Den eftersökta meningen med livet

Människan måste känna att livet är meningsfullt. Utan mening blir livet ett riktningslöst kaos, ett kaos där allting saknar värde och som har som sin enda logiska följd brutalitet och vettlöshet.

Det är bäst att börja från början.
Man säger att för åtskilliga miljarder år sedan så var den verklighet vi har omkring oss idag samlad i en enda liten punkt av oerhörd massa. I en plötslig explosion, The Big Bang, föddes så det som skulle bli galaxer, solsystem, planeter och varenda annan liten beståndsdel som finns överhuvudtaget.
De enkla partiklar som strömmade åt alla håll efter explosionen förändrades både med tiden och när de möttes och slogs ihop. En serie till synes givna regler för det tidiga universum gjorde sig gällande, t.ex. att vissa partiklar har negativ elektrisk laddning eller att många partiklar tillsammans blir tunga och då drar fler partiklar till sig. Utifrån dessa regler bildades alltså vårt universum nästan som resultatet av serie mekaniskt styrda händelser.
Inom fysiken använder man begreppet entropi för att benämna det faktum att ordnade system, om de lämnas åt sitt öde utan yttre inverkan, alltid kommer att gå mot större oordning ju längre tiden går. Den berömde fysikern Stephen Hawking har sagt:
"Disorder increases with time because we measure time in the direction in which disorder increases" Oordning ökar med tiden eftersom vi mäter tid i den riktning varmed oordning ökar.min översättning

Så alltså verkar det som om förhållandena efter "Big Bang" var gynnsamma för att skapa komplexa strukturer, som t.ex. en stjärna eller en planet men bara under en begränsad tid. Allteftersom universum svalnade av började entropin göra sig gällande. Stjärnor dör, planeter förintas och det som en gång var fast materia övergår till gas och stoft. Jag skulle vilja klarlägga att de skeenden jag beskriver ovan är grovt förenklade, men jag beskriver dem i stora drag av en anledning. Det här är inte en text om universums uppbyggnad utan en essä om meningen med livet!

Så i denna kosmiska ringdans av skapande och förstörelse, där förstörelsen tack vare lagen om entropi verkar få det sista ordet, uppstår liv på planeten jorden.

Frågan är om uppkomsten av liv bara är en logisk följd av den ovan nämnda ihopslagningen av elementarpartiklar till mera sammansatta strukturer? Det är det nog knappast. Universum satte igång att röra sig mot allt större oordning långt innan livet började sprattla i jordens ursoppa och i och med det följdaktligen utveckla sig i entropins motsatta riktning. Dessutom har utvecklingen av alltmer komplicerade livsformer uppvisat en enorm hastighet och variationsrikedom.
Om man föreställer sig de första molekylerna i urhavet som slog sig samman och av någon anledning började söka näring samt reproducera sig och sedan betänker antalet utvecklingssteg därifrån till t.ex. den mänskliga individen så är det en oerhört lång resa! För att en organism ska förändras på ett sådant sätt att förändringen kan föras vidare till avkomman krävs en förändring av arvsmassan. En förändring av arvsmassan, kallad mutation, händer då och då på grund av t.ex. strålning och kemikalier. Ett mycket fåtal av dessa mutationer förbättrar arvsmassan, de flesta mutationer åstadkommer bara skada.
Denna otroliga ökade organisering hos levande varelser i ett universum där entropin borde motverka detta kallas ibland för negativ entropi. Det är i mitt tycke en oerhört torftig benämning på något så fantastiskt som utvecklandet av biologiskt liv!
Antalet förbättrande mutationer är så många på sådan relativt kort tid att inga matematiska formler om sannolikhet kan få dem att verka logiska. En liknelse som brukar användas i sammanhanget är att sannolikheten för att livet uppstod och utvecklades slumpmässigt är ungefär lika stor som att en virvelvind sveper genom ett skrotupplag och lyckas sätta ihop en fulltankad jumbojet!

Varför uppstod då livet och hur kunde det bli så ändamålsenligt organiserat både i stora sammanhang det otroligt fascinerande ekologiska samspelet t.ex. och i små cellernas precisa arbete med att producera energi och upprätthålla salt- och vätskebalans t.ex.?
Mitt svar är att det måste ha funnits vad man kan kalla en vilja att organisera fullständigt icke-levande grundämnen till organiska, levande varelser. Den s.k. negativa entropin beror på en vilja, en viljedriven aktivitet för att förfina och utveckla. Faktum är att lagen om entropi säger att någon sorts påverkan måste ha kommit utifrån, oordningen i ett system ökar ju med tiden om det lämnas åt sitt öde utan inverkan. Under formandet av organiskt liv bör det därför rimligtvis skett just någon sorts inverkan!

En vilja? Försöker jag leda Guds existens i bevis kanske ni frågar er? Det försöker jag inte, inte om gudstro betyder religiös tro, för religioners påbud brukar vid nära granskning vara helt huvudlösa.
Vad jag vill ha sagt är att det verkar som om livet och därmed också människan utvecklades, eller snarare skapades, som resultatet av ett utfört arbete snarare än som ett märkligt sammanträffande. Jag tror inte att ett sådant arbete utförs utan ett syfte. Vi är helt enkelt inte här av en slump. Jag har inget självklart svar på vad detta syfte kan vara. För mig personligen är inte det så viktigt. Det finns troligtvis mycket lite jag kan göra för att påverka en eventuell kosmisk agenda hur som helst! Vad som däremot är viktigt är vetskapen om att vi finns här på denna planet av en anledning, att våra liv har därför en mening. Må så vara att den inte är uppenbar och uttalad. Denna vetskap och insikt borde åtminstone göra oss medvetna om vår existens mirakel och inspirera varje människa till att gör det bästa av den tid vi har fått.

Av David Högberg 26 sep 2004 11:09