Sagan om flickan

Hon blev elva och en man i hennes föräldrars vänskapsskrets började uppmärksamma henne. Inte bara uppmärksamma utan också beundra och uppvakta...Han uppvaktade flickan som man uppvaktar en kvinna, inte ett barn. Han köpte blommor till henne, smycken och kläder och ville ses. Men fan, hon var elva år?!

Han var runt fyrtio, luktade illa och luden över hela kroppen... Väldigt mörk, liknade mer en apa än en människa. Hela hans kroppsform var mer gorillalik än en människas. Hon var bara elva, ett barn, redan fångad i en ung kvinnas kropp, lång och välutvecklad men fortfarande ett barn inombords.

Mannen var inte förståndshandikappad, men något fel var det i alla fall på honom, han hade insjuknat i en allvarlig sjukdom som barn och därefter aldrig blivit sig lik. Han var som ett barn i en vuxen kropp, egentligen på samma sätt som flickan, men detta var betydligt värre än så.. en jättebaby, men med en vuxen mans drifter och begär. Han gillade att spela spel, leka med bilar och helst av allt med sin modelljärnväg...Men hans stora passion var att bygga gigantiska pussel.

Det började helt oskyldigt, han bodde hos sin gamla mor. De var där ibland, flickan och hennes familj, de fikade och pratade. Ibland var han hemma hos flickan och spelade kort och spel. De pratade ofta med honom och hans mor, och han hade alltid något att visa på sitt rum när de kom dit. Flickan hade sett en massa tidningar där, slarvigt undanstoppade under sängen. Det var nakna kvinnor utanpå, med massor av smink. Hon visste vad det var, trodde det i alla fall, det var något skamligt som inte skulle ligga framme.

Varje gång när hon var däruppe ensam med honom, så närmade han sig alltid henne. Gned sig emot hennes kropp. Hon brukade backa och rygga undan, men han bara följde efter.

-Kan du inte stanna en stund till här? Vill att du stannar... sa han med grötig röst till henne. Hon blev rädd, kände sig plötsligt väldigt osäker och skyndade sig ner igen, till de andra som fortfarande satt kvar i köket och fikade. Han kom ner och satte sig han också efter ett litet tag.

-Kan inte hon stanna och se på video, medan ni åker och handlar, så kan ni komma och hämta henne sen? Han talade över huvudet på henne till föräldrarna.

Och de sa ja! Utan att fråga henne?

Flickan började må illa. Kände sig så rädd, ensam och liten, helt utlämnad. Nu skulle hon alltså bli lämnad ensam där hemma med honom!? Hon kände paniken komma. Föräldrarna skulle hjälpa hans mor att handla lite, medan de skulle se på video...

Hon kom ihåg att de såg "Goldfinger" och varje gång det blev något smaskigt så tokskrattade han och gned händerna hårt emot varandra. Ibland la han handen på hennes ben. Hon drog snabbt upp benen under sig och kände sig äcklad. Rädd för att han skulle göra henne illa...

Men han gjorde inte det. Inte rent fysiskt.

Julen närmade sig och han frågade gång på gång vad flickan önskade sig. Ingenting, svarade hon alltid. Hon ville inte ha något av honom. Ville inte ha något med honom att göra överhuvudtaget. Hon var rädd för honom. Han luktade svett och skrämde henne med sitt utseende och sina närmanden.

Hon fick två paket av honom den julen. Ett halsband, och i det andra låg det en nästan helt genomskinlig skir spetsblus av silke. Så han skulle kunna se hennes mjuka men samtidigt toppiga bröst genom tyget.

-Ååh... vad snäll han är, sa flickans mamma, som köper julklappar till dig! Vilken fin blus!

Inget annan av hennes syskon fick någon klapp av honom. Inget annan av hennes syskon var han intresserad av. Nej, det var henne han ville ha, bara henne.

Hon grät när hon gick och la sig den kvällen, visste inte hur hon skulle ta sig ur mardrömmen. "Han är inte snäll... Jo, han är snäll... Han tycker om dig...Ja, han tycker om mig...men jag tycker inte om honom... Han ser på mig med ett otäckt flin... Han ser på mig med lust, hans ögon äter upp mig... Han vill ta på mig... klämma... tränga in mig i ett hörn... Jag vet inte men... jag känner det... Jag är rädd... ensam..."

Dagen därpå så ringde han igen, hans gurglande röst fyllde hennes öra:

- Kan du inte komma och se video med mig? Ta på dig blusen du fick av mig...Din pappa kan säkert skjutsa hit dig... du kan ta med dig din lillebror också... eller så kanske jag kan komma och hälsa på... Har du provat blusen?

Han upprepade samma mening gång på gång. Hennes mage vände sig. Hon ville kräkas, gråta och spy på samma gång...

Vet inte hur länge detta pågick, men till slut så vågade hon anförtro sig åt sin mor som i sin tur talade om det för hennes far, som fick ta tjuren vid hornen och helt sonika säga till mannen i fråga på skarpen att nu ger du fan i min dotter! Hon är ett barn och varken hon eller vi vill att du träffar henne fler gånger!

För en gångs skull så kände hon att hennes föräldrar verkligen tog tag i och lyssnade och skyddade henne... tog henne i försvar. Förmodligen så hade de gjort det flera gånger, men det här är den enda gången flickan minns...

Mannen lever fortfarande, men hans mor är död sen några år tillbaka. Han bor på något slags gruppboende. Det händer att de ses, men flickan mår illa bara hon tänker på honom...

Så nu sitter hon där igen i sin soffa, en nu trettiofyraårig kvinna i en kvinnokropp, men med en elvaårings förvirrade, ensamma tankar...

Av Åsa Welin 27 sep 2004 19:51