en period där vi lägger till oss vanor och skaffar oss erfarenheter som skall leda oss genom livet, därför är det mycket viktigt att de beslut som rör unga människor inte fattas av ministrar i Stockholm, utan av just, unga människor.

Flera politiker ser säkerligen stora fördelar med att styra människors matvanor, men i samma stund det görs kör man över oss människor i frågan om vem som har makten över våra kroppar, och det är sådant som göder den misstro mot politiken som syns idag. Att ungdomar i större utsträckning nu än förr kan tänka sig att agera utomparlamentariskt påvisar att unga visst vill påverka - men att kommunfullmäktige och riksdag för många gånger missbrukat det förtroende som givits dem.

Det finns de som invänder att passiviteten bland unga inte är en indikation på missnöje, utan att unga skulle vara så nöjda med samhället att de inte vill ändra på det. Dock påvisar det faktum att många unga söker sig till missnöjespartier och extremister att det förhåller sig tvärtom. När skillnaderna mellan de etablerade partierna blir mindre, blir också misstron mot dessa större.

"Mer makt åt människor"
Uppenbarligen har politikereliten i Sverige en hel del att uträtta. Makten över människors vardag måste överlämnas från makthavare till individ. Alternativet är att det politiska engagemanget helt dör ut vilket ingen tjänar på. Vi ungdomar vill visst vara med och bestämma, men vi vill kunna bestämma över vår egen framtid och vardag.

Vi vill ha mer "power to the people"-mentalitet och mindre politikervälde!

Av a a 03 okt 2004 01:25