Höstrepris eller reprishöst?

Stolarna på terrassen utanför mitt fönster har behållit sina utspridda positioner. Liksom mingelgäster på ett party som leker “Förstenade". De står på samma plats som de gjorde den där sista sensommardagen när vi fortfarande kunde sitta ute i bikini och förundras över att vi fortfarande kunde sitta ute i bikini.

De där blå, klumpiga glasen av Ulrika Hydman-Vallien, som man inte vet vad man ska använda till, har fyllts till bredden med regnvatten. Överst guppar nerbrunna värmeljus som lyste upp den där kvällen när vi förundrats hela dagen över att det fortfarande var bikiniväder.

Dynorna ligger i en hög på varandra intill väggen, under tak i skydd för regnet. Varje gång jag ser dem kommer jag att tänka på en hög människokroppar. Ett gäng lyckliga rugbyspelare som försöker visa sin glädje med den som ligger underst. Eller en massgrav. Det kan inte vara nyttigt att associera så. Det är nog dags att vinterförvara dem, men man vet ju aldrig. Kanske blir det ytterligare en bikinidag innan frosten nyper till?

Är det det jag går och hoppas på? Har jag inte bara tryckt på “paus" i väntan på fortsättningen?

Att jag aldrig lär mig. Det är ju repris. Igen.

Av Anna-Carin Collin 28 sep 2004 10:01