Sunt Förnuft?

I söndagens DN berättar Niklas Ekdahl om sina barns inskolningsvecka vid Cutteslowe Primary i norra Oxford, en inskolning som han på bästa svenska föräldramaner med djupt engagemang deltagit i. Iakttagelserna Ekdahl gör ligger i linje med de Carl Hamilton gjort i sin nyutgivna och omdebbaterade bok det infantila samhället. Likheter mellan dessa båda herrars iakttagelser påpekar även Niklas Ekdahl själv. Den svenska skolan får även den sin beskärda del av kritiken, så som brukligt är på Dagens Nyheters ledarsida. På det hela taget en artikel som följer den liberala andan på Dagens Nyheter. Dock så oroar mig en detalj, Ekdahl beskriver i berömmande ordalag Cutteslowe Primary pedagogik som bygger på vad han benämner som sunt förnuft. Det må vara så att Cutteslowe Primary personalstab har ett sunt förnuft som verkligen är sunt i ordets rätta bemärkelse, men personligen blir jag mörkrädd när jag ser en skola byggd på sunt förnuft framför mig. Traumatiska minnen från 80-talets betongsocialism gör sig påminda, med en skolgång fylld av sunt förnuft, husmanskost, förnedring och sexism.

En skola där klasskamraters dyslexi så uppenbar att en ettåring skulle ha kunnat ställa diagnosen upptäcktes efter 12 år, för sunt förnuft sa att han bara var lite bakom. Gympalärare som inledde lektionerna med att förklara hur fysiskt underlägset det kvinnliga könet var det manliga. Speciallärare som skulle göra män av elever som saknade fadersgestalter, genom att boxa i magen, skrika och på alla tänkbara vis accentuera sin manlighet. Lärare som sänkte elevers betyg för att de uppvisade gryende tendenser till kritiskt tänkande. Lärare som med det sunda förnuftet som stöd, förklarade för en femteklass att deras tre klasskamrater var blivande kriminella eftersom de ägnat lunchrasten åt att dela en godispåse. Hemkunskapslärare det sunda förnuftet förkroppsligat som attackerar en elev för dennes acnebeklädda ansikte, eftersom det visade att han begått en av de sju dödsynder enligt hemkunskapsreligonen, att inte var en sund slav under den allsmäktiga kostcirkeln.

Men samtidigt har jag det sunda förnuftet att tacka för mycket, det har lärt mig att inse vilken enorm bromskloss det är då dess främsta byggsten är rädslan för förändring, skräcken för det okända. Det sunda förnuftet är ett utmärkt konserveringsmedel, men för den som önskar omvandling och utveckling är det en farsot. En doktrin som har hämmat och begränsat alltför många begåvningar i min generation. Det sunda förnuftet är ett uttryck för desperation hos läraren eller föräldern, som upplever att de håller på att förlora greppet om sin omgivning då använder de det sunda förnuftet för att stänga dörren till livets goda för de kommande generationerna. Eftersom de vet att det sunda förnuftet kan hindra oss ifrån att se det komplexa i tillvaron, hindra oss ifrån att se att rätt och fel inte existera och att gråskalan är den enda färg som finns.

Mitt inlägg är på intet vis en attack emot Niklas Ekdahl rapport från den engelska skolan. Personligen har jag inga barn och har såldes endast en ringa kunskap om dagens skola. Däremot så har jag sett det sunda förnuftets sanna ansikte, en upplevelse som gör mig övertygad om att det är kritiskt tänkande och normbrytande som leder utvecklingen framåt. En utveckling som bör inledas i unga år, så att varje litet barn har en möjlighet att utveckla sina unika individuella egenskaper.

Av Martin Cöster 14 sep 2004 12:15