En morgon på väg till livet...

Det var en grå och regning tisdagsmorgon, Fredrik hade vaknat precis ögonblicket innan klockradion hade klickat till och börjat spela radio NRJ. Med en stegrande volym började nu musiken fylla sovrummet med en obehagligt hurtig, plastig och påklistrad atmosfär. Den morgonhurtiga radioprataren började välkomna sina lyssnare till ännu en dag i kapitalets tjänst, fast så sa han ju inte rätt ut förstås. Han berättade om vädret, kändisar och trafiken, det var tydligen stopp i tingstadstunneln. Någon idiot hade fått punktering lagom till rusningstrafiken. Fredrik fick helt enkelt köra Älvsborgsbron till jobbet denna morgon, förändring förnöjer, tänkte Fredrik, i ett försök att dölja sin ångest inför avvikelsen.

Han kastade av sig det tunga duntäcket. Täcket var slarvigt instoppat i ett påslakan som med sina gråa fyrkanter tydligt skvallrade om sitt inköpsställe. Med några tryck på diverse fjärrkontroller hade Fredrik ersatt radions skval med TVn:s hemtrevliga surr.

Ute i hallen låg dagens exemplar av Göteborgsposten och hoppades på att bli ihågkommen. Och mycket riktigt på väg till toaletten plockade Fredrik upp tidningen som idag berättade om nya varsel på Leer Corporation i Trollhättan. Facket hade såklart fått sitt sedvanliga utrymme för kommentar. Facket kan säga va dom vill men pengarna måste ju in tänkte Fredrik för sig själv.

Historien upprepar sig och ytterliggare några vuxenstudenter gör, till våren, sitt intåg på vuxenskolan i Trollhättan. Troligen finansierade av a-kassan börjar sedan det livslånga lärandet ta form. Oljiga fingrar flyger snart över tangenterna i datasalen och nya kunskaper inhämtas i Word, Excel och webbdesign.

Fredrik plockar ut del 2 och slänger sedan resten av tidningen oläst i den papperspåse från Hemköp som agerar pappersåtervinning. Tänk om journalisterna hade vetat hur få som egentligen läser vad dom skriver. Tidningen skrivs troligen endast för fem procent av prenumeranterna, de som verkligen läser, resten hade nog egentligen nöjt sig med en tv-bilaga och allsvenskans resultattabell.

Med Raskens rostbröd i rosten blandar Fredrik lite Oboy och sätter sig i soffan med del två och läser om handbollslandslagets framfart i EM, 32 - 19 mot Tyskland. Goda chanser på medalj helt klart, heja Sverige.

Rostbröden blir kvar oätna och kalla i rosten i brist på tid. Idag skulle det bli finskjortan, det hade Fredrik bestämt redan kvällen innan, så han började rota runt i garderoben efter den där t-shirten som hade exakt samma vita färg som färgen på hans finskjorta. Han kan nämligen inte bara ha skjortan utan behöver ett skyddande lager under för att undvika att svetten, som befaras tränga fram under dagen, hålls på behörigt avstånd från skjortan. Man vill ju inte gå omkring med LP skivor under armarna för fan.

Ett par minuter senare är han på väg ut i verkligheten, bort mot bilen som står och väntar på honom på parkeringen bakom höghuset. Med fronten till bilstereon och mobiltelefonen i ena handen försöker han med den andra få fram en Marlboro light ur paketet. Han lyckas till slut få tänt cigarretten och med cigaretten i munnen stoppar han vänster hand i fickan och trycker på dosan som låser upp den blåa, nedsänkta och smyckade Volvo 850 som står till hans förfogande så länge han kan hosta upp dom 2700 kronor i månaden som Volvia finansieringen kräver. Nu är han äntligen på väg till jobbet i butiken, via Älvsborgsbron. Idag skall han ta mig fan kränga mobiltelefoner för en hel arme.

Av Johan Larsson 02 sep 2004 09:04