Välstånd arbete

Då jag hörde uttalandet på radio, anade jag vad som komma skulle från vissa politiska led, men det tog förvånansvärt lång tid innan reaktionerna kom. Måndagen den 16/8 kom den första, då skriver två SSU:are för Jönköpings län i Smålandstidningen en insändare med följande rubrik: "Marknaden ska inte i sättas före människan". Känner ni igen rubriken? Det är precis samma mening som Socialdemokraterna använde i valaffischerna under EU-valet.

För några år sedan skrev ekonomen och trotskisten Sten Ljunggren en bok som heter "Marknad och kapital – ett omaka par", vars röda tråd var att uppmärksamma dagens vänster om att marknaden är vi; alla individer. Att delar av denna marknad blockeras av vissa kapitalistiska intressen är ett problem, ur socialistiskt perspektiv. På samma sätt som politiska ingripanden av marknadskrafterna kan skapa problem, ur liberalt perspektiv.

Med socialdemokraternas valslogan blandar man ihop korten: marknad och kapital. Det är ingen slump och knappast brist på kompetens från dess representanter, utan en populistisk floskel vars ändamål är att ragga väljare vänsterut.

Onsdagen den 18/8 skriver frilansjournalisten Fredrik Bergman en debattartikel i Aftonbladet: Om snobbiga ungdomar, som nobbar trista sommarjobb, exempelvis reklamutdelning, torvarbeten och diskjobb. Han poängterar också hur facket, med stöd av LO, indoktrinerar unga sommarjobbare att ställa krav på sina arbetsgivare och tacka nej till ackordslöner. "Vi har fått en ny överklass", avslutar han sin artikel.

Det sista är en sanning med stor modifikation. De som en gång i tiden, satte arbete och självförsörjning som en heder har nu blivit den dominerande överheten, till skillnad från den tidigare som utgjordes av en aristokratisk höger. När man väl har makten själv, är det lättare att skaffa egna gräddfiler och lämna resterna till andra.

Vår politiska överhet är socialdemokratin, som har haft makten i 72 år och nu endast i vackra ord utger sig för att värna om de svaga och utsatta, men i praktiken på punkt efter punkt genomför förslag som ökar klyftorna till de rikas fördel.

ABB–vd:ns förslag kan tolkas som stolligt ur objektivt perspektiv. Men vad är då regeringens två stödpartiers förslag om lägre arbetsvecka med bibehållen lön? Välfärd kan bara skapas genom ökat välstånd, det vill säga ju fler som arbetar och generar skatteintäkter, desto mer pengar till allmännyttan. Det betyder inte att högre skatter är lösningen, snarare ett lägre skattesystem främjar eget arbete och självförsörjning. Ett skattesystem som lockar produktiva människor att invandra till Sverige för att jobba eller starta eget företag – utan att bli positivt särbehandlade via skattesystemen.

Låt säga att vi måste höja pensionsåldern till 67 år, för att klara en någorlunda liknande välfärd i framtiden,
då är det en självklarhet att de som fattar dessa beslut också spelar på samma villkor, om utopin inte skall bli ödets ironi.

Av Yohannis Petersson 24 aug 2004 14:20